Veni Vidi Vicious Vic

Med risk för att låta som en surgubbe, men det finns faktiskt (oskrivna) regler för hur man för sig i tunnelbanan!
Jag kan väl erkänna att det finns vissa saker i vardagen som gör mig något irriterad. Jag skrev till exempel i somras om att jag störde mig något outhärdligt på folk som går långsamt.
Nu har jag upptäckt en till sak som gör mig näst intill vansinnig.

Jag har under en tid klagat på människor som inte låter avstigande passagerare kliva av tunnelbanan innan de själva går på. De bara kastar sig in i tunnelbanevagnen utan att tänka på att det finns folk som ska gå av. De vet inte om att det är ungefär samma vett och etikett som gäller i rulltrappan: stående till höger och gående till vänster. Låt avstignade gå av först innan du går på tunnelbanan. Det vet väl alla?
Folk verkar ha så jäkla bråttom hela tiden. De vill helst gå på tunnelbanan innan tåget ens har stannat. Lite som äldre människor som ställer sig vid bussutgången åtta hållplatser innan den de egentligen ska gå av vid.

Efter att jag upprepade gånger stört mig på folk som kastar sig på tunnelbanan innan jag fått gå av så har jag börjat brösta upp mig. Jag har helt enkelt satt ner foten, slagit näven i bordet, nu får det fanimej vara nog!

Den första gången var för några veckor sen när en ung man var så sugen på att åka tunnelbana att han bara inte kunde hålla sig. Han var bara tvungen att gå på först av alla. Men det han inte visste var att han skulle få en närbild på tunnelbanekartan som sitter på glasväggen intill dörrarna. DONK! lät det när jag gav honom en ordentlig tryckare så han åkte in i "sargen".
Det kanske kan låta lite bryskt, men jag ville liksom markera att "så där gör man inte, det funkar inte så". Så nästa gång vet han att först låter man avstigande gå av sen är det helt okej att kliva in i tågvagnen.

Den andra incidenten var för bara några dagar sedan.
Slussens tunnelbana sjuder av stress på mornarna och folk tänker att ju snabbare man kommer på tunnelbanan desto snabbare kommer man till jobbet, skolan eller vart man nu är på väg.
När tunnelbanan stannat in stod jag tålmodigt och väntade på att dörrarna skulle öppnas. Helt plötsligt dyker en liten spillevink upp och ställer sig snett framför mig. Han går liksom före i kön. Jag som trodde att svenskar var världsbäst på att köa? Tydlingen inte bland snorungar.
När tunnelbanedörrarna öppnas och lillkillen precis ska gå på tar jag ett av mina berömda älgkliv vilket ger mig en perfekt vinkel att ge killen en riktig Douglas Murray-tackling. BAM! Jag kommer på tåget före honom, men det är inte det som är det viktiga utan det är principen. Man går fan inte före Vicious Vic i kön. Eller rättare sagt man går inte före någon i kön. I Sverige köar man, punkt slut.
Killen blir något förskräckt över min markering och försvinner in i tunnelbanans långa kropp. När jag satt mig ner märker jag att jag får berömmande nickar av folket omkring mig som i ett tyst "bra jobbat, bekämpa avskummen".
Jag gav en långsam bekräftande nick tillbaka och lutade mig nöjt tillbaka...

För snart tre år sedan skrev jag ett blogginlägg med rubriken HÅKAN där jag bland annat förklarade att jag är en kärring i sinnet, eller rättare sagt att jag har faiblesse för så att säga "kaffebröd". Så jag tänkte lista mina favoriter.

På första plats kommer en något ny pjäs på spelbrickan. Bisca Karen Volf's brownies ha förmodligen sin härkomst från tyska Lidl men har genom sin gudomliga smak (dessutom i flera olika smakvariationer) och smarta entuggs-storlek även letat sig in i de mer originella matbutikerna. Bisca Karen Volf's brownies är lite av kaffebrödets tabloider – snaskig men jäkligt god!

Avnjuts bäst, precis som på förpackningen, med en kopp espresso.


På andra plats kommer klassikern och allas vår favorit – Göteborgskex Ballerina. Ballerinakex får mig att minnas bardomens utflykter i skolan. Eftersom det var utflykter, ofta ut i skogen, var och varannan dag så glömde mina föräldrar många gånger att köpa matsäck till mig, eller massäck som man uttalar det. Detta resulterade i att jag fick med mig smörgåsar, varm oboy och digestivekex. Smörgåsar och varm oboy är ju gott men digestivekex kan inte riktigt fylla ut kostymen som ett riktigt kaffebröd. Digestive är ju mer av ett ostbrickekex. Jag minns att jag med avundsjuk blick såg alla andra i klassen snaska på sina ballerinakex och smutta på en cocacola i flaska medan jag motvilligt tuggade i mig mina något gamla och sega digestivekex.
I dag glömmer jag ALDRIG att köpa ballerinakex när jag ska på utflykt.

Ballerinakex är ett måste på kakfatet och inte att förglömma på utflykten.

Trea på listan är också en klassiker och lite av kungen av skolcafeterian - Delicatobollen.
Delicatobollen som också går under namnet "negerbollen" men som på senare år fått det mer rumsrena namnet "chokladbollen" är helt enkelt en perfekt kombination med en kopp hett bryggkaffe. Delicatobollen kan få det mest vidriga snabbkaffe att faktiskt smaka ganska gott.


Delicatobollen är hård, kompakt och jättegod!

På fjärde plats kommer något av en outsider och en riktig kärringkaka – Mandelkubb.
Mandelkubb är kanske inte något jag äter varje dag, inte ens en gång varannan månad, men varje gång jag äter en mandelkubb till en kopp termoskaffe (mandelkubb passar bäst ute i friska luften) så förstår jag dess storhet och populäritet.
Visst, kubben är torr som sanden i gobiöknen (om den inte är helt färsk) men till kaffet på en brygga vid havet så visar mandelkubben sitt rätta jag. Inget kaffebröd har så mycket karaktär som mandelkubb.

Mandelkubben må vara ett kärringfika,
men vilken smak och karaktär!

Jumbon! Den som inte ens kvalar in på kaffebrödets topp-100-lista är Rulltårtan.
Jag har nog aldrig ätit en god rulltårta. Förbannat torr, sladdrig och smaklös. Värst är rulltårtan med någon slags smörkräm i, den med sylt är inte mycket bättre. Inte ens det bästa av kaffe kan få en rulltårta att smaka gott.

Rulltårta? Nej Tack!

I morse när jag skulle gå på tunnelbanan i Slussen så klev Sven Wollter av tåget. Det första som slog mig var "åker Sven Wollter tubleros?", det andra som slog mig var "vilken lustig mössa han har på sig!". Han hade liksom en sån där jordgubbsmössa fast den var inte röd och grön utan helt grå. Men den hade formen av en jordgubbsmössa.


Sven Wollter i jordgubbsmössa.

Väl på tunnelbanan upptäckte jag en man som hade en elegant duffel på sig. Men det var något som gjorde att hans stil inte blev lika elegant som hans duffel. Efter en stund insåg jag vad det var. Han hade nämligen ett vitt Nike-pannband på huvudet samt en scarf med döskallar på runt halsen. Scarfen kan jag väl ha en viss förståelse för, det är ju ändå vinter men Nike-pannbandet? Precis där pannan möter håret satt det vita nike-pannbandet. Kanske en ny trend?

I dag är det nyårsafton och det blir hummer på menyn! Gott, tror jag!



Gott Nytt År!

Nu är jag inne i ett stim. Ett fiskstim. Därför skriver jag ytterligare ett blogginlägg på mindre än en timme.

Jag kan ju erkänna att jag inte har världens mest lästa blogg. Jag använder kanske inte helt rätt metod för att uppnå dom där två hundra tusen unika läsarna - varje dag.
Men jag har en skara tappra läsare. Dom kikar in på min blogg nästan varje dag, även fast jag inte skrivit något inlägg sedan krita-perioden (alltså dinosaurie-tiden, jag läste 7,5 hp dinousarier på distans i somras på Stockholms universitet för att finansiera mitt ständiga champagne-vaskande).
Nu när jag kollade in besöksstatistiken upptäckte jag att även på självaste julafton så tittar dom tappra läsarna in på bloggen, kanske ihopp om ett God Jul, eller nåt skoj om tomten eller Kalle Anka. Men icke. Inte en endaste bokstav hade jag skrivit. Det är faktiskt för dåligt. Bedrövligt.

Så till alla er tappra, trogna läsare som jag inte vet vilka ni är: God Jul och Gott Nytt År!
Mitt nyårslöfte till er är att jag ska börja blogga lite mer frekvent hädanefter.

Ps. Vilka är ni?

Min kompis Nille är min youtube-källa. Ni vet polaren som alltid kommer med en drös roliga, sköna, knäppa youtube-klipp. Nille är killen som säger "ni kommer garva läppen av er"!
Han är liksom min Homeboy!
Här är det senaste.

Kolla först en på denna, observera att ni måste titta på hela klippet (2 minuter av era liv) för att förstå.



Och sen tittar ni på denna:



Låten har ju ändå ett jävligt skönt gung!

Ibland hittar man dom där guldkornen man inte trodde fanns. Jag hittade denna underbart fantastiska jacka när jag letade vinterjackor på internet. Bland alla hundratals jackor som jag tittade på var det denna som verkligen fångade mitt intresse.
För vem vill inte gå runt och se ut som en bajskorv? Jag menar, det är ju drömmen för en person med kiss- och bajshumor att faktiskt få se ut som bajs.
Jackan är som tagen ur ett avsnitt av barnprogrammet Doktor Mugg.
Dock har nog märket Colmar stavat jackans namn fel. Jag antar att jackans riktiga namn är "Original Prutty Jacket".

Sen tycker jag priset är för bra för att vara sant! Visserligen hade jag nog aldrig betalat 4000 kronor för någon annan jacka, men jag betalar mer än gärna fyra lax för att se ut som en bajskorv.

Shit, vad jag får bajscravings nu. Men du, jag vet vad du tänker nu och ajabaja, jackan är min. Så ge fan i att härma mig! Åååh, nu slocknade alla lamporna, det måste ha gått en prupp. Man får ju hoppas att jackan inte är av dassig kvalité med tanke på priset, men det kanske finns nån pruttotyp man kan få titta på först innan man köper den.
Äh, skitsamma, jag spolar hela den här idén med bajsskämt nu.

PS.
Säg orden KÖPA - HAV - STOL - TIO(10) på engelska högt flera gånger i rad...

I dag är det höst. Det regnar, blåser och man fryser även fast man har långkallingar. Ändå så gillar jag hösten och de flesta jag pratar med (vilket inte är så många) gillar också hösten. Jag tror att det beror på att man kan ha på sig så där riktigt mysiga höstkläder. En oversizead stickad tröja, en fyra meter lång halsduk, ett par rejäla boots och en anorak gjort av olja(?). Och inomhus kan man kura ihop sig i soffan med en mjuk pläd och en enormt stor kopp te. Tekoppen ska helst vara lika stor som en bunke i storlek XXL och man ska hålla den stadigt med två händer, örat på koppen är mest för syns skull.
Man myser på hösten. Hela tiden så myser man. Man myser på mysiga cafén. Man äter crêpes (krepps) på nån mysig restaurang på nån pittoresk gränd i Gamla stan. Man tar långa mysiga höstpromenader med medhavd fika och vid nåt mysigt ställe, gärna på ett berg, så sätter man sig ner och myser med kaffe och bulle. Så jävla mysigt. Mys, mys mys. Och sist men inte minst så myser vi med levande ljus. Några värmeljus på bordet en mörk kväll och det blir världsrekord i mys!
Vi svenskar är nog världsbäst på att mysa. Vi kan alltid mysa.
När vi vill visa att vi myser så lyfter vi upp axlarna så långt mot öronen det bara går, rynkar på näsan samtidigt som vi lite, lite skakar på huvudet. Vi håller också gärna armarna hårt indragna mot kroppen och händerna knutna strax framför hakan. Så som vi gör när vi gosar med en hundvalp, då gör vi underfär likadant fast händerna håller då i valpens mjuka tassar eller kinder.
När vi gör detta uttryck då vet vi att vi verkligen myser.

Det märks tydligt att vi svenskar gillar att mysa, för det finns tusentals mysiga prylar att köpa för att göra det mysiga ännu mysigare. På prylsidan coolstuff.se finns en helt egen sida med prylar med extremt hög mysfaktor.
Jag menar vem vill inte mysa i en filt med inbyggda ärmar?
Eller tänk hur mysigt det blir med ett par värmetofflor! Det är som mikro-mat fast med mys. Man bara slänger in dom i mikron i 90 sekunder och sen har man ett par "supermysiga tofflor"! Mysfaktor 100!
Men prylen med absolut högst mysfaktor måste ju ändå vara Giant Microbes. Liksom vem vill inte krypa upp i soffan en riktigt regning och ruskig dag med klamydia, syfilis, acne, malaria eller en helt supermysig fettcell?
Så jävla mysigt!

På måndag börjar äntligen Fångarna på Fortet igen! Jag har längtat efter det lika mycket som jag längtar på att Jägarna 2 ska komma på bio.
När jag hörde att Fångarna på Fortet skulle göra comeback så dök det ju genast upp tusen frågor i mitt huvud. Här är ett axplock av frågorna i mitt huvud:
1. Lever Fader Foura?
2. Har La Boule gått ner i vikt som han lovade?
3. Har den där dvärgen återförenats med sina sex kompisar från Snövit?
4. Kommer vi i denna säsong äntligen få se någon bli uppäten av tigrarna?
5. Är det sant att Monique egentligen heter Monika och kommer från Borås?

Efter att jag gjort lite research på TV4:as hemsida samt googlat lite har jag hitta svaren på åtminstone några av mina frågor.

1. Fader Fouras son Bébé Foura har tagit över som gåtställare. Det borde betyda att Fader Foura antingen blev galen av alla gåtor som präglade hans liv och nu är på mentalsjukhus, eller att ryktet på Flashback stämmer:
Han bor i samma område som mig i Nacka.
Tror han är pensionerad, ser honom ganska ofta och han börjar se rejält gammal ut. Dessutom har det luktat sprit om honom några gånger när vi åkt samma hiss så jag tror han gör....ingenting.
Vadå "gör ingenting"??? Att lukta sprit och åka hiss är väl ändå en ganska okej sysselsättning för en gammal man?

2. La Boule visar inga tecken på att ha blivit smalare. Men rykten säger att han ska vara med i Anna Skippers "Du är vad du äter".

3. Vet inte om det är samma dvärg som är med i den nya säsongen, men han är i alla fall lika liten och springer lika roligt!

4. Frågan om någon kommer att bli uppäten av tigrarna på Fort Boyard kommer vi antagligen få svar på under de åtta måndagar vi har framför oss. Troligvis kommer detta inte att hända. Men det vore ju sjukt najs att få se Basshunter eller Schenkenberg bli tigermat. Eller ännu bättre, tänk att få se Benjamin Wahlgren och Johan Palm kämpa för livet inne bland dödshungriga tigrar och en Gunde Svan som gormar åt dem att kämpa på. Det är fan bra TV!

5. Monique kan mycket väl komma från Borås och egentligen heta Monika. Men det var mest en tanke som slog mig att så kunde vara fallet.

La boule! Slå i gong-gongen!

Jag vill köra min Ferrari i dina kurvor... Nää, det kan feltolkas.

Din pappa måste vara en tjuv, han stal stjärnorna och stoppade dom i dina ögon... Nä, den är gammal.

Du är som en antilop som studsar fram på savannen... Antilop?

Dina bröst är som svalor som häckar... Vänta nu, det är ju den där låten med popduon Malta med bland annat Klibberi-Clabbe af Geijerstam.

Jag håller på att skriva ett kärleksbrev till min flickvän, men det är ganska svårt. Eller svårt är det ju egentligen inte, men det är svårt om man inte bara vill skriva Gaaaah du är så jävla snygg, jag döööör!!!!
Visserligen så är hon gaaaaah så jävla snygg, jag dööööör!! men det måste liksom finnas andra sätt att beskriva det på. Det var det jag försökte mig på ovan men utan något vidare resultat. Så nu ligger det en stor hög med ihopknögglade papper.

Det här med att skriva poesi har alltid varit svårt för mig, och då menar jag tung, vacker, svår, mystisk poesi. För rimma det kan jag. Jag är faktiskt en hejare på att rimma. Mina julrim är på riktigt bra. Men just att skriva vackert känns så pretto för mig. När, eller rättare sagt om, jag försöker skriva nåt fint så slutar det oftast i ett skämt eller att det fina ordet rimmar på något roligt, och då kan jag inte låta bli att rimma så att det blir kul.
Sen kan jag tycka att det svenska språket inte alltid är så himla vackert. Det hade ju blivit finare om jag skrev mitt poesikärleksbrev på alviska (ni vet som i Sagan om ringen). Men det är ju inget riktigt språk så det går ju inte.
Jag kanske ska skriva det på spanska? Corazón... Fast det känns ju jävligt mycket Latino-lover och sen skulle hon ju inte förstå vad som stod. Nä, på spanska blir det inte.

Jag kanske ska strunta i att skriva ett brev och skriva en kärlekslåt istället. Fast sist jag gjorde det till min flickvän handlade låten om att det bara fanns massa gamla tanter på jorden och något i stil med att jag vill va med dig varje dag och sen kan vi dricka varm chokla, shaalaala... Inte så begåvat.

Nä, i morgon drar jag till hötorget och köper henne en redig klassisk blombukett.
Men vad ska jag skriva på kortet då?
Funkar Gaaaah du är så jävla snygg, jag döööör! ???


Här är låten där brösten är som svalor som häckar.. Fördjävla bra låt!

Malta - Sommar'n Som Aldrig Säger Nej

Varför valde jag inte Sigtuna gymnasium istället??

I lördags var tunnelbanan gratis på grund av Victoria och Daniels bröllop. Det var en otrolig känsla att gå igenom spärrarna utan att behöva använda sitt SL-kort. Vilken frihet.
Men alla verkade dock inte veta om att det var gratis.
Det var ganska roligt att se en kille som "plankade" in på gratistunnelbanan vid Skanstull. Det var en gangster i 20-årsåldern som rutinerat drog tillbaka spärrstången och slank in. Jäklar vilken gangster som plankar när det är gratis.
Det är ungefär lika "gangster" som att snatta gratisgodis eller göra inbrott i sitt eget hem. Gangster!

I lördags följde jag med min syster Tanja för att rida. Som jag tidigare berättat här i bloggen har jag faktiskt en del erfarenhet av hästar.
För dig som inte minns det så återberättar jag mitt bästa eller kanske starkaste häst-minne en gång till:




Som Clint?


Som Lucky Luke då?


- Hej, jag heter Viktor och jag rider en ponny på Skansen...

Men ärligt! Lite cool ser jag väl ändå ut? Observera att jag precis innan denna bild tog av mig cowboy-hatten, bootsen, pistolhölstret och ciggarillen jag hade i mungipan...
Men några indianer träffade vi inte på.. Kanske nästa gång? Jag ska ju faktiskt rida islandshästar snart!

Min kära flickvän Sofia, a.k.a Tomb Raider, har suttit och pluggat om hög- och lågkonjunkturer och annat skoj hela kvällen. Det var då jag kom å tänka på när högkonjunkturens bubbla spricker, allt är så bra som det kan bli och så i nästa sekund så raseras allt och man hamnar längst ner på botten.
Det var lite så härom dagen. Jag och TR (Tomb Raider) satt nere vid vattnet här i Saltsjöqvarn och avnjöt en superb chilli con carne i den sommarvarma kvällssolen medans Band of Horses strömmade ur min iPhone. Ett enormt italienskt lyxkryssningsfartyg gjorde loss och överröstade Band Of Horses i min iPhone med Andrea Bocellis "Con te partiro" eller "Time to say goodbye" som den heter på engelska.
(Nu kan ni sätta på Andrea Bocelli - Con Te Partiro/time to say goodbye här nedan och läsa vidare)

Eftersom vi kunde höra Bocellis minst sagt starka stämma ända dit vi satt så kan man ju undra hur högt det måste ha låtit på båten. Vi drog slutsatsen om att de alltid spelar Bocelli i fartygets högtalare varje gång de lämnar en hamn, för det var ju faktiskt "time to say goodbye".

Den italienska lyxkryssaren lämnade våra synfält och ersattes av mindre djurgårdsbåtar. Doften av grillat kött svepte genom luften och vågornas kluckande höll takten till Eddie Vedders "Hard Sun". Man kan säga att vi var mitt uppe i en känslomässig högkonjunktur.
Som alla vet så når högkonjunkturen sitt klimax och bubblan spricker.
Musiken i iPhonen avbryts av att det ringer...



Ja, Mammadou är min mamma, och nej, hon är inte från Afrika utan från Finland.
Jag svarar. Hon frågar om jag fått något sommarjobb. Nej, svararde jag.
De följande 20 minutrarna får jag förklarat för mig hur man söker ett jobb. "Det räcker inte med att mejla" säger hon och ger nåt exempel när hon sökte ett jobb på 30-talet och såklart fick det. (30-talet var en överdrift, hon är inte så gammal). Men ni fattar.
Det spelade inte någon roll att jag sökt 40 journalistjobb och att hela världen vet att det praktiskt taget är omöjligt att få ett jobb som journalist i dessa tider. Även om en straff i fotboll är perfekt så är det en dålig straff om målvakten räddar den.
Högkonjan blev en lågkonjunktur. Allt det som var så bra blev dåligt. Det blev kallt, började blåsa och solen gick i moln. Vi gick hem och jag kände mig usel.
Fast å andra sidan så vet jag ju att min kära mor vill mig väl.
Mamma klagade också på att mitt "jädrar anamma" hade försvunnit. Så idag rotade jag fram mitt jädrar anamma från källarförådet och sökte (ännu fler) jobb.

Efter att ha googlat på sommarvikariat ett tag hittade jag plötsligt mitt drömjobb. "Café söker layoutare för sommarvikariat!" och de behövde en layoutare snart, mycket snart. Kanske var det bara jag som upptäckt annonsen?
Jag gjorde målgest för att jag ens fick en chansen att söka jobbet.
Jag började tänka på hur det skulle vara att äta lunch med Jonas Cramby, prata film på kafferasten med Kristofer Ahltsröm och fråga Daniel Lindström om vilken blazer som är "inne" i sommar.
Jag skrev ett glatt mejl och bifogade CV och arbetsprover.

Och även om jag visste att mina chanser var mycket, mycket små, ungefär som i Lloyds chanser på Mary i Dum & Dummare...

Lloyd: What do you think the chances are of a guy like you and a girl like me... ending up together?
Mary: Well, Lloyd, that's difficult to say. I mean, we don't really...
Lloyd: Hit me with it! Just give it to me straight! I came a long way just to see you, Mary. The least you can do is level with me. What are my chances?
Mary: Not good.
Lloyd: You mean, not good like one out of a hundred?
Mary: I'd say more like one out of a million.
[pause]
Lloyd: So you're telling me there's a chance... *YEAH!*

...så trodde jag ändå att det skulle finnas en liten, liten chans.
Jag läste annonsen en gång till efter att jag skickat iväg mejlet. Det var då högkonjan sprack igen. Längst uppe i hörnet på annonsen upptäckte jag att den var daterad till 24 maj 2007. Jag sökte mitt drömjobb tre år för sent.
SUCK (både som i det svenska ordet suck och som i det engelska ordet för suga).

Vad hände med bandet Jumper egentligen? Det är ett av mina svenska favoritband faktiskt!
Så där lagom rockiga och nästintill poetiska texter.
Jumpers låttexter är faktiskt några av väldigt få låttexter jag kan.
Om det inte kommer en Jumper-reunion snart kommer jag att starta ett Jumper-coverband. Stört gångbart!