Veni Vidi Vicious Vic

Kriminaliteten ökar och kryper allt längre ner i åldrarna. I dag är inte busen att slänga nypon på bussen eller tjuvringa på folks dörrklockor. Nej, i dag är ett barnbus en riktig kriminell handling. Redan på dagis börjar de gadda ihop sig till våldsamma och organiserade gäng. Hierarkin är tydlig; de äldsta styr över de yngre. Bossen är oftast någon från sexårs och handlar som en envåldshärskare.
De allra yngsta börjar med att måla graffiti med vattenfärg och sedan fortsätter det med mystiska saker i kuddrummet och kidnappade dockor. Dagisfröknarna har ingen kontroll. Troligen är de flesta korrumperade - barnen lovar att äta upp maten inklusive sallad om fröknarna ser mellan fingrarna.

En av de största kriminella dagisgängen är KFL - Kids For Life - som härjar på ett flertal förskolor runt om i landet. Verksamheten spänner från olaglig trehjuling- och kickbike-uthyrning till utsmuggling av leksaker från förskolorna.
Om barnen inte gör som KFL säger så blir det problem. I förra veckan fick en 4-åring en spade sand i ansiktet när han inte ville ge ifrån sig grävskopan som stod i sandlådan. På ett annat dagis blev en 3-årig tjej fast satt i bäbisgungan när hon vägrade pussas i kuddrummet.

Man kan tro att dessa västbeklädda, oskyldiga små barn är harmlösa. Men man ska inte underskatta deras förmåga. Barn är smartare än vad vi vuxna tror. Om vi inte handlar nu kan det vara försent.
I en intervju berättar en tidigare KFL-medlem att den största kriminella aktiviteten pågick under sovstunden. Då fröknarna trodde att barnen sov passade ungarna på att smida elaka planer och sprida illegal propaganda.

Vi tror att det går lugnt till på våra dagis. Att barnen leker och har det roligt. Vi tror fel. Bakom staketet pågår något helt annat, något kriminellt och brutalt.

07.00 - Jag älskar deras ansiktsuttryck. Hundägarnas alltså. När de står där på gångvägen i ottan med ett slakt koppel i handen. Hjärnan är kvar i sängen medan kroppen är på promenad med jycken.
Semester, sovmorgon eller helg spelar ingen roll. I samma ögonblick som de njuter av att kunna sova ut och dra sig i sängen raseras lyckan av en blöt och varm tunga som säger: VAKNA! Det är dags att gå ut med mig, jag är kiss- och bajsnödig!
Det är ju så underbart med en hund. Gosiga, mysiga, mjuka, söta, lufsiga, gulli-gull-gull.
Som man bäddar får man ligga, dock inte ligga kvar i sängen.
Jag tvivlar på om de är lika gosiga och gulliga 07.00 en söndag. Ansiktsuttrycket visar i alla fall inte på någon lycka en tidig morgon. Det visar mer något i stil med: Bajsa då hundjävel så vi kan gå hem igen.
Människans bästa vän!

Stämningen var på topp på företaget när de plötsligt blev stämda. Stämningen gick såklart ner då det inte var något som stämde. Det som inte stämde och varför företaget hade blivit stämda var för att de inte hade betalat in någon skatt. Företaget hade istället gömt skatten på ett hemligt ställe och ritat en skattkarta. Denna skattkarta hade tydligen inte skatteverket fått, vilket är konstigt eftersom de ska vara experter på skatter.
Stämningen, alltså inte den stämningen som var på topp, kom som en chock för hela företaget och chefen skrek av ilska så att hans stämband blev dåliga.
Ett annat utryck för att något inte stämmer är att här ligger en hund begraven. Det var precis vad det gjorde också. Företaget var nämligen en djurkyrkogård. Frågan var då om skatten var nergrävd tillsammans med hunden?
Det fick skattkartan visa. Dock påstod skatteverket att de aldrig fått någon skattkarta, vilket också var sant. Chefen på företaget hade nämligen lagt skattkartan i en flaska och skickat den som flaskpost i hopp om att skatteverket skulle få den. Men eftersom chefen glömde att sätta frimärken på flaskposten kom den aldrig fram. Den kom varken fram eller bak. Fast det blev ändå kaffebröd på fredagen eftersom Ulla ordnat torsdagsbak och bakat både kanelbullar och sockerkaka.
Fredagsfikat blev en lyckad tillställning och trots stämningen och att stämingen inte var på topp så kunde man skymta några små leenden bland arbetarna.
På måndagen gick arbetarna till facket som bara var ett enkelt postfack och protesterade. De hade skrivit stora skyltar som de skyltade med. Även klädaffären hade skyltat i sitt skyltfönster. Fast inte med arga budskap utan med de senaste trenderna.
Snipp, snapp, snut, där var sagan slut!

Regn och rusk. Gud vilket tråkigt väder! Varför pratar man alltid om vädret när man inte har något att prata om och det blir lite stelt?
Så fort en pinsam tystnad uppstår drar man till med något om vädret. Fint, dåligt, trist och så vidare.
Den pinsamma tystnaden. Vi hatar den pinsamma tystnaden. För det blir ju så himla pinsamt när man inte har något att säga till varandra. Under de få tysta sekunderna arbetar hjärnan på högvarv för att hitta något intressant att prata om, eller något att fråga om. När Vad jobbar du med? Vart bor du? Ska du göra i sommar?-frågorna är ställda gäller det att komma på nya frågor. Eller ställa följdfrågor. Men ibland finns det absolut inget att prata om. Den där konversations-kemin finns inte riktigt. Det är då man tar sin sista livlina och kommenterar vädret. Jäklar vad det regnar hurru!
Men när väderkommentaren är sagt återfinner den pinsamma tystnaden sin plats. Att dra upp mobilen och pilla lite är ett alternativ, men tystanden består. En sån jävla pinsam tysnad. För det är ju så obegripligt pinsamt med tystnad. Sekunder känns som minuter i detta tysta pinsamma vakuum. Så jääävla pinsamt!

Hörde den här på P3 i dag. Obligatorisk ringsignal för coola killarna i Motorola-V3-klubben!

Jag är nere på samhällets botten. Bland smuts, gräs och jord. Bokstavligt talat. Jag sommarjobbar på kommunen med att klippa gräs, plantera blommor och göra annat roligt (som att plocka skräp). I dag har jag planterat blommor hela dagen. Stått på knä i jorden och grävt. Beblandat mig med maskar och rötter.
Tanterna som får förbi tror att jag är en kriminell som betar av min samhällstjänst. Jag tror det är de neongula kläderna med reflexer som gör det. Tanterna tittar surt på mig när jag ligger där i rabatten; Rätt åt dig din lymmel! tänker de och drar åt sig handväskan lite extra hårt ifall jag skulle gå till attack. Jag är ju trots allt kriminell.
Men det är helt okej att vara kriminell och avtjäna mitt straff genom att göra lite samhällsnytta. Jag får ju trots allt vara ute i det vackra vädret. Hade solen visat sig i dag hade det blivit vackra regnbågar över himlen.
Jargongen är som den ska vara på en arbetsplats dominerad av svettiga män med ölmagar. Nakenbilder på skåpsdörrarna, förnedra varandra och reta de få kvinnliga arbetarna med att tjejer är dumma och borde stå och laga mat och städa hela dagarna.
I ytterligare sju veckor ska jag kliva upp kvart i sex för att sedan se till att Tyresö kommun ser respektabelt ut. Jag kan ju erkänna att jag ibland skäms en aning över att stå och lysa med sin neongula overall. Jag brukar dra ner kepsen extra långt när bussen glider förbi. Men å andra sidan är det rätt trevligt att lyssna på P3 och trimma lite gräs.

Sommarlov! Underbart. Jag vaknade av solens ljuva strålar som letade sig in mellan persiennerna och kittlade mig i ansiktet. Klev upp utsövd med ett stort leende på läpparna. Det var nämligen sista dagen i skolan - skolavslutning!
Tog på mig mina nya fina avslutningskläder i sjömansstil och skuttade glatt till bussen.
I skolan var alla jättefint klädda och flickorna hade blommor i håret. Sen ritade alla i klassen blommor och skrev "Sommarlov" jättestort på tavlan. Det blev fint.
Efter det fick vi bullar och saft. Det var gott.
När vi ätit upp bullarna och druckit upp saften, eller så var det tvärtom, så gick vi ut på skolgården för att sjunga in sommaren. Och som vi sjöng! Vi sjöng Den blomstertid nu kommer, Idas sommarvisa, nu grönskar det och läste några dikter. Sen gick vi tillbaka till klassrummet och kramades och sa hej då och trevlig sommar.

I morgon ska jag ta min blåa cykel och åka ut och cykla lite. När man var liten kunde man åka ut och cykla utan att vara på väg någonstans. Bara cykla. Mamma! Jag drar ut och cyklar lite!
I dag (som vuxen) måste man ha ett mål med cyklingen. Cykla till affären eller till träningen. Så i morgon ska jag bara ut och planlöst cykla runt. Kanske åka över någon rolig kulle, försöka stegra och sladda på grusplanen. Nu fick jag en idé! Jag ska sätta fast några kort (pappas kreditkort eller bara några spelkort) med en klädnypa vid ekrarna. Då låter cykeln som en riktig motorcykel. Då kommer jag få allas blickar på mig när jag dundrar in i Centrum. Wruum wruum...

PS. Fotbollsturneringen gick bra, vi kom tvåa och jag var jättesnäll på planen. Jag var rena motsatsen till Cattermole. Inga tjejer fick smalbenen avsparkade.

I morgon är det journalist-fotbollsturnering i skolan! Satan vad jag ska vara bra. Jag ska nog vara en blandning mellan Andrea Pirlo i Milan, John Obi Mikel i Chelsea och Pizarro i Roma. Kan bli bra. Jag ska käka upp motståndarna. Tacklas hårt och skitfult, speciellt tjejerna. Ni som tittar på Premier League vet säkert vem Lee Cattermole är. Så som han tacklas ska jag tackla tjejerna i morgon. De ska få veta att de lever, eller rättare sagt veta att de har smalben.

Sol, avslappning och bekvämlighet är tre ord som man förknippar med semestern. Under den kalla och mörka vintern drömmer vi om hur vi ska slappa i en solstol på altanen eller vid sommarstugan under semestern. Lata dagar med ett grässtrå i mungipan. Vi föreställer oss hur vi gör precis ingenting under semetern. Total avslappning.
Vinter blir till vår och vår blir tillslut till sommar. Den totala avslappningen knackar på dörren. Äntligen är det dags att glida ner i brassestolen och försvinna i någon slags tidlös drömvärld.

Så mycket semester är ungefär vad den vanliga svensken får. Alltså bara en dröm av hur underbar och skön semestern är. När den första semesterdagen anländer så är det inte läge att ligga på latsidan. Nej, nej. I kväll ska det ju grillas. In i bilen och köra ut till ett smockfullt Ica Maxi. Armbåga sig fram till köttdisken för att få tag i ett par flintastekar. Grillkol, tändvätska, sallad, bea, bröd, potatis. Här ska grillas. Skynda, stressa, fortare, fortare, måste hem och tända grilljäveln.

Drömmen om lathet ute på landet har länge varit nära men nu är dagen här. Nu kan man äntligen läsa en bok under ett träd eller glida ut med roddbåren och meta. Ta ett djupt andetag och andas ut stressen och stadslivet. Eller ta ett djupt andetag för taket ska lagas, stugan ska målas, fram med lien, grästrimmen, gräsklipparen och häcksaxen...

Svensk sommar är ändå det bästa. Lagom varmt, grilla, umgås med familj och vänner, spela kubb, jordgubbar och sist men inte minst: bygga om altanen! Aah, livet! Åka till statoil och hyra släp. Därefter till Bauhaus nya drive in och köpa bräder. Fram med kofoten bort med det gamla, på med det nya.

Semester var det visst!