Men gå då för i helvete...
Jag har börjat störa mig på en sak. Jag har stört mig på det ganska länge nu, och snart kommer min irritationen övergå i en rosen rasande ilska som kommer göra så att jag antingen åker in på psyket och får genomgå "anger managment" eller helt enkelt blir inburad för hets mot folkgrupp(?).
Som ni kanske vet, eller kan lista ut genom min underrubrik (lång och skön), så är jag hyfsat lång. Rättare sagt jävligt lång. Detta medför att jag har långa ben, såklart. Annars hade det ju sett helt mongo ut om jag hade haft korta ben och ändå var 193 centimeter. Jävligt lång överkropp jag hade haft då.
Hur som helst så gör mina långa ben att jag tar väldigt långa kliv när jag går. Observera att jag aldrig tar några STEG utan alltid KLIV när jag går. Ett kliv är ett gigantiskt steg, för er som inte vet vad ett kliv är.
Mina långa kliv gör också att jag, trots att jag bara skrittar fram, går väldigt fort. Jag kommer helt enkelt längre med mina kliv än vad en normallång människa gör.
Sju kliv för Viktor är cirka tio steg för en normallång. Dessutom är normalmänniskans steg kortare än mina kliv. Fatta hur fort det går för mig att gå!
Eftersom min omvärld bara tar små jävla myrsteg hela tiden så går det ju så långsamt när folk går på trottoaren. Detta sinkar mig. Jag måste liksom stanna upp hela tiden och vänta tills jag kan köra om.
Det är lite som att ligga bakom en övningskörare eller en fruktansvärt gammal pensionär på en enfilig väg. Tänk då när man verkligen har bråttom och hamnar bakom en så kallad "snigel". Fruktansvärt frustrerande.
Jag får lust att vråla som ett lejon "men gå då för i helvete!!!!".
Hade jag haft en tuta (som man har när man kör en bil) så hade jag tutat frentetiskt. Jag hade hängt på tutan. TUUUUUUT TUT TUT TUT TUUUUUUT. Så hade jag tutat.
Ibland undar jag om vissa faktiskt övningsgår, som övningskör fast i gång. Har de aldrig gått förut? Är det första gången de testar sina ben? Det verkar nästan som det för det går ju så otroligt långsamt.
Det är ju skitenkelt. Ta först höger ben och för benet i en pendlande rörelse framåt och sätt ner foten. I samma stund som höger fot nuddar marken lyft då vänster ben och sätt ner det cirka en halvmeter framför höger fot. Och så fortsätter man, höger, vänster, höger, vänster.
Såklart har jag förståelse för människors som inte är lika långa som jag och därför inte kan ta lika långa kliv och då inte kan gå lika snabbt som jag. Men då kan man väl småspringa istället. Man måste faktiskt vara lite omtänksam ibland.
Så alla ni där ute som går långsamt. Sluta släpa fötterna i marken och raska på, ni sinkar mig och alla andra som har bråttom här i livet. Tid är pengar.
Som ni kanske vet, eller kan lista ut genom min underrubrik (lång och skön), så är jag hyfsat lång. Rättare sagt jävligt lång. Detta medför att jag har långa ben, såklart. Annars hade det ju sett helt mongo ut om jag hade haft korta ben och ändå var 193 centimeter. Jävligt lång överkropp jag hade haft då.
Hur som helst så gör mina långa ben att jag tar väldigt långa kliv när jag går. Observera att jag aldrig tar några STEG utan alltid KLIV när jag går. Ett kliv är ett gigantiskt steg, för er som inte vet vad ett kliv är.
Mina långa kliv gör också att jag, trots att jag bara skrittar fram, går väldigt fort. Jag kommer helt enkelt längre med mina kliv än vad en normallång människa gör.
Sju kliv för Viktor är cirka tio steg för en normallång. Dessutom är normalmänniskans steg kortare än mina kliv. Fatta hur fort det går för mig att gå!
Eftersom min omvärld bara tar små jävla myrsteg hela tiden så går det ju så långsamt när folk går på trottoaren. Detta sinkar mig. Jag måste liksom stanna upp hela tiden och vänta tills jag kan köra om.
Det är lite som att ligga bakom en övningskörare eller en fruktansvärt gammal pensionär på en enfilig väg. Tänk då när man verkligen har bråttom och hamnar bakom en så kallad "snigel". Fruktansvärt frustrerande.
Jag får lust att vråla som ett lejon "men gå då för i helvete!!!!".
Hade jag haft en tuta (som man har när man kör en bil) så hade jag tutat frentetiskt. Jag hade hängt på tutan. TUUUUUUT TUT TUT TUT TUUUUUUT. Så hade jag tutat.
Ibland undar jag om vissa faktiskt övningsgår, som övningskör fast i gång. Har de aldrig gått förut? Är det första gången de testar sina ben? Det verkar nästan som det för det går ju så otroligt långsamt.
Det är ju skitenkelt. Ta först höger ben och för benet i en pendlande rörelse framåt och sätt ner foten. I samma stund som höger fot nuddar marken lyft då vänster ben och sätt ner det cirka en halvmeter framför höger fot. Och så fortsätter man, höger, vänster, höger, vänster.
Såklart har jag förståelse för människors som inte är lika långa som jag och därför inte kan ta lika långa kliv och då inte kan gå lika snabbt som jag. Men då kan man väl småspringa istället. Man måste faktiskt vara lite omtänksam ibland.
Så alla ni där ute som går långsamt. Sluta släpa fötterna i marken och raska på, ni sinkar mig och alla andra som har bråttom här i livet. Tid är pengar.
Kommentarer
Postat av: Petra
Fast du.. Man kan faktiskt nypa folk i rumpan och säga: tyt tyt, omkörning!
Det brukade jag, Helle och Sofia göra förut.
Postat av: Veronika
VÄL RUTET! Fyfasen i jäklar vad jag hatar sånt. Om jag olyckligtvis skulle hamna bakom en snigelgångare och jag inte kan ta mig förbi, så brukar jag börja lunka bakom snigeln likt Quasimodo. Till slut märker personen framför att det går en skum lirare (jagjagjag) bakom, då väjer han/hon! Men som sagt, hyser agg mot övningsgångare.
Trackback
