Snart är det jul …
Ja, snart är det faktiskt jul. Julen är tidig i år, brukar jag säga fast den alltid infaller på exakt samma dag år efter år efter år.
Min flickvän Sofia berättade för mig att hon och hennes syster Mickan brukade få varsin chokladkalender varje jul. Eftersom Sofia är ett år äldre än Mickan – lite äldre, lite smartare – så tog hon sitt storasysteransvar och lirkade ut chokladbitarna ur Mickans kalender, återförslöt luckan och åt upp Mickans choklad. När Mickan sedan förväntansfullt och regelrätt öppnade en lucka blev hon mäkta besviken. Där fanns ingen chokladbit. Det var som tusan, tänkte Mickan och lät ett vargtjut ljuda samtidigt som tårarna sprutade.
Bredvid satt Sofia och mumsade glatt på sin (andra) julkalenderchokladbit, förmodligen med ett helt oskyldigt men något pillemariskt ansiktsuttryck.
Det är så storasystrar fungerar. Det ligger i deras natur att lura sina yngre syskon. Eftersom jag är yngst i familjen Meidals barnaskara om tre knoddar så har jag såklart också erfarat detta.
Min tre år äldre syster Nadja brukade ibland fråga om jag ville leka med barbies med henne. Det ville jag inte. Men när hon erbjöd mig att "om du leker med barbies med mig först, så leker jag med bilar med dig sen" så kunde jag såklart inte tacka nej. Det var ju så roligt att leka med bilarna tillsammans med någon annan. Gladeligen lekte jag med syster Nadja och hennes barbies i väntan på desserten, det vill säga mina fantastiska bilar.
När jag och Nadja lekt en stund med hennes barbies och det var dags att plocka fram mina bilar sa hon bestämt "nä, jag orkar inte leka med bilar" och så gick hon iväg. Bara så där. Där satt jag med mitt ännu inte utvuxna skägg i brevlådan med en barbie i ena handen och en leksaksbil i den andra – Meh!
Så typiskt storasystrar!
