Veni Vidi Vicious Vic

Än så länge är det bara tisdag, men snart är det dags igen. Det vi alla har väntat på. Jag pratar såklart om fredagar. Trots att torsdagar är veckans sämtsta tv-dag och att ärtsoppan inte alltid är av bästa kvalité så vet man att fredagen bankar på dörren. Det är bara att hålla ut. Spruta på lite extra senap i ärtsoppan, leva med tv-program i rederiet-klass och inse att efter regn kommer solsken. Efter torsdag kommer fredag.
Egentligen borde jag skriva det här på en torsdag och inte på en tisdag. Men ibland är det svårt att hålla saker och ting inom sig. Just nu har jag en sådan oerhörd lust att skriva om fredagar.
På 90-talet var fredagar pizza-dagen. En av mina kompisar och hans familj åt alltid pizza på fredagar. Fredagspizza, varendaste jävla fredag. På den tiden var det exotiskt med pizza, lite lyxigt sådär. Hallå där, pizza! Oj så mumsigt! I dag har pizzan inte samma status längre. Själv tycker jag pizza är överskattat. Det är gott när man är hungrig, men sen får jag ångest eftersom det inte var så himla gott som jag trodde innan.
I dag är den svenska fredagsmaten tacos. Någon gång kring 2002 tog tacos över pizzan som fredagskäk. Men det finns likheter mellan pizza och tacos. Den är så pass gångbar eftersom man kan välja olika kombinationer. Alla behöver inte äta exakt samma sak. Grunden är den samma i båda rätterna men sedan kan man välja fritt. Bara för att jag öser på en burk majs på min tacos betyder det inte att du behöver göra det. Men nu är även tacos på väg bort från fredagsmiddagarna. Varje rätt får ungefär ett decennium. Nu är det thaimat eller kanske till och med sushi som är på väg in i det svenska folkhemmet. Att Thailand blivit Sveriges nya Mallorca eller Gran Canaria kan ha med saken att göra.
Men än så länge kan vi fortfarande fredagsmysa med härligt goda tacos och vitt vin! Lite lyxigt sådär!

Jag älskar att sova middag. Jag gjorde det nyss. Tänkte sova i en halv timme - det blev en och en halv timme! Egentligen är det inte bra att sova på dagen eftersom det då kan bli svårt att sova på kvällen. Jag kunde verkligen inte sova i gårkväll. Trots att jag läste, intervjuartiklar med Per Morberg, Carina Berg och en snabbis (alltså en kort intervju) med Runar Sörgaard, så kunde jag inte somna. Men någon gång runt tre-tiden somnade jag nog. Därför var det extra skönt att sträcka på sig i soffan i dag.
I dag somnade jag till sångfågeln Melissa Horns vackra musik.
Att sova middag för mig tillbaka till dagistiden. Då sov man alltid middag. Man gick in i ett rum och sov en stund mitt på dagen. Inga konstigheter. Det finns faktiskt en sådan sovsal i min skola, men jag har aldrig vågat mig in där. Jag vill hålla isär skola och dagis.
Efter man har sovit middag är man alltid lika förvirrad när man vaknar. Man vet inte riktigt vart man är eftersom man inte är i sovrummet. Klockan kan vara allt mellan 12 på dagen till åtta på kvällen. Och det bästa är att man är randig eller rutig i på ena kinden av mönstret från soffan eller soffkudden!

Zzzzz? Varför betyder Zzzz sova i alla serier?

- Köpt en ny neongrön Jordan T42 Circular bristles-tandborste, soft såklart, alltså den ska vara soft, aldrig medium eller hard.
- Läst hur man tillagar sniglar i Per Morbergs kokbok. Först ska de gå på en salladsbädd i en dag, sedan ska de gå på en bädd av sand (och bajsa av sig) i en dag, sen ska de kokas och fyllas etcetera. Kanske ett sommarprojekt?
- Fått en ny cykel i en 14 dagar för tidig födelsedagspresent. Det är en cruiser! Det är jag och Pharell, fast min är från Biltema!
- Åkt in i framtiden. Dock bara en timme.
- Dragit världens sämsta ordvist för mina föräldrar, jag skrattade mest.

Ny vecka, nya äventyr!

I dag, eller egentligen var det i går eftersom det har blivit i morgon om det var i går, hur som helst så skulle jag gå på toaletten i skolan. När man kliver in på toaletter på offentliga platser brukar man mötas av antingen en neutral tandläkar-lukt, klorin med citron-touch eller en bajslukt som får känsliga som jag att hulka som en katt med en hårboll på väg upp ur strupen. Men på denna toalett (i går alltså) möttes jag av en doft, obsevera doft, av jenka-tuggummi. Jenka vilket luktar som liniment. Så antingen hade någon i panik hetstuggat jenka i hopp om att få bort bajslukten personen spridit inne på toaletten - och lyckats. Eller så var det så att någon laddat upp inför en tenta genom att smörja in kroppen med liniment. Jag fick flashbacks när jag stod där och drog in jenka/liniment-doften genom näsborrarna. Jag blundade och drog ett djupt andetag. Plötsligt kändes det som om jag stod i ett omklädningsrum omgiven av frustande män i shorts och knästrumpor. Ska vi vinna? - JAAA! - Ska vi ta dom? - JAAA! - Sassa brassa mandelmassa vi vill höra nätet rassla...
När jag andades ut igen drogs jag tillbaka till verkligheten och till den klaustrofobiskt lilla toaletten med doft av jenka-tuggummi eller/och liniment.

Alla är värda sitt egna artistnamn, precis som man har i Brasilien. På hemsidan Brazilname kan man skriva in sitt namn och få sitt brasilianska artistnamn. Kan vara årets roligaste hemsida!

Det finns ju Norge-skämt, men de är ganska urtjatade vid det här laget. Jag har nu istället ett Finlands-skämt. Eller det är mer av en ordvist. Men den är fantastiskt rolig. Här kommer den:

Om du måste välja, skulle du vara dövstum och blind eller lukta riktigt jävla illa dygnet runt, 365 dagar om året för all evighet?

Skulle du vilja vara riktigt jävla superful eller skitsnygg men ha så dålig andedräkt att folk svimmar när dom pratar med dig?

Vad är det här för frågor egentligen? Jag tror att det var mer av en tonårsgrej att ställa sådana frågor till varandra. Vad är det roliga? För om jag skulle välja att vara illaluktande på den första frågan skulle personen som frågade garanterat säga: Ååh fyfan, Viktor luktar bajs, haha! Viktor luktar baaaajs, Viktor luktar baaajs... (Med en lite trallig ton såklart).

Skulle jag svara att jag hellre är ful än har dålig andedräkt skulle jag få höra: Fan va ful du är, Viktor är fulast i världen, Viktor är fulast i världen... Svarade jag istället att jag hellre skulle ha dålig andedräkt så skulle jag bli förnedrad för det också.

Andra oväsentliga frågor är vad man skulle önska sig om man fick tre önskingar av en magisk ande. Det finns inga magiska andar, och jag kommer aldrig få tre önskningar. Ge upp!
Men om jag mot förmodan skulle få tre önskningar av en magisk ande så skulle jag önska mig en till Geisha-chokladkaka (eftersom den jag har/hade nu är slut), att jag kunde hoppa jättehögt, typ som Stefan Holm och på den tredje önskningen skulle jag önska mig att jag kunde klappa händerna så fort att det låter som ett ständigt konstant ljud.

Vad önskar du dig av den magiska anden? Men bara tre önskningar!

Klockan börjar blir för mycket. Jag hatar när klockan är för mycket. Då vet man att man måste avsluta något och göra något annat. Just nu handlar det om att gå och lägga sig, men i morgonbitti är det tvärtom. Då handlar det om att kliva upp. Jag har aldrig förstått mig på det där. Man vill inte gå och lägga sig på kvällen, man vill utnyttja dygnet maximalt, hellre kastrera sig själv än att kasta sig i sängen. På morgonen önskar man att man vore död så man kan ligga kvar i den varma sägen för evigt. Snacka om dubbelmoral.

Exakt samma problem hade jag när jag var liten och gick på dagis. På morgonen grät jag av ilska eftersom jag inte ville gå till dagis. Jag ville absolut inte lämna mamma eller pappa. När de väl lyckats bli av med mig (alltså lämnat av mig på dagis) så fick man ta tjuren vid hornen. Efter en stund på dagis insåg man att dagis inte var så jäkla pjåkigt. Inte alls faktiskt. Det var ju faktiskt riktigt jävla skoj på dagis. Fan dagis is the motherfucking shit alltså.
Sedan lekte man nästa ihjäl sig med allt och alla tills klockan närmade sig fyra. Då var det som om någon elak ful unge snodde ens favoritspade och sedan bröt av den på mitten: det var dags att åka hem. Redan? Jag brukade säga det till mina dagisfröknar: Hem nu? Skämtar du eller, jag kom ju för fan nyss!, men det var alltså dags att åka hem. Då kom ilskan och tårarna tillbaka. Mor och far (eventuellt även några av fröknarna) fick dra mig ut från dagis och in i bilen. När man väl var hemma så insåg man att det var rätt chill hemma. Latja lite med systrarna, klappa katten, skjuta några indianer i skogen, köra trampbil, cykla till affären och köpa bugg, smygtitta på Arkiv-X. Home is the place to be!
Nästa dag, samma procedur. Då levde man verkligen i nuet. Man tog en dag i taget.

Precis som Andy Warhol så gillar jag tråkiga saker. Men när jag har för tråkigt brukar jag skoja till det. Ibland brukar jag vända min tjock-tv upp och ner. Det blir helt crazy. Det är omöjligt att läsa texten på filmer. Ekonominyheternas statistikkurvor pekar helt plötsligt uppåt istället för rakt neråt, vilket är positivt. Jag har alltså löst finanskrisen med ett enkelt knep: genom att vända teven upp och ner. En annan rolig sak är att väder-Tone bokstavligen står rakt upp och ner och berättar vädret. Nu faller inte regnet längre, det sugs liksom uppåt. Det är som att titta på vädret baklänges fast ändå framlänges. Mycket märkligt, men fantastiskt kul! Det är kanske så här det är att titta på tv i Transsylvanien, för där hänger  de ju upp och ner, Dracula och hans vampyr-vänner.

Det kommer en uppföljare till Jägarna. Den bästa filmen Kjell Sundvall gjort, och han har gjort många filmer. Till exempel har han gjort kioskvältaren och tiofaldiga oscarsvinnaren Grabben i graven brevid. Hon rödhåriga jäntan fick väl bästa kvinnliga biroll? Starkt gjort att få en oscar för att ha rollen som en urtråkig bibliotekarie.

Hur som helst så är det helt fantastiskt att Jägarna kommer tillbaka. Synd bara att min favoritkaraktär Leif (spelad av Lennart Jäkel) sprängde sig själv i luften. Vem ska nu skrika så att saliven flyger och vara otäckt grov i munnen? Han blir svår att ersätta.

Fasen vad pepp jag blir när jag tänker på Jägarna. Minns speciellt dessa quotes:

- Va har hänt med Zorro?
- Han lydde inte. Man kan int' ha en hunn' som inte lyder. (Leif skjuter sin sin hund Zorro eftersom han inte lyder honom).

- Åk ner till stationen och lämna in dig själv!
- Jaja brosan, ja kommär... (Slutscenen. Leif spränger sig själv i luften).

Ibland får har man svårt att komma på bloggidéer. Då behöver man ge sig ut på inspirationsjakt. Jag brukar koppla upp mig mot något som kallas internet. Sen kikar jag runt lite.
Jag har upptäckt att det finns trender inom bloggsfären. Bloggtrender kort och gott. Ungefär likadant som trender inom mode. Ett tag skulle varendaste själ sälja sin tv, stereo och snowboarden man fick i julklapp för att ha råd att köpa en Fjällräven-jacka. Michelin-gubben kan ha ett finger med i spelet i den trenden, det är mycket möjligt.
För ytterligare ett tag sedan tog varendaste människa två jobb samtidigt som de stängde av elen i fyra månader för att få ihop pengarna till polarexpeditionernas flaggskepp: Gåsjackan. Trots tämligen milda vintrar i Sverige gick gåsjackan åt som popcorn på bio.
Som sagt finns det trender inom bloggsfären också. En trend är att göra listor. Det kan vara allt från läsarnas frågor till ihopknåpade frågor till sig själv. Ganska roligt att läsa. Favorit färg? Blå! - Snabbkaffe eller vanligt kaffe? Men ööh vanligt kaffe! - Bu eller bä? - BU, thihi=) - Pest eller kolera? - kolera? Que? Jag gillar att dyka efter blålera..

Men jag hittade en frågelista som jag tänkte göra på mig själv. För den är så himla skojig. Det är en rad frågor som man ska svara på, men frågorna måste börja med första bokstaven i sitt namn. I mitt fall bokstaven V. Man får heller inte upprepa svaren. Nu kör vi! Shoot man shoot!

Ibland har man absoult inget att skriva. Det är då man skriver ändå. Så tänker ju alla andra bloggare. För de har ju fan aldrig något roligt att skriva om. Eller tycker de att det är roligt att skriva om leggings, vad man köpt på IKEA och att man missade bussen eftersom man försov sig? Det är inte kul att läsa om i alla fall.

Jag gillar (blogg)överraskningar! Slank in på en topp-10-blogg precis. Hon hade tagit en bild på sitt kylskåp, alltså kylskåpsdörren var öppen och ovanför hade hon skrivit "Nu har jag varit framme vid kylen och öppnat den- tittat - stängt flera ggr på en timme... Är så jäkla sugen på nåt men kan inte bestämma mig för vad...ÅHHHHHHHH".

Jag blev helt klart överraskad. Jag trodde aldrig att jag skulle få titta in i hennes kylskåp, och jag hade inte en aning om att hon var sugen på något, och det sista jag förväntade mig var att hon hade beslutsångest! Suck me sideways!

Brukar du också lyssna på morgonrocken? Bra ös! 

Yäss, alltså! 

Jag åt precis en så jävligt sur godis. Det står hårda frukttabletter på asken. Fruktgodis är inte surt, det är sött. Det står även Lyckopiller på asken. Alltså frukttabletterna heter så. Men något vidare lycklig blev jag inte. Det var ju surt, för surt. Ska det vara så? Surt alltså. Det står ett telefonnummer på asken också. Det går till en restaurang. Nu tar jag en till frukttablett, en grön. Den är faktiskt söt. Den smakar som melon inte ska smaka. Eller egentligen smakar den melon, den melonsmaken vi förväntar oss när vi äter melongodis.
Skumbananer smakar väl ändå inte som riktiga bananer. Och jordgubbsgodisar smakar inte som riktiga jordgubbar smakar. Vi har alltså två uppfattningar om vad melon, banan, jordgubb och en rad andra frukter och bär smakar.

Det vanligaste felet är att man börjar rabbla oändlig information om vem man är och vart man har jobbat. Jag tror inte det uppskattas av rekryteraren att läsa en självbiografi.

En klassisk mening är: jag har spelat fotboll i hela mitt liv så därför är jag duktig på att arbeta i grupp, men jag har även spelat tennis i ett par år så jag har även kapacitet att arbeta individuellt.

Självklart ska man nämna vad man har arbetat med. Men ibland kan tjänster och titlar vara vaga. Vad har man egentligen jobbat med om man har varit projektledare? Det kan ju vara allt från att sitta i festkomitén och sätta upp en tipsrunda på företagsfesten som att driva ett hotellbygge. Det gäller att förklara vad man har arbetat med.
Man ska inte heller nämna varenda arbete som man har haft om det inte är relevant. Att man hade sin prao på ett dagis i åttan på högstadiet kanske inte hjälper en att få tjänsten som ekonomiassistent.

Goda referenser lämnas på begäran!

Jag har förpassat mig själv till golvet. Detta på grund av att jag får så ont i ryggen av att sitta hukad framför datorn. Eftersom jag lyckats koppla in datorn i stereon med en sladd så kan jag nu faktiskt höra basgången i musiken som spelas. Dock är sladden en aning kort. Så jag får välja mellan att sitta bekvämt bakåtlutad i soffan med taskigt datorljud, sitta hukad som Quasimodo, visserligen med bra ljud, eller sitta någorlunda bekvämare på golvet. Så då blev det golvet. Hade jag varit estet så hade jag alltid suttit på golvet. Det gjorde alltid esteterna i min gymnasieskola. Vi som var ekonomer förstod inte riktigt varför de envisades med att sitta på golvet när det fanns bänkar lite här och var. Enligt rykten handlade det om principen, alltså att någon bestämt att man ska sitta på stolar. De utövade alltså någon slags protest mot det vanliga samhället, mot det normala. (Sanna du som är mer involverad kanske kan ge en bättre förklaring till varför dina klasskamrater satt på golvet i skolan?).

Nu börjar jag se baksidan med att sitta på golvet. Har man ett bony ass som jag så känner man ganska fort av smärtan. Man kan välja att sitta på något av skinkbenen(?) eller på svanskotan. Inget av alternativen är särsklit bekväma.

Hur som helst, det jag ville komma till var detta om tv-program som vi skäms över att titta på. Eller skäms kanske är fel ord, men tv-program som vi säger att vi inte tittar på. Fast egentligen tittar vi på dem.
Jag har ett utmärkt exempel. Jag har två kompisar (alltså jag har ju fler kompisar) där en av dem är helt anti till idol, top model, melodifestivalen etc. Vi kan kalla honom (anti)Thomas. Den andra kompisen, låt oss säga att  han heter Robert och kallas för Robban, och jag är väl något mer involverade i dessa förströelser som visas på tv.
Saken är att när Thomas påstår att: hur fan kan folk titta på sån här skit? så håller jag och Robban med: Nä, vi förstår inte heller. Men sedan tillägger jag: Fast Idol-Kevin sjunger fan bra. Robban fortsätter: Ja, men Robin B borde fan åkt ut förra veckan. Sedan namedroppar vi idol-deltagare till höger och vänster samt berättar anekdoter kring juryn eller något roligt som Peter Jihide gjorde i förra veckans program.
Men vi tittar inte på idol. Nej, nej. Idol är ett töntigt skitprogram. Vi har samma åsikt som Thomas som tycker att alla sådana program är nonsens. Thomas bojkottar även melodifestivalen. Det gör jag och Robban också även om vi sett alla deltävlingar och säkerligen kommer att sitta bänkade framför andra chansen på lördag och finalen i globen nästa lördag, på plats!

För ett antal år sedan, jag tror det var under fuckin-åmål-perioden (typ mellan renässansen och star gate atlantic-tiden), ville alla unga damer, och eventuellt någon kille också, ha en Handy Stitch! Tv-shop storsatsade på allt som man kunde ta med sig på semestern samt fälla ihop under sängen. I och för sig behövde man inte lägga in Handy Stitch under sängen. Fördelarna med denna unika mini-symaskin var istället att man kunde ta med sig den överallt, samt sy vart man än befann sig. På tåget, i bilen (om man inte körde såklart), i solstolen, ja till och med under biofilmen, för den är ju så tyst också.
Jag kan inte annat än hålla med. Tänk om man blir sugen på att sy till nya volanger till gardinerna när man är och campar i vildmarken. Vips, med Handy Stitch är det möjligt. Eller om man får ett sådant oerhört sug av att sy in sina jeans på krogen. Man kanske har bootcut-jeans och inser att det faktiskt inte är så jävla inne som veckorevyn eller Sophie Fahrman säger. Vips, löst med Handy Stitch.
Sen kan man bli dagens hjälte om man har en Handy Stitch i väskan/fickan. Till exempel om man åker rutschkana med sin bästa kompis och bästa kompisens byxer fastnar och rivs upp. Kompisen blir helt förskräckt. Då är det lugnt, du bara langar upp den, alltså Handy Stitch, och säger Nemas Problemas! Här ska ingen behöva visa mer hud än nödvändigt. Däremot är Handy Stitch nödvändig i alla damers väskor, faktiskt i alla killars fickor också!
Så köp en du med! Och köper du inom 10 dagar så får du en extra Handy Stitch på köpet. Då kan du sy dubbelt så fort eller ge bort en till din bästa kompis!