Veni Vidi Vicious Vic

Så tokigt det kan bli!

Hon tog för långsam tid på sig. ( Lasse Kinch )

Norge är på väg mot sin 20:de förlust i rad utan vinst. ( Åke Unger )

Går den in får Thorstedt svårt att ta den. ( Sven-Göran Eriksson )

Jag kände att jag aldrig haft ett så bra skjut på flera år. ( Magdalen Forsberg i Sportnytt efter sitt andra VM-guld i skidskytte)

De hade fem, men ville ha sex, och fick det när Pelle Fosshaug tryckte in den. ( Bo Hanson snackar bandy )

Då vände Öster ett 0-2 underläge till seger, 4-1. ( Lasse Kinch om Tomas Ravellis första match i Öster 1977 )

Har du sett dig själv spela live nån gång? ( Agne Jälevik snckar med Klas Ingesson )

Rätta mig om jag inte har fel. ( Christer Abrahamsson )

Jag kan ingen italienska alls. Jag vet inte ens vad spaghetti heter på italienska. ( Johnny Ekström flyttar till Empoli, Italien )

Det ser mörkt ut på Kameruns avbytarbänk. ( Arne Hegerfors )

Den här matchen kommer jag alltid att glömma ihåg. ( Erik Hamrén )

Hon tog för långsam tid på sig. ( Lasse Kinch )

Rent taktiskt sett har han begått fel misstag. ( Steve Owett )



Favoriter från Rolf "Roffe" Zetterlund:

Man kan inte äta kakan om man inte bjuder till.

Hela säsongen har vi stått och balanserat på ett bananskal.

Detta har varit en morot för oss alla och nu har den släckts.

Lugn grabbar, Lönen kommer radioaktivt.

Ni tre bildar en kvadrat på mittplan.

Grabbar, ni jobbar för dåligt och är alldeles för lojja. Får jag se den minsta lojalitet i 2:a halvlek byter jag ut er direkt.

Nöden har ingen djungel.

Niclas Kindvall gjorde 23 mål i allsvenskan om jag inte minns rätt.

Erik Persson skulle ha vänt sig i sin grav om han levt.

En bild säger mer än tusen ord brukar det heta. Dock kan jag säga mycket om den här bilden utan att behöva använda tusen ord.
Det är helt enkelt jag och min gode vän Thomas som härmar Barcelona-spelarna Pique och Bojans miner  utanför Nou Camp i Barcelona och tar sedan kort på det! Väldigt roligt var det faktiskt.

På tal om utlandet så kom jag att tänka på Mama Antonia. Ja, du vet hon i Dolmiosås-reklamen. Mama Antonia är från Italien men kan av någon konstig anledning prata svenska. Hon ser lite suspekt konstgjort ut. Jag misstänker att hon är plastikopererad. Hon har väldigt runda kinder, en oerhört stor mun och ögon stora som tomater. Hon är lite för perfekt för att vara sann.

Det du inte hittar i mitt kök hittar du inte min dolmiosås. säger Mama Antonia. Då undrar jag vad jag hittar i hennes kök, förutom solmogna tomater? Kanske en gammal Allers från 1976, en morakniv, ett förkläde med en naken kvinnokropp på (som hon fick av Farbror Alessio i födelsedagspresent), konserveringsmedel á la E276, kanske lite färgämnen? Ja, vad vet jag vad Mama Antonia har i sitt kök, hon kanske inte ens har något kök. Hon kanske inte ens finns på riktigt. Det kanske bara är en skådespelerska som spelar Mama Antonia. För något lurt är det. Som sagt, hon känns inte riktigt äkta. Dock kan jag inte sätta fingret på det. Vem är du Mama Antonia?

Sverige ingår, tillsammans med övriga nordiska länder, baltikum och forna Sovjet (Ryssland, Ukraina, Vitryssland) i det så kallade Vodkabältet. Sydeuropéerna anser att vi dricker kopiösa mängder starksprit, gärna i form av vodka.

Nu är ju detta inte riktigt sant. Visserligen dricker ryssarna vodka till maten som om det vore vanligt bordsvatten. Men det gör ju inte vi svenskar. Under veckor dricker vi nästan ingenting. Vi dricker sällan vin eller öl till maten en måndag eller tisdag. Inte onsdag eller torsdag för den delen heller. Sydeuropéerna däremot dricker gärna några glas varje dag till middagen under veckordagarna. De håller också ungefär samma alkoholkonsumtion över helgen.
Det är där vi nordbor skiljer oss från sydborna. Ingenting under vardagarna men till helgen smaskar vi på med lådvin, starköl och sprit i alla dess former. Vi liksom tar igen det vi inte har druckit under vardagarna.
Ett annat typiskt svensk beteende är att vi sällan planerar våra alkoholinköp. Hur många köper sina 10 öl eller sitt rosévin i god tid på en tisdag? Inte många.
Vi vill hellre göra som alla andra och sista-minuten-köpa vår sprit på fredagen eller lördagen. Vi svenskar måste gilla att stå i kö. Jag har hört att Sverige är det land som är bäst på att köa. Vi gillar att trängas bland Åkessons tetravin och pallar med starköl. Vi tycker om att armbåga oss fram genom de långa köerna som slingrar sig mellan vinhyllorna.
Extra roligt blir det när det nalkas nyårsafton. Då är det extra trångt och extra långa köer på systembolaget. Yes! tänker vi (fast på svenska blir det ju Ja!) nu får jag kämpa extra hårt för att få tag i en flaska mousserande. Kön är så lång att systemet hinner stänga innan jag är framme vid kassan. Gud vilken tid det tar, men jag menar väntar man på något gott så är det ju bara härligt!

Så var det dags igen för en personprofil. Denna person kallar jag kort och gott för en Pellejöns. Jag skulle inte kalla Pellejöns för en tönt, även om han i högsta grad är det, eftersom det säkerligen finns dem som anser att jag är en tönt.
Pellejöns är helt enkelt en Jöns (Jöns är även ett namn som cirka 800 svenskar bär - men jag syftar mer på jöns som i jönsig).
Förstår du inte vad jöns eller jönsig betyder så kommer du förstå det om en liten stund.

Pellejöns är en medelålders man i en 20-årings kropp. Lill-gammal är lite fel ord då det används på barn. I norrland skulle man kalla honom för gammpöjk. Pellejöns beter sig alltså som om han vore 15-20 år äldre än vad han egentligen är. Han hänger inte riktigt med i trederna som swischar förbi. Han skulle troligtvis har mer att prata om med våra föräldrar än med oss.
Om Pellejöns skulle bjuda ut en tjej och fråga om hon vill gå ut och dansa menar han inte att skaka rumpan på La Habana på Sveavägen. Nej, han menar då att svänga runt sin date på en dansbana till tonerna av Scotts, Rolandz eller kanske sextetten Bengt Hennings. Kläderna vid ett sådant festligt tillfälle skulle kunna vara en instoppad volangskjorta i någon glad färg.
Om Pellejöns mot all förmodan skulle gå ut och klubba skulle han garanterat ta med sina öronproppar. Trots detta skulla han nog anse att ljudet är otäckt högt. Uscha-buscha! Vad beställer då Pellejöns i baren? Jo, en färgglad paraplydrink tycker han är festligt. Han skulle snabbt bli berusad och kanske säga något, för honom, vulgärt eller kanske bli lite pinsam och säga saker han inte ens skulle tänka på i nyktert tillstånd.
Berusningen skulle snabbt övergå till huvudvärk och illamående.

Pellejöns är sällan spontan. Han tänker först och handlar sen. Han bryr sig mer om gardinstänger än om fotboll. Trots att han är född på sent 80-tal kan han tycka och säga att det var bättre förr. Precis så som 50-talisterna kan säga, de som faktiskt levde förr i tiden. Han kan även kalla människor i hans egen ålder för dagens ungdom efter en tung suck.

Pellejöns sover i pyjamas och har Nalle Puh-lakan. Hans favoritkudde har Nasse på örngottet. Han tycker fortfarande det är roligt att sjunga låten Hakuna Matata från Lejonkungen. Han är snål, feg och har en tendens att börja skämtgråta och prata med bebisröst när han inte får som han vill. Han är en av ytterst få på denna jord som faktiskt använder ordet Jippie! på riktigt när han blir glad, och det kommer från hjärtat.

Jag har tänkt lite på det här med djurnamn. De flesta döper sina djur till typiska djurnamn. Missan, Snuttan, Tussan, Skrållan eller kanske Morran.
Tänk om det var vi människor som hade dessa fantasifulla namn och djuren hette istället Göran, Anders, Sandra eller Johanna.

Hej! Tussan! Och det här är min mamma Missan, pappa Morran och mina systrar Snuttan och Skrållan! Och den här lilla hårbollen är Peter. Vad det är för ras? En Engelsk Setter!

Fast den senaste namntrenden på djur är diverse märken. Gucci, Versace, Dolce eller Gabbana - oftast har man två hundar var av en heter Dolce och den andra heter Gabbana. Det blir ju så skojigt när man ska ropa på dem. Docle Gabbana, fot!

En gång fick jag en kampfisk i födelsedagspresent av mina bästisar Thomas och Robert. De hade döpt honom till Stig Tøfting efter den hårdnackade danske fotbollsspelaren på bilden nedan.

I dessa tider med nyhetstorka får man läsa det som finns till hand. Man tager vad man haver som det heter. Det enda läsbara jag fick tag på i dag på lunchen var Metro från oktober 2008!
Det var som att hitta ett antikt fynd från en helt annan tidsålder. Längst inne i mitt skåp i omklädningsrummet skymatde jag något. Den drog till sig mitt intresse. Den ville säga mig något. Det var som när Bilbo hittade ringen långt nere i Gollums kolsvarta grottor. It's a ring! utbrast Bilbo. It's a tidning! ubrast jag.
Jag tog försiktigt fram tidingen ur skåpet. Synande den noga. Blåste bort dammet från dess ovansida och strök min handflata över tidingen - precis så där som de gör på film när de hittar en uråldrig, magisk bok (eller ett spel som i Jumanji).
Jag lade ner tidingen och tog ett djupt andetag innan jag med mina yttersta fingerspetsar vände första bladet.
Det var som att sätta sig i en tidsmaskin och åka ett helt år bakåt i tiden. Swisch så var jag i ett regnigt tiogradigt oktober år 2008.
Jag läste sporten. Hade de uppfunnit V-stilen i backhoppning? Spelades fotbollsmatcherna fortfarande med en brun läderboll? Spelade hockeymålvakterna utan hjälm?
Bläddrade vidare och kom till tekniksidorna. Mobilerna hade knappt touch screen och platt-teven var fortfarande dyr.
Mode-sidorna. Så jäkla 2008:a alltså. Vad tänkte trendsättarna då egentligen? Men, men, det kommer säkert tillbaka.
Till sist läste jag mitt horoskop. Jag skulle vänta en överraskning. En överraskning jag fick. Dock inte den 1 oktober 2008. Nej, överraskningen kom i dag, 3 augusti 2009 - jag fick resa tillbaka i tiden, 10 månader tillbaka i tiden för att vara exakt. Magiskt!

Jag tror aldrig jag har varit så trött i hela mitt liv som jag varit i dag. Men det har ändå varit en ganska skön trötthet, för jag somnar så fort jag blundar och lutar huvudet tillbaka. I bilen; det dröjer inte länge innan jag somnar med en gapande mun. Jag kör alltså inte sovandes utan jag sitter på passagerarsidan och sover.
Kommer hem, lägger mig i min soffa - somnar. Blir väckt för att äta mat. Efter maten sträcker jag ut mig på soffan i vardagsrummet och somnar. Skulle jag lägga mig på sofflocket och blunda igen så skulle jag med stor sannolikhet somna. Men nu får det vara slut på sovandet. Jag måste ju kunna sova i natt också.

Nu ska jag, Dregen, Baren-Tommy och Anders S Nilson gå på bio, Public Enemies med Depp och Bale blir det!

Foto: Simon Bergfors