femhundralappen

I lördags hände något otroligt. Något som kanske bara händer en enda gång i ett normalt människoliv eller kanske inte ens så ofta. Det kanske händer var femhundrade person, var femtionde år. Eller nåt. Skit samma.
Det otroliga var hur som helst att jag och min flickvän Sofia gick på Sergelstorg, "plattan", det i sig kanske inte var så otroligt men det som senare hände, eller snarare det jag hittade och plockade upp, var det som var det otroliga.
Mitt på plattan, rakt framför mina fötter hittar jag en femhundralapp – 500 kronor. Otroligt!

Det var som att Gud sa till mig: Fan, Viktor! (eller fan sa han nog inte) Du har varit så duktig den senaste tiden – borstat tänderna varje dag, ätit upp grönsakerna, hjälpt gamla tanter över gatan, varit trevlig, inte mördat någon och du har inte missbrukat mitt namn (herrens namn alltså) – så här har du lite extra cash som du får göra vad du vill med. Köp dig något fint eller något gott.
Schysst! sa jag, plockade upp femhundringen och gick vidare.
Jag har ju hittat en tio eller kanske en tjugolapp på sin höjd förut men aldrig så mycket som 500 spänn. Så jag sa upp mig från jobbet, köpte en splitterny sportbil, bokade en resa, i första klass, till Maldiverna och köpte en våning på Strandvägen. DGBN – Det Går Bra Nu!

Svål!

Jag har tänkt lite på det här med Idol-juryn. Hur gör man för att få vara med i Idol-juryn?
Vad står det i arbetsbeskrivningen?
Kanske så här:
Nu söker vi en ny medlem i Idol-juryn. Har du vad som krävs?
Vi söker en person med stor musikalisk kunskap och erfarenhet. Du ska ha arbetat med stora musikartister och/eller inom skivbolagbranschen, är låtskrivare och/eller proffsmusiker samt att du inte har ett enda jävla hårstrå på huvudet. Är du den vi söker efter? Är du skallig, lite småfet och kan allt om musik? Sök nu!


Peter Swartling     Daniel Breitholtz    Anders Bagge


Alexander Bard     Pelle Lidell

Alla är dom skalliga och har varit eller är med i Idol-juryn. Men tänk om Alexander Bard vill sluta efter den här säsongen eller om Anders Bagge tröttnat efter alla år? Vem ska sitta i juryn då? Kanske någon av dem här:

Kanske Mark Levengood? Fast han är lite för smal och alldeles för snäll. Han skulle ju ge varenda sökande en guldbiljett. Nä, Mark är nog inte mannen för jobbet.

Du får ett NEJ, Mark!


Kanske Henrik Rydström? Han är ju jävligt hård, duktig på att snacka och har en väldigt blank hjässa. Fast kan han något om musik? Och det sägs ju att fotbollspelare inte är några rymdforskare precis. Näe, kanske inte Rydström ändå.

Också nej!

Britney Spears? Hon har ju garanterat kvaliteterna och den musikaliska erfarenheten. Jag menar hon har ju lika mycket musikalitet i kroppen som alla jurymedlemmar tillsammans. Men är hon fortfarande skallig? Hon är inte det va? Sorry, Brittan – skaru vara med i juryn så är det NO HAIR som gäller. Så är det bara.

Nope!

Mini Me? Fast, där kan jag på en gång säga att det inte kommer att funka. Han kommer ju inte synas bakom jurybordet. Sen har han inte riktigt rätt pondus. Ställ Mini Me bredvid Anders Bagge, det kommer ju se skitfånigt ut. NEJ!

Trodde du det eller?

Fredrik Reinfeldt? Han är ju skallig, storväxt och duktig på att snacka. Men han är ju visserligen inget musikgeni men han kanske kan vara bra att ha i juryn ändå. Han är ju duktig på att rösta. Eller att få röster, rättare sagt. Och det då är det ju ingen vits. Nä Freddan får nog inte heller jobbet. Fasen vad svårt det ska vara.

Njaaae.

Näe, men jag kan nog inte komma på några fler lämpliga (läs: skalliga) kanditater. Har du något förslag så att vi kan lösa det här problemet?


Skrumpet och mumsigt

Det finns mat och det finns mat. Jag läste i somras i resmagasinet RES om "Det danska krogundret". När jag läste rubriken blev jag väldans intresserad. Dansk toppmat. Spännande! När jag sedan läste ingressen ...

Köpenhamn har blivit ett måste för alla matintresserade resenärer. En gastronomisk weekend i den danska huvudstaden kan innehålla några av nutidens bästa matupplevelser – och krönas med världens bästa krog.


... blev jag lyrisk, och väldigt hungrig, och började genast att läsa.
Artikeln rabblar upp några olika stjärnkrogar i Köpenhamn och deras specialiteter. Det börjar på restaurangen The Paul: Vad som först ser ut som en knäckebrödsskiva är egentligen ett kycklingskinn som har långbakats till extrem sprödhet och smak. Mycket mumsigt tillsammans med små klickar av superfrisk äppelcidervinägermarmelad.
Ja, långbakat kycklingskinn låter visserligen inte så farligt, dock brukar jag dra bort kycklingskinnet när jag köper grillad kyckling från matbutiken. Det kanske jag ska sluta med och rosta det superlänge i ugnen istället. Och äppelcidervinägermarmelad har jag alltid på mina rostmackor på morgonen tillsammas med ett stort glas kall o'boy.

Jag känner mig nu inte lika hungrig som jag gjorde när jag bara hade läst ingressen.
Nästa anhalt blir restaurangen Relæ. Redan vid första meningen får jag konstiga bilder i mitt huvud: Jordärtskockorna ligger som skrumpna pungar i en hög bredvid dippen på lös äggkräm med rejält senapssting.
Jag tycker INTE att skrumpna pungar låter speciellt inbjudande. Jag tänker mest på duschrummet på ett badhus. Dock har Relæ humana priser och spelar bra "gubbrock" – Johnny Cash och Willie Nelson (två riktigt skrumpna pungar).

Från badhusdusch till toppkrogen Geranium. Det är här som jag börjar tappa matlusten något: På en liten servett ligger ett tunt band friterat grisöra rullat i murkelpulver – krispigt, fett, smakrikt, skogssmakande och väldigt mumsigt.
Det är mycket som är mumsigt i Danmark! Blev först skeptiskt till grisörat (är det sånt man kan köpa i lösvikt vid hudmaten i affären?) och något konfunderad över murkelpulvret (finns det i kryddhyllan?) men sedan glad över att grisörat var skogssmakande. Skog är ju så himla gott.

Sedan landar denna gastronomiska läsupplevelse på krogen med stort K – Noma.
Nu är något som INTE känns riktigt rätt. Min hunger börjar plötsligt att avta. Ju mer jag läser, desto mer tappar jag matlusten.

Det börjar med: Karljohansvampspudrade bollar av spröd renlav smakar av vild skog.
Återigen denna härliga smak av skog. Det är som att stoppa ner huvudet i mossan eller slicka på en tall. Men glöm inte att det måste vara en vild skog, inte tam. Så det funkar inte att slicka på träden i Tantolunden eller tugga i sig lite bark från Vasaparken.

Fortsätter med: En klassiker är levande fjordräkor på is med dipp. De är fångade i Isefjorden på norra Själland samma morgon. Gästen bestämmer själv om den sprattlande räkan ska ätas levande från stjärten och uppåt eller först dekapiteras för att minimera lidandet. Oavsett ätmetod, färskare kan det knappast bli.
Dekapitera betyder halshugga. Det är ju alltid bra att maten är färsk. Frågan är bara hur färsk den ska vara?

Och avslutas med: Vintage carrots är en typisk rätt för Noma, en råvara tillvaratagen och presenterad på ett annorlunda men delikat sätt. Morötter som har fått vara kvar i jorden över vintern för att plockas upp följande skördeperiod alldeles skrumpna och till synes förstörda får puttra länge i pannan och serveras med tryffel. De är alldeles krämiga och söta inuti.
Det är mycket som ska vara skrumpet i Danmark. Skrumpet och mumsigt. Men bra att den skrumpna moroten är krämig och söt inuti i alla fall. I detta fall är maten i alla fall inte färsk. De får faktiskt bestämma sig. Purfärsk eller utgånget datum?

Ja, det må vara toppkrogar med flera stjärnor i Guide Michelin men hur mycket skribenten än öser superlativ över rätterna så låter det inte speciellt apitligt. Men jag har säkert fel. Det är förmodligen hur gott som helst. Ja, en gastronomisk upplevelse utan dess like helt enkelt.


RSS 2.0