Veni Vidi Vicious Vic

Det finns saker som man bara måste ha. Kosta vad det kosta vill. Egentligen är dessa ting totalt onödiga, man har ingen som helst användning för dem, men ändå intalar man sig själv att man behöver den där saken - mer än något annat just då.
Man accepterar att man får äta havregrynsgröt i flera veckor för att ha råd med just den där superviktiga, om-jag-inte-får-den-tar-jag-livet-av-mig-prylen.
När man får den där måste ha-känslan tänker man inte speciellt rationellt. Enligt månadsbudgeten har man egentligen inte råd, men eftersom man intalar sig själv att man behöver den så tar man sig råd - och får sota för det senare, till exempel sista veckan innan löning när man ska handla mat. Det är ungefär som när man ska handla mat för den där sista hundralappen och plötsligt får ett fruktansvärt tulpan-sug i matbutiken och kommer hem med en bukett holländska blommor istället för en kasse euroshopper-produkter som skulle räckt veckan ut.

Fast jag vet inte om jag någonsin kommer ha cravings efter en snöbollstång. Fast å andra sidan är det jävligt lockande att kunna göra upp till 60 snöbollar i minuten som alla blir lika runda och fina. Fatta vad skönt att slippa kalla och blöta händer och vantar när man ska ha snöbollskrig. Bra också att snöbollarna blir mjuka på insidan vilket minskar risken att skada den man träffar. Snöbollskrig är ju faktiskt bara en lek.

Jag blev helt chockad när jag såg den här löpsedeln häromdagen. Vad fan håller Wells på med? Det är väl bara en tidsfråga innan det kommer en "jag slår vad om att jag kan hitta 100.000 som hellre vill se en lyckstolpe istället för Robert Wells i Rhapsody in rock–grupp" på facebook.
Undra vilka som var de utsatta "kompisarna"? Var LaGaylia med? Var någon från körslaget med?
Ibland så blir man så besviken på folkkära kändisar. Jag har alltid tyckt att Robert Wells är en riktigt trevlig typ. En riktig gentleman helt enkelt. Jag har föreställt mig att han är den som "gör det för laget", att han värnar om alla sina medarbetare, att han är morgonpigg och ler även fast klockan är sju, att han är den som frågar om nån annan vill ha något från köket när han "ändå ska dit och hämta en apelsin".
Men efter den här löpsedeln har jag helt tappat mitt förtroende för Robert.
Nu får jag istället bilden av att han är ett jävla svin. Att han daskar LaGaylia på rumpan innan han entrar scenen, att han är en gringubbe som får spel om kaffet inte är 85 grader vid frukosten, att han är den som aldrig ber om saker utan bara slänger ur sig "öh, hämta en apelsin till mig" och sen viskande fortsätter meningen med "din jävla subba" eller att han är den som svarar "är jag nån jävla betjänt eller?" när någon snällt ber honom om en enklare tjänst.

Nä, fasiken vad besviken jag blir. Så där gör man fan inte, det är oacceptabelt. Skärpning Robert!