Skrumpet och mumsigt
Det finns mat och det finns mat. Jag läste i somras i resmagasinet RES om "Det danska krogundret". När jag läste rubriken blev jag väldans intresserad. Dansk toppmat. Spännande! När jag sedan läste ingressen ...
Köpenhamn har blivit ett måste för alla matintresserade resenärer. En gastronomisk weekend i den danska huvudstaden kan innehålla några av nutidens bästa matupplevelser – och krönas med världens bästa krog.
... blev jag lyrisk, och väldigt hungrig, och började genast att läsa.
Artikeln rabblar upp några olika stjärnkrogar i Köpenhamn och deras specialiteter. Det börjar på restaurangen The Paul: Vad som först ser ut som en knäckebrödsskiva är egentligen ett kycklingskinn som har långbakats till extrem sprödhet och smak. Mycket mumsigt tillsammans med små klickar av superfrisk äppelcidervinägermarmelad.
Ja, långbakat kycklingskinn låter visserligen inte så farligt, dock brukar jag dra bort kycklingskinnet när jag köper grillad kyckling från matbutiken. Det kanske jag ska sluta med och rosta det superlänge i ugnen istället. Och äppelcidervinägermarmelad har jag alltid på mina rostmackor på morgonen tillsammas med ett stort glas kall o'boy.
Jag känner mig nu inte lika hungrig som jag gjorde när jag bara hade läst ingressen.
Nästa anhalt blir restaurangen Relæ. Redan vid första meningen får jag konstiga bilder i mitt huvud: Jordärtskockorna ligger som skrumpna pungar i en hög bredvid dippen på lös äggkräm med rejält senapssting.
Jag tycker INTE att skrumpna pungar låter speciellt inbjudande. Jag tänker mest på duschrummet på ett badhus. Dock har Relæ humana priser och spelar bra "gubbrock" – Johnny Cash och Willie Nelson (två riktigt skrumpna pungar).
Från badhusdusch till toppkrogen Geranium. Det är här som jag börjar tappa matlusten något: På en liten servett ligger ett tunt band friterat grisöra rullat i murkelpulver – krispigt, fett, smakrikt, skogssmakande och väldigt mumsigt.
Det är mycket som är mumsigt i Danmark! Blev först skeptiskt till grisörat (är det sånt man kan köpa i lösvikt vid hudmaten i affären?) och något konfunderad över murkelpulvret (finns det i kryddhyllan?) men sedan glad över att grisörat var skogssmakande. Skog är ju så himla gott.
Sedan landar denna gastronomiska läsupplevelse på krogen med stort K – Noma.
Nu är något som INTE känns riktigt rätt. Min hunger börjar plötsligt att avta. Ju mer jag läser, desto mer tappar jag matlusten.
Det börjar med: Karljohansvampspudrade bollar av spröd renlav smakar av vild skog.
Återigen denna härliga smak av skog. Det är som att stoppa ner huvudet i mossan eller slicka på en tall. Men glöm inte att det måste vara en vild skog, inte tam. Så det funkar inte att slicka på träden i Tantolunden eller tugga i sig lite bark från Vasaparken.
Fortsätter med: En klassiker är levande fjordräkor på is med dipp. De är fångade i Isefjorden på norra Själland samma morgon. Gästen bestämmer själv om den sprattlande räkan ska ätas levande från stjärten och uppåt eller först dekapiteras för att minimera lidandet. Oavsett ätmetod, färskare kan det knappast bli.
Dekapitera betyder halshugga. Det är ju alltid bra att maten är färsk. Frågan är bara hur färsk den ska vara?
Och avslutas med: Vintage carrots är en typisk rätt för Noma, en råvara tillvaratagen och presenterad på ett annorlunda men delikat sätt. Morötter som har fått vara kvar i jorden över vintern för att plockas upp följande skördeperiod alldeles skrumpna och till synes förstörda får puttra länge i pannan och serveras med tryffel. De är alldeles krämiga och söta inuti.
Det är mycket som ska vara skrumpet i Danmark. Skrumpet och mumsigt. Men bra att den skrumpna moroten är krämig och söt inuti i alla fall. I detta fall är maten i alla fall inte färsk. De får faktiskt bestämma sig. Purfärsk eller utgånget datum?
Ja, det må vara toppkrogar med flera stjärnor i Guide Michelin men hur mycket skribenten än öser superlativ över rätterna så låter det inte speciellt apitligt. Men jag har säkert fel. Det är förmodligen hur gott som helst. Ja, en gastronomisk upplevelse utan dess like helt enkelt.
Köpenhamn har blivit ett måste för alla matintresserade resenärer. En gastronomisk weekend i den danska huvudstaden kan innehålla några av nutidens bästa matupplevelser – och krönas med världens bästa krog.
... blev jag lyrisk, och väldigt hungrig, och började genast att läsa.
Artikeln rabblar upp några olika stjärnkrogar i Köpenhamn och deras specialiteter. Det börjar på restaurangen The Paul: Vad som först ser ut som en knäckebrödsskiva är egentligen ett kycklingskinn som har långbakats till extrem sprödhet och smak. Mycket mumsigt tillsammans med små klickar av superfrisk äppelcidervinägermarmelad.
Ja, långbakat kycklingskinn låter visserligen inte så farligt, dock brukar jag dra bort kycklingskinnet när jag köper grillad kyckling från matbutiken. Det kanske jag ska sluta med och rosta det superlänge i ugnen istället. Och äppelcidervinägermarmelad har jag alltid på mina rostmackor på morgonen tillsammas med ett stort glas kall o'boy.
Jag känner mig nu inte lika hungrig som jag gjorde när jag bara hade läst ingressen.
Nästa anhalt blir restaurangen Relæ. Redan vid första meningen får jag konstiga bilder i mitt huvud: Jordärtskockorna ligger som skrumpna pungar i en hög bredvid dippen på lös äggkräm med rejält senapssting.
Jag tycker INTE att skrumpna pungar låter speciellt inbjudande. Jag tänker mest på duschrummet på ett badhus. Dock har Relæ humana priser och spelar bra "gubbrock" – Johnny Cash och Willie Nelson (två riktigt skrumpna pungar).
Från badhusdusch till toppkrogen Geranium. Det är här som jag börjar tappa matlusten något: På en liten servett ligger ett tunt band friterat grisöra rullat i murkelpulver – krispigt, fett, smakrikt, skogssmakande och väldigt mumsigt.
Det är mycket som är mumsigt i Danmark! Blev först skeptiskt till grisörat (är det sånt man kan köpa i lösvikt vid hudmaten i affären?) och något konfunderad över murkelpulvret (finns det i kryddhyllan?) men sedan glad över att grisörat var skogssmakande. Skog är ju så himla gott.
Sedan landar denna gastronomiska läsupplevelse på krogen med stort K – Noma.
Nu är något som INTE känns riktigt rätt. Min hunger börjar plötsligt att avta. Ju mer jag läser, desto mer tappar jag matlusten.
Det börjar med: Karljohansvampspudrade bollar av spröd renlav smakar av vild skog.
Återigen denna härliga smak av skog. Det är som att stoppa ner huvudet i mossan eller slicka på en tall. Men glöm inte att det måste vara en vild skog, inte tam. Så det funkar inte att slicka på träden i Tantolunden eller tugga i sig lite bark från Vasaparken.
Fortsätter med: En klassiker är levande fjordräkor på is med dipp. De är fångade i Isefjorden på norra Själland samma morgon. Gästen bestämmer själv om den sprattlande räkan ska ätas levande från stjärten och uppåt eller först dekapiteras för att minimera lidandet. Oavsett ätmetod, färskare kan det knappast bli.
Dekapitera betyder halshugga. Det är ju alltid bra att maten är färsk. Frågan är bara hur färsk den ska vara?
Och avslutas med: Vintage carrots är en typisk rätt för Noma, en råvara tillvaratagen och presenterad på ett annorlunda men delikat sätt. Morötter som har fått vara kvar i jorden över vintern för att plockas upp följande skördeperiod alldeles skrumpna och till synes förstörda får puttra länge i pannan och serveras med tryffel. De är alldeles krämiga och söta inuti.
Det är mycket som ska vara skrumpet i Danmark. Skrumpet och mumsigt. Men bra att den skrumpna moroten är krämig och söt inuti i alla fall. I detta fall är maten i alla fall inte färsk. De får faktiskt bestämma sig. Purfärsk eller utgånget datum?
Ja, det må vara toppkrogar med flera stjärnor i Guide Michelin men hur mycket skribenten än öser superlativ över rätterna så låter det inte speciellt apitligt. Men jag har säkert fel. Det är förmodligen hur gott som helst. Ja, en gastronomisk upplevelse utan dess like helt enkelt.
Kommentarer
Postat av: Addis
Hahaha!
Trackback
