Veni Vidi Vicious Vic

Självklart finns Adolphson & Falks Mer Jul med på listan. Även versionen med Amy Diamond!

När man vinner något på svenska spel och inte hämtar ut vinsten får man den hemskickad på ett utbetalningskort. I förra veckan fick jag hem ett brev som visade att jag vunnit den enorma summan 17 kronor. Jag blev så himla lycklig att jag gjorde brolin-piruetten, brysselsteget, och indianen på samma gång. Grannarna fick ringa störningsjouren på grund av allt mitt oväsen och firande. Det blev en sjuhelvetes fest; det dansades, champagne sprutades - det festades, hårt och brutalt! Festen var som en resa rätt ut i rymden - oändlig.
Sen kom smällen. Jag sögs tillbaka till det sorkhål jag en gång krypit fram ur. Jag kände mig som en astronaut som missat att docka med rymdfärjan och svävat iväg helt solo ut i ingenstans, ut i ingenting.
För att lösa ut den enorma summan 17 kronor måste jag betala den absurda summan 10 kronor, alltså drygt 60 procent av vinsten. Jävla förmögenhetsskatt. Fuck jantelagen.

Utbetalning sker i mån av butikens tillgång på kontanter. Tänk om de inte har tillräckligt med kontanter för att jag ska få mina 17 kronor. Nu blir jag nervös. Fast jag ska ju bara ha sju kronor. Det glömde jag.

Det roliga är ju att om man vinner mindre än tio kronor, säg till exempel sju kronor, då måste man ändå betala tio kronor för att få sina sju! Då förlorar man på att hämta ut sin vinst. Ett helt fantastiskt system. Det är gratis fast det kostar pengar.

Alla, utom några få personer, tycker faktiskt att det är snäppet roligare att ge julklappar än att få julklappar. Jag tror faktiskt att det är sant, och inte bara något man säger för att låta vettig. Det är ju otroligt roligt att se folk bli glada. Om man säger tvärt om, att det är roliga att få än att ge, låter man en aning egoistisk. Men man är ju faktiskt egoistisk när man ger julklappar också. Man vill åt den dära härliga känslan när någon annan blir glad på grund av en själv. Det är ungefär samma sak som att dra ett skämt och någon skrattar åt skämtet. Man blir nöjd - över sig själv. Det är en never ending-spiral som gör en egoistisk hur man än gör. Man ger alltså bara julklappar för att man själv ska må bra. Och man är girig när man önskar sig julklappar. Men som tur är har vi möjligheten att både ge och få julklappar. Det blir en win-win-situation. Man blir både glad och tacksam för det man får och nöjd över sig själv för att man ger och gör andra glada och tacksamma.

Jag minns att Lilla Sportspegeln brukade göra olika reportage om barn och ungdomar som hade kommit på egna sporter. Otroligt underhållande. Det kunde vara någon slags strumpbandy i en lada eller två olika sporter som man mixat till en. Men det som var roligast var när ett gäng av mina barndomskompisar på Alnö var med i ett program. De hade kommit på en sport där man kastade någon slags pinne och så skulle den andra slå bort pinnen. Jag har en väldigt luddig bild av vad det gick ut på. Minns bara att de (ni) stod i en ring på en äng (nedanför kyrkan) och kastade pinnar. Kanske någon av de som faktiskt deltog kan göra sin röst hörd och förklara denna underliga sport. Kanske en ny OS-gren? Eller någon kanske till och med har kvar filmen! Buss-Ola, KB, Z, ni var väl med? Eller har jag fel?

Robyn sjunger den fantastiska intro-låten till Lilla Sportspegeln. Inte den Robyn

vi är vana vid att se idag. Men vilken otrolig pepp-låt! Jag blir så vansinnigt taggad.
Och taggad är även den blonda killen som liknar Sune som klappar händerna
i takt med låten!

Jag, KB och Buss-Ola träffade faktiskt Robyn förra helgen på ett Café på söder. Bildbevis finns! Dock bara på hennes bakhuvud.

Det går att undvika, men inte hur länge som helst. Att göra ett ärende i Tyresö Centrum.
Klev av bussen, gick mot snurringången. Blev synad av två alkoliserade herrar som för en sekund tänkte att deras liv är en misär. Men antagligen återgick deras tankegångar till hur många 7.0:or de kan lyckas köpa från systembolaget när jag försvann ur deras synfält. När snurrdörrarna släpper in mig i själva centrumet möter jag en vägg av matos och en lukt av kinamat som om jag precis anlänt till Shanghai. På torget står pensionärer från Lions Club och säljer pepparkakor och diverse julpynt.
På det nya cafét sitter en flock fika-mammor som nonchalant lugnar sina ungar genom att frenetiskt gunga vagnarna mellan lattesipparna. Skolkande småkids spelar guitar hero i spelbutiken. Ett gäng orginal har precis börjat smutta sin första starköl. Klockan är strax tolv. Passerar två försäljare som ber förbipasserande att visa deras händer för att sedan försöka kränga på dem "exklusiva" hudvårdsprodukter. Gången precis innan systembolaget är kantad med fler alkoliserade herrar som laddar upp inför nästa inköp.
Systembolaget är även mitt mål. Inhandlar det jag ska ha, inte 7.0:or det vill säga. Betalar, visar leget utan att kassörskan frågat i hopp om att få en tablettask, men det erbjudandet gällde tydligen inte längre.
Tyresö centrum förvandlas till Fort Boyard. Sanden i timglaset börjar rinna allt fortare. Mina medtävlande bankar på dörren, Kom ut! Skynda dig! Smidig som en panter korsar jag mellan fulla kundvagnar från konsum och stressade oldies med rullatorer. Undviker ögonkontakt med dem jag möter. Passerar ett ännu nyare café, eller rättare sagt en glassbar, Ben & Jerrys, som ekar tomt, vem köper en kula glass för 30 kronor mer än en gång i Tyresö Centrum? Slinker igenom snurrdörrarna och pustar ut. Jag klarade det. Nu tar jag bussen upp Fader Fourah för en ny gåta.

Det finns många fördelar med att vara kille. Vi kan (som sagt) få mustasch och högre lön. Våra telefonsamtal är över på 30 sekunder. Vi kan ha bekväma skor. Vi slipper raka benen, om man inte är från Italien och heter Francesco Totti, vill säga. Vi slipper stå i toalettkön på krogen, om man inte ska bajsa, vill säga.

Men det finns nackdelar med att vara kille. Eller det finns nackdelar med att ha snopp, rättare sagt. Låt oss kalla det pissoarnoja. Vissa har det inte, andra ibland och en tredje jämt. Det handlar alltså om att man inte lyckas urinera när det gäller. Man har svept 10 öl och springer sedan till pissoaren för att släppa på trycket. Oftast är man inte själv vid pissoaren, och det är då kärvar. Trots att man är pissnödig som en kamel(?) går det inte att pissa. Ord som nervositet, torgskräck och homofobi är sammankopplade med pissoarnoja. De som har kronisk pissoarnoja har ofta lärt sig att leva med eländet och accepterar att de får förpassa sig till den gigantiska kön till de få låsbara toalettbåsen. Vilket å andra sidan kan bli olidligt om man just har svept 10 öl och det verkligen trycker på. Man vill ju gärna inte bli stämplad som killen som gör tvåan på krogen.

Det har hänt mig en gång. Firmafest på Spy Bar, where the beer flows like wine (eller är det på Gröne Jägarn?), hur som helst, jag blev inte helt oväntat pissnödig, vilket jag blir efter ungefär två klunkar öl, och måste inta Spy Bars pissoar. Att stå i pissoarkön tar inte särskilt lång tid, men den korta stunden i kön gjorde mig ändå så där ruskigt pissnödig som man blir när man vet att det inte finns en toalett eller buske på flera hundra mils avstånd. Men när jag väl kom in, knäppte upp byxorna och äntligen skulle få pusta ut så hände inget. Det är ungefär som när bilen inte vill starta, man vrider på tändningen men bilen vägrar. Du vill men den vill inte. Efter ett tag inser man att man måste ge upp. Man kan ju inte stå med byxorna nere hur länge som helst utan att leverera. Så man får svälja stoltheten (oj, vad fel det där lät!) och gå en vända för att sedan ställa sig i "tjej/bajs-kön".
Nä, men jag gick in och låtsaskissade bara. Jag bara skämtade att jag var pissnödig, egentligen var jag inte alls pissnödig.
Vissa kan ju tro att man går in för att glutta på diverse krog-penis när man bara står där utan att det händer någon. Det klassiska sätta-på-kranen-tricket fungerar ju inte heller eftersom handfatet inte är anslutet till pissoaren.
Jag anser att alla krogar eller ställen som har pissoarer borde sätta upp speciella toaletter till dem med pissoarnoja, med strängt bajsförbund. Förbjudet att bajsa i toaletten! eller så kan man avleda de bajsnödiga med en lapp som Var vänlig bajsa ej i toaletten, det blir stopp. Men kissa går bra, varsågod!

När man var liten fanns det bra barnprogram och dåliga barnprogram. De bra programmen såg man ju såklart på. Men ibland (läs:ofta) såg man även på de dåliga barnprogrammen. Ett av de dåliga var Kommissarie Gadget. Ett totalt värdelöst program med en superkorkad poliskommissarie med massa konstiga prylar inopererade i kroppen. Kom igen Gadget-paraply så fälldes ett paraply fram ur ena armen eller kanske ur hatten. Kom igen Gadget-penis! Den som egentligen klarade av alla fall var ju hans brorsdotterna Penny.

Detta tittade man på även om det var bedrövligt. Ung och dum skulle jag säga att man var.

Den onde Dr. Claw som man aldrig fick se. Han behövde bara trycka på en stor röd knapp så hände det något otäckt med våra kära kommissarie Gadget, och sen klappade han sin katt som alla onda människor gör. Men Kommissarie Gadget lyckades alltid på något turligt sätt klara sig undan faran, inte med flit såklart, utan bara med rent jävla flax, eller kanske med hjälp av Penny.

I morgon granskar jag Sailer Moon. Måntiara, FÖRVANDLA MIG!

Fritidsresor har börjat med en ny reklamkampanj. På deras hemsida kan man följa med "svenska kändisar" på resor runt om i världen. Tanken är nog att vi dödliga människor ska bli lite extra lockade att resa till ställen dit kändisar reser. Va! Är det sant, Babben har varit i Tenerife, fan då måste jag också åka dit!

Fritidsresor försöker skapa samma hysteri med resor som det blir när kändisar har på sig vissa kläder, och varenda människa vill plötsligt ha just det plagget eller det märket.

Jag kan ju förstå "Henke Larssons Kap Verde" eftersom han har sina rötter där. Men jag tvivlar på om Babben Larsson har några rötter i Tenerife. Men det är mycket möjligt att Barbro Karin Viola Larsson a.k.a Babben blev till i Tenerife, det kan inte uteslutas.

Magnus Härenstam kan ju inte ha fel, det är ju han som ger svaren.

Henke! Gammal är äldst. Undra om han hade på sig Helsingborg-törjan under vistelsen på Kap Verde?

Sen hyllar jag att de svenska personligheterna är inklippta i vackra paradisbilder.

På Fritidsresors hemsida finns det en hel drös med spännande resmål. Till exempel Görel Krona i Kambodja, Lill (Lindfors) på Mallorca eller vad sägs om superkändisen Blossom Tainton i skidparadiset Verbier! Välkommen att inspireras!

KFC hade en kort sejour i Sverige, även om inte jag minns det. Men tydligen gick det inte hem hos svenskarna så det försvann lika fort som det kom. Konstigt nog. KFC är som McDonalds fast med bara kyckling - i alla dess former. Kycklingburgare, kycklingklubbor, wrap med kyckling (kallas Twister), kycklingvingar, kycklingpinnar, kycklingpopcorn(!). Ja, listan kan göras lång. Och trots att det ofta är nakna protestanter utanför KFC-restaurangerna med budskapet The naked truth: KFC tortures chicks, samt Kentucky Fried Cruelty så vill jag att KFC ska ha en ny sejour i Sverige. Sverige behöver KFC! Flottigt och gott!

Jag håller på att ladda hem en film. Med dagens teknik borde det ta max en timme med ett halvsegt internet. Men denna film skulle ta ett år och 17 timmar. Skönt tänkte jag, då kan jag äntligen få sen den, nästa höst. Men ibland går det snabbare, ett tag skulle det bara ta 204 dagar och 13 timmar, då kan jag se filmen lagom till midsommar. Vi snackar byte/sekund!

Man kan ju lika gärna ha det klassiska 56k modemet, billigare efter klockan 19. ICQ-kontakterna rasade in en minut över sju. ICQ var det som gällde då, med det härliga ljudet Oh-Oh varje gång man fick ett meddelande. Man fick vänta i 20 minuter för att ladda hem en låt. Min första nerladdade låt var ATB - Till I Come. Eursodisco-faktorn var hög.

Man köpte lila-färgad hårgele i literburkar på ÖB som hade samma konsistens som vatten. Men det gjorde inget eftersom man sprayade håret med så mycket hårspray att man var självantändande. Man hade Wu-Tang Clan, Fubu eller Tommy Hillfiger-byxor som minst tre personer kunde få plats i samtidigt och bakfickorna var lika djupa som svarta sopsäckar. Man tyckte att röken från discots rökmaskin luktade gott och man tittade på Sweet Valley High efter skolan. Blonda twins var inte att leka med!

Att ge komplimanger face to face är något som vissa är bra på, andra dåliga på och en tredje för bra på. Men ett vanligt fenomen när någon ger en komplimang är att den svenska avundsjukan smyger sig in i komplimangen: Oj vilken fin tröja! Men det skulle vara finare om du hade blåa byxor till.

Personen ger komplimangen eftersom denne tycker att till exempel tröjan är fin, på riktigt. Men i samma veva vill man hålla den som fått komplimangen på jorden. Man ger först en klapp på axeln och sedan en snärt i bakhuvudet. Du är bra, men inte så bra.

Liknande är tydligt inom till exempel fotboll. Säg att du har gjort hattrick, alltså tre mål i en match. Du har i samma match missat öppet mål vid ett tillfälle. Vad får du höra efter matchen? Jo: Hur fan kunde du missa, det var ju öppet mål!

Sen finns det dem som är för bra på att ge komplimanger. De överöser en med superlativ, så tillslut förstår man ju att personen överdriver. Komplimangerna tappar allt sitt värde.

Det sägs att man blir glad av att slicka på en tesked honung i 60 sekunder. Av en komplimang blir man glad på ett par sekunder. Så länge man slipper snärten i bakhuvudet efteråt vill säga.

Stress är inte alltid dåligt för människan, tvärtom, stress kan till och med vara bra. Det stavas positiv stress och hjälper människan i mångt och mycket. Det ger oss bland annat en aktiv vardag samtidigt som den får det mänskliga ekorrhjulet att snurra. Utan stress skulle vi aldrig få saker och ting gjorda. Istället för att man måste ha en morot att jaga är stressen en blåslampa som jagar oss istället. Stressen hjälper oss helt enkelt att prestera bättre, eller att prestera överhuvudtaget.

Självklart behöver storstadsmänniskan också avkoppling. Men avkopplingen blir mer njutbar eftersom storstadsbon har något att varva ner ifrån. För att avkopplingen ska ge någon effekt behövs kontrasterna. Vatten är godast när man är törstig, värme är skönast när man är frusen och avkoppling känns bäst efter att man har varit uppe i varv.

Storstaden ger chans till utveckling
Storstadsmentaliteten kan tyckas vara en hård jargong för nyinflyttade landsortsbor. Jag har själv en kompis som nyligen flyttade från Sundsvall, via tre studieår i Falun, till Stockholm. Efter den första veckan var han helt slut. Människorna, bilarna, och morgon- och eftermiddagsruschen tog udden av honom. Men efter ett par veckor när han kommit in i storstadsrytmen och alla intryck sjunkit in så var han fast. Han menar att flytta tillbaka till Sundsvall eller Falun är samma sak som att flytta hem igen efter att man flyttat hemifrån. Det är som om landsorten är en några storlekar för liten kavaj, den ger inte utrymme att utvecklas och växa i.

Att definiera vad en storstad verkligen är kan dock vara svårt. Är det antalet invånare som avgör eller höjden på husen i stan? Jag anser att Sverige har tre storstäder; Stockholm, Göteborg och Malmö. Resten räknas mer eller mindre som landsort. Skillnad är tydligt märkbar mellan landsort och storstad, och det gäller inte bara antalet invånare. Rent karriärmässigt finns det ett tak på landsorten. Storstaden ger däremot möjligheten att växa, både på höjden och på bredden. Det finns inga gränser. Är du karriärmedveten så bosätt dig i storstaden.

oktober 27, 2008 by viktormeidal

Jag fick i skoluppgift att skriva en debattartikel om fördelen att bo i storstan istället för på landet.
(Hoppas det var okej att jag använde dig Buss-Ola som exempel)