Veni Vidi Vicious Vic

Att ge komplimanger face to face är något som vissa är bra på, andra dåliga på och en tredje för bra på. Men ett vanligt fenomen när någon ger en komplimang är att den svenska avundsjukan smyger sig in i komplimangen: Oj vilken fin tröja! Men det skulle vara finare om du hade blåa byxor till.

Personen ger komplimangen eftersom denne tycker att till exempel tröjan är fin, på riktigt. Men i samma veva vill man hålla den som fått komplimangen på jorden. Man ger först en klapp på axeln och sedan en snärt i bakhuvudet. Du är bra, men inte så bra.

Liknande är tydligt inom till exempel fotboll. Säg att du har gjort hattrick, alltså tre mål i en match. Du har i samma match missat öppet mål vid ett tillfälle. Vad får du höra efter matchen? Jo: Hur fan kunde du missa, det var ju öppet mål!

Sen finns det dem som är för bra på att ge komplimanger. De överöser en med superlativ, så tillslut förstår man ju att personen överdriver. Komplimangerna tappar allt sitt värde.

Det sägs att man blir glad av att slicka på en tesked honung i 60 sekunder. Av en komplimang blir man glad på ett par sekunder. Så länge man slipper snärten i bakhuvudet efteråt vill säga.