Fångarna på fortet

Det går att undvika, men inte hur länge som helst. Att göra ett ärende i Tyresö Centrum.
Klev av bussen, gick mot snurringången. Blev synad av två alkoliserade herrar som för en sekund tänkte att deras liv är en misär. Men antagligen återgick deras tankegångar till hur många 7.0:or de kan lyckas köpa från systembolaget när jag försvann ur deras synfält. När snurrdörrarna släpper in mig i själva centrumet möter jag en vägg av matos och en lukt av kinamat som om jag precis anlänt till Shanghai. På torget står pensionärer från Lions Club och säljer pepparkakor och diverse julpynt.
På det nya cafét sitter en flock fika-mammor som nonchalant lugnar sina ungar genom att frenetiskt gunga vagnarna mellan lattesipparna. Skolkande småkids spelar guitar hero i spelbutiken. Ett gäng orginal har precis börjat smutta sin första starköl. Klockan är strax tolv. Passerar två försäljare som ber förbipasserande att visa deras händer för att sedan försöka kränga på dem "exklusiva" hudvårdsprodukter. Gången precis innan systembolaget är kantad med fler alkoliserade herrar som laddar upp inför nästa inköp.
Systembolaget är även mitt mål. Inhandlar det jag ska ha, inte 7.0:or det vill säga. Betalar, visar leget utan att kassörskan frågat i hopp om att få en tablettask, men det erbjudandet gällde tydligen inte längre.
Tyresö centrum förvandlas till Fort Boyard. Sanden i timglaset börjar rinna allt fortare. Mina medtävlande bankar på dörren, Kom ut! Skynda dig! Smidig som en panter korsar jag mellan fulla kundvagnar från konsum och stressade oldies med rullatorer. Undviker ögonkontakt med dem jag möter. Passerar ett ännu nyare café, eller rättare sagt en glassbar, Ben & Jerrys, som ekar tomt, vem köper en kula glass för 30 kronor mer än en gång i Tyresö Centrum? Slinker igenom snurrdörrarna och pustar ut. Jag klarade det. Nu tar jag bussen upp Fader Fourah för en ny gåta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0