Veni Vidi Vicious Vic

I morse när jag åkte till skolan var det inte en skotte på bussen...

Observera! Trummorna är inslagna i lådor. Syfte?

Ja vad letar du efter egentligen? På tradera/ebay kan man hitta allt. Jag blir faktiskt lite sugen på den hemliga lådan. Jag minns när jag vår på Selångers marknad när jag var liten, då kunde man köpa hemliga lådor med diverse leksaker i. Oftast var det bara skräp, men ibland kunde man få med en dinosaurie eller kanske en helikopter. Just nu säljer jag min själ på ebay, utgångspris 17 kronor.

Jag fortsätter min serie om typiska människor i vår omgivning. Tidigare har jag skrivit om den perfekta tjejen och den perfekta killen, nu har turen hamnat på den typiska Tyresökillen. Det inkluderar nog många andra killar i instängda förorter och inte bara i Stockholm utan kanske även i andra städer i vårt avlånga land.

Den typiska Tyresökillen är en kille som de flesta av oss känner. Alla har någon bekant som är en Tyresökille, kanske en gammal klasskamrat eller någon man jobbat med på något sommarjobb för ett antal år sedan. Tyresökillen har ofta färgat hår, ibland svart, ibland blonderat. Det tycker han är snyggt. Svart hår passar bra till den svarta tribalen som slingrar sig från ryggraden ut på skulderbladen. Den gjorde han i Magaluf 2001.

Den vanliga outfiten är grå luvtröja, alltid luvtröja, eller rättare sagt luvtröjejacka, en tjock halskedja, basketskor som är lika stora som tallinkbåtar, butiksslitna jeans från energie eller från G-star, t-shirt från Ed Hardy och fortfarande en von dutch-keps.

I musikväg lyssnar Tyresökillen på amerikansk rock eller det som spelas på Bandit. Takida, Simple Plan eller till helgen kan det även bli lite eurotechno som dånar ur den onödigt dyra surround-stereon. Blanksvarta högtalare, höga som små skyskrapor, i varje hörn. I bilen, en pimpad Golf GTI, blixtrar stereons display i en mängd olika fäger till basens dunk och eurotechnons intenvisva virveltrumma; snabb, snabbare, snabbast.

Tyresökillen är snickare eller bilmeck, han kan även jobba på lager. På fredagarna syns han gående från systembolaget med en, ibland två plattor starköl, eller ibland Stockholm 7,0. Senare på fredagkvällen blir det pizza eller kebab och uppladdning i lägenheten med eurotechno, eller kanske en gammal klassiker; Summer of 69 med Bryan Adams, eller ännu bättre, remixen från Mega Mania-skivan. Tjilli eller Källan är de givna ställena, perfekt med gratis källan-taxi från centrum. Annars om det blir en sväng till stan blir det gärna Kickis eller Hirschen. Bra (läs:dålig) musik och många likasinnade, fullast vinner.

No offense Tyresökillen, vi känner ju varandra även om vi inte umgås...

Jag har massor av idéer i mitt huvud. Dock är det sällan något som blir genomfört, om ens påbörjat. Det är min brist på självdisciplin som förstör allt. Annars skulle jag ha varit både fotbollsproffs och vd för ett företag vid detta laget. Det där med morötter har jag aldrig trott på. Igår till exempel, då gick jag bara och hämtade min morot i kylen, skalade och åt.

Jag har en magnet från designtorget där de har skrivit om alla tunnelbanestationer med en vulgär touch. Jag skrattar lika mycket varje gång.

En annan sak jag har tänkt på är att de två mest romantiska orden på engelska pink och kiss är andra ord för urin på svenska. Hur blev det så?

På restaurangen: "Tell the cock the food was great!!"

Svenska namn har många likheter med till exempel turkiska namn och balkan-namn. 

Man skulle kunna kalla mig för en medicinman. Jag har knep och magiska trix för det mesta. Jag vet till exempel att om man sover med strumporna på så undviker man att bli förkyld, samt blir snabbare frisk när man redan är förkyld. Jag kan laga ett jättegott te av kryddor som man har i köket som lindrar hosta. Jag kallar det host-te. Jag kan tejpa en stukad fot. Jag vet att Fernet branca hjälper mot magont. Jag är lite av vårdguide. Så nästa gång ni tänker åka till läkaren för att ni är sjuka, tänk "ska vi inte ringa Viktor (vårdguiden) först?

Livets stege är ibland väldigt jobbig att klättra. Det finns ju många vägar att välja. Jag har tänkt på dem som tar den tuffa vägen, och då menar jag inte den kriminella vägen utan den oerhört seriösa vägen. 

Risgrynsgröt är gott, dock tycker jag inte att det är gott att blanda gröten med mjölken, jag vill ha mjölken separat i ett glas. Det blir bara en enda soppa annars. 

Katten Gustaf-serien fast utan katten Gustaf! Sjukt smart och roligt. John framstår som världens psyko!

Lyckliga Leffes Lingon Data AB

Vilket otroligt bra och påhittigt namn på ett företag.

Taget från företagets hemsida om varför bolaget heter som det heter:

Jag startade en enskild firma 1995 som jag försökte registrera som LLL-Data.
Men PRV tyckte att det fanns företag med liknande namn.
Efter många ratade förslag hade jag telefonkontakt med PRV och fick igenom namnet Leif Lindberg Lagerwall Data

När jag ombildade firman till ett aktiebolag 97/98 tänkte jag enbart byta företagsform och låta namnet vara oförändrat. Men det tyckte inte PRV. Namnet dög för en enskild firma, men inte för ett aktiebolag.

Nu var goda råd dyra. Jag visste ju sedan 95 hur svårt det är att få ett namn godkänt.
Bolagets namn skulle kunna förkortas till LLL-Data.
Jag skickade in fler än 20 olika förslag där Lyckliga Leffes Lingon Data AB mest var med som ett sista, desperat alternativ.

I efterhand visade det sig att namnet ändå var ganska bra. När man ringer till myndigheter, banker, försäkringsbolag eller liknande, är de personer man talar med oftast artigt neutrala. Men när jag nämner bolagets namn blir samtalet genast mycket mer personligt: "Va! Skojar du? Så kan man väl inte heta?".

Vid efterföljande telefonkontakter är jag ofta ihågkommen.

Gå även in och kolla loggan under fliken loggan till vänster i menyraden, kanske världens snyggaste logga! Ett annat tips är att gå in på fliken vem är leffe? och checka in en fantastisk U.S-army frisyr.

I veckan när jag var på väg hem från en kompis i stan gick jag in på pressbyrån för att köpa mig en påse fisherman's friend. Jag betalade och fick några mynt tillbaka i växel som jag stoppade ner i plånboken. När jag kommit ut från pressbyrån för att ta mig en fisherman är påsen plötsligt spårlöst försvunnen. Jag letar i alla mina fickor, i jackan, bakfickan, framfickan, jag öppnar till och med plånboken för att titta om jag lagt ner påsen i myntfacket, men icke. När jag dubbelkollat alla fickor går jag tillbaka till pressbyrån för att titta om jag tappat den på marken, det är då jag upptäcker att påsen sitter fastkilad mellan mina läppar. Då skrattade jag åt mig själv och kände mig rät dum, ja helt körd faktiskt.

Igår kväll, precis innan jag skulle somna, spärrade jag upp ögonen och började sjunga högt för mig själv "När trollmor har lagt sina elva små troll och knutit fast dem i svansen...". Jag sjöng hela låten, förutom i mitten av texten då jag mumlade och nynnade eftersom jag inte kom ihåg texten. Sen somnade jag. Är det något fel på mig, ska jag berätta för mamma och pappa, eller finns det någon stödlinje jag kan ringa? Tacksam för svar.

Världens roligaste litterära form. Palindrom är fantastiskt. Ord och meningar som blir samma sak (eller andra ord och meningar) fram som baklänges. 

Det bästa med att sätta i is i halsen är att det smälter. Jag har fan kommit på det själv.

Jag har upptäckt att jag har extremt svårt för folk som har basker. Jag tycker att det känns påklistrat. "Jag har basker för jag vill vara en blandning mellan en bohem och en skojig söderkis och jag bär alltid tweedkavaj när baskern är på". Lite så kan jag känna att de försöker vara. Det är inte äkta. Det är ännu värre när de har sin kangol-basker bak och fram, då får jag spader (obs! internt: som Matte Ramos snabbt trollar till ruter).

Eftersom jag är yngst i familjen med två äldre systrar var det naturligt att jag fick ärva deras kläder. Problemet var bara att tjejer gillade rosa och lila kläder, så alla de kläder jag fick ärva var lite åt det feminina hållet. Jag hade till exempel en lila träningsoverall från Panter och rosa-lila skor till. Snyggt!

Vem fan säger "jippie" egentligen? Ett högt och gällt Jippie, på riktigt alltså.

Just nu är jag oerhört inspirerad av Mötley Crüe's självbiografi The Dirt (Tack Karim för att du introducerade boken för mig). Jag äter, dricker och andas Mötley Crüe. Så i morse när jag vaknade var jag en riktigt rockstar.

Jag klev upp totalt söndertrasad (läs: ganska pigg), och tog fyra stora klunkar Jack Daniel's (läs: fyra bitar marabou apelsinkrokant) och tog en cigg (läs: stoppade in en tops i örat), sedan sparkade jag på en livlös dansk strippa (läs: en opumpad fotboll) som låg utslagen på golvet. Jag hackade upp sju rockestjärnestora linor koks (läs: sopade ihop grus och damm från golvet) och sniffade (läs: dammsög) upp allt i ett svep.

Jag är trött på folk som hela tiden ska glänsa och visa att de är så himla duktiga. Det gäller speciellt i skolan. Visst är det tillåtet att räcka upp handen att tillägga något. Men ibland känns det så jävla onödigt och bara som rent rövslickeri. De räcker upp handen och viftar ivrigt för att fånga lärarens uppmärksamhet och sedan säger de något helt onödigt bara för att visa att "jag kan faktiskt jätte mycket om det här". Eller, när någon har läst i boken inför en lektionen och sedan måste visa det genom att räcka upp handen och ta orden ur lärarens mun, som om man var jävligt allmänbildad, vi kan ju skita i läraren och låta den bästa eleven föreläsa.

Vilken skit det är på tv. Det är fan aldrig något bra, jag går in på text-tv sida 600 flera gånger per dag för att med spänning titta vad som kommer, men näe, inte ett enda roligt program eller en hyfsat bra film. Inte ens på helgerna kan de förmå att visa en bra film. I lördags, TV4 visar Pearl harbor, man kan lätt tro att det är en actionfilm, men icke, det är nått jävla romantiskt skit med två, jag upprepar, två stycken sidenhunkar: Josh Hartnett och Ben Affleck. Jag såg såklart inte filmen, den gick jag och såg på bio när den kom för kanske sju år sedan. Man kan säga att jag kastade 100 kronor i sjön.