Veni Vidi Vicious Vic

När jag var liten bodde jag i Sundsvall. I skolan när det serverades risgrynsgröt fanns det aldrig några glas framställda, man skulle ju ha mjölken i tallriken med gröten. Eftersom jag ville ha min mjölk i ett glas så brukade jag gå in i matsalens kök och ta ett glas. Men en gång när jag, som vanligt när det serverades risgrynsgröt, var på väg att hämta mitt glas inne i köket kom en lärare som hette Eva och stoppade mig. Eva hade runda glasögon och pottfrisyr, hon var lite av en pojk-flicka. "Nej Viktor, du får inte ta ett glas" sa hon. Jag blev mycket förvånad och sa: "Men jag tycker inte om att ha mjölken i gröten, jag vill dricka i ett glas i stället". Men det gick inte. "Nej Viktor, du får inte det, du får göra precis som alla andra och ha mjölken i tallriken, se så, tillbaka till matsalen". Det kokade inom mig, jag kunde inte fatta att jag inte fick äta min mat som jag ville. Jag gick tillbaka till min plats, men när Eva var borta gick jag återigen in i köket och tog ett glas och fyllde det med mjölk.

Det är mycket man inte får här i världen. Nej, det går inte. Varför inte? Det är bara så. Men varför? Det är bestämt så.