Veni Vidi Vicious Vic

Jag rös nyss eftersom jag läste en så otroligt dålig blogg. En manlig blogg. Han är några år äldre än mig. Bor säkerligen i en förort, kanske i Tyresö. Spelar kanske hockey. Har keso i sitt fjuniga skägg. Tycker att dåliga romantiska komedier är bra (!), fast han gillar dåliga actionfilmer bäst. Tycker att låten Jennie let me love you är en värdig vinnare av årets låt. Äter kebabpizza på helgerna och drar alltid samma skämt: Jag var sugen på pizza och kebab, prefekt, kebabpizza! Han tror att alla andra tycker kebabpizza-skämtet är skitroligt. Han föredrar funktionalitet och kvalité före design. Det är därför han har en multifunktionell klockan med åtta tidtagarur, inbygd kompass och termometer. Han hade epa-traktor innan han tog körkort. Han äter micromat varannan dag men har en rätt som är hans specialitet, som han skulle bjuda på om han bjöd hem en tjej på middag. Jag vill inte ens föreställa mig vilken maträtt det är. Säkert nått med bearnaisesås.

I skolan var jag lite nere, men det blev bättre då jag hade lektion där uppe, på våning sju. Jag hoppade över sista lektionen med ett högt skutt och tog sedan det ännu inte byggda snabbtåget hem. Väl hemma åt jag ett glas mjölk och sade hej pappa till mamma och hej mamma till pappa. Min pappa har skägg, det borde alla papper ha, men inte de papper jag har i skrivaren eller i mitt skrivblock.

Ikväll blir det filmkväll med Thomas. Så jag måste tända några ljus så det blir lite stämning. Annars låter gitarrerna inte bra. G blir ett A, och B blir ett C, men som tur var blev det ett G på senaste tentan.

Håll i hatten, sa Mumin-Pappa medan han kammade frisyren. Han har ju sin oerhört stora hatt.

Självklart finns Adolphson & Falks Mer Jul med på listan. Även versionen med Amy Diamond!

När man vinner något på svenska spel och inte hämtar ut vinsten får man den hemskickad på ett utbetalningskort. I förra veckan fick jag hem ett brev som visade att jag vunnit den enorma summan 17 kronor. Jag blev så himla lycklig att jag gjorde brolin-piruetten, brysselsteget, och indianen på samma gång. Grannarna fick ringa störningsjouren på grund av allt mitt oväsen och firande. Det blev en sjuhelvetes fest; det dansades, champagne sprutades - det festades, hårt och brutalt! Festen var som en resa rätt ut i rymden - oändlig.
Sen kom smällen. Jag sögs tillbaka till det sorkhål jag en gång krypit fram ur. Jag kände mig som en astronaut som missat att docka med rymdfärjan och svävat iväg helt solo ut i ingenstans, ut i ingenting.
För att lösa ut den enorma summan 17 kronor måste jag betala den absurda summan 10 kronor, alltså drygt 60 procent av vinsten. Jävla förmögenhetsskatt. Fuck jantelagen.

Utbetalning sker i mån av butikens tillgång på kontanter. Tänk om de inte har tillräckligt med kontanter för att jag ska få mina 17 kronor. Nu blir jag nervös. Fast jag ska ju bara ha sju kronor. Det glömde jag.

Det roliga är ju att om man vinner mindre än tio kronor, säg till exempel sju kronor, då måste man ändå betala tio kronor för att få sina sju! Då förlorar man på att hämta ut sin vinst. Ett helt fantastiskt system. Det är gratis fast det kostar pengar.

Alla, utom några få personer, tycker faktiskt att det är snäppet roligare att ge julklappar än att få julklappar. Jag tror faktiskt att det är sant, och inte bara något man säger för att låta vettig. Det är ju otroligt roligt att se folk bli glada. Om man säger tvärt om, att det är roliga att få än att ge, låter man en aning egoistisk. Men man är ju faktiskt egoistisk när man ger julklappar också. Man vill åt den dära härliga känslan när någon annan blir glad på grund av en själv. Det är ungefär samma sak som att dra ett skämt och någon skrattar åt skämtet. Man blir nöjd - över sig själv. Det är en never ending-spiral som gör en egoistisk hur man än gör. Man ger alltså bara julklappar för att man själv ska må bra. Och man är girig när man önskar sig julklappar. Men som tur är har vi möjligheten att både ge och få julklappar. Det blir en win-win-situation. Man blir både glad och tacksam för det man får och nöjd över sig själv för att man ger och gör andra glada och tacksamma.

Jag minns att Lilla Sportspegeln brukade göra olika reportage om barn och ungdomar som hade kommit på egna sporter. Otroligt underhållande. Det kunde vara någon slags strumpbandy i en lada eller två olika sporter som man mixat till en. Men det som var roligast var när ett gäng av mina barndomskompisar på Alnö var med i ett program. De hade kommit på en sport där man kastade någon slags pinne och så skulle den andra slå bort pinnen. Jag har en väldigt luddig bild av vad det gick ut på. Minns bara att de (ni) stod i en ring på en äng (nedanför kyrkan) och kastade pinnar. Kanske någon av de som faktiskt deltog kan göra sin röst hörd och förklara denna underliga sport. Kanske en ny OS-gren? Eller någon kanske till och med har kvar filmen! Buss-Ola, KB, Z, ni var väl med? Eller har jag fel?

Robyn sjunger den fantastiska intro-låten till Lilla Sportspegeln. Inte den Robyn

vi är vana vid att se idag. Men vilken otrolig pepp-låt! Jag blir så vansinnigt taggad.
Och taggad är även den blonda killen som liknar Sune som klappar händerna
i takt med låten!

Jag, KB och Buss-Ola träffade faktiskt Robyn förra helgen på ett Café på söder. Bildbevis finns! Dock bara på hennes bakhuvud.

Det går att undvika, men inte hur länge som helst. Att göra ett ärende i Tyresö Centrum.
Klev av bussen, gick mot snurringången. Blev synad av två alkoliserade herrar som för en sekund tänkte att deras liv är en misär. Men antagligen återgick deras tankegångar till hur många 7.0:or de kan lyckas köpa från systembolaget när jag försvann ur deras synfält. När snurrdörrarna släpper in mig i själva centrumet möter jag en vägg av matos och en lukt av kinamat som om jag precis anlänt till Shanghai. På torget står pensionärer från Lions Club och säljer pepparkakor och diverse julpynt.
På det nya cafét sitter en flock fika-mammor som nonchalant lugnar sina ungar genom att frenetiskt gunga vagnarna mellan lattesipparna. Skolkande småkids spelar guitar hero i spelbutiken. Ett gäng orginal har precis börjat smutta sin första starköl. Klockan är strax tolv. Passerar två försäljare som ber förbipasserande att visa deras händer för att sedan försöka kränga på dem "exklusiva" hudvårdsprodukter. Gången precis innan systembolaget är kantad med fler alkoliserade herrar som laddar upp inför nästa inköp.
Systembolaget är även mitt mål. Inhandlar det jag ska ha, inte 7.0:or det vill säga. Betalar, visar leget utan att kassörskan frågat i hopp om att få en tablettask, men det erbjudandet gällde tydligen inte längre.
Tyresö centrum förvandlas till Fort Boyard. Sanden i timglaset börjar rinna allt fortare. Mina medtävlande bankar på dörren, Kom ut! Skynda dig! Smidig som en panter korsar jag mellan fulla kundvagnar från konsum och stressade oldies med rullatorer. Undviker ögonkontakt med dem jag möter. Passerar ett ännu nyare café, eller rättare sagt en glassbar, Ben & Jerrys, som ekar tomt, vem köper en kula glass för 30 kronor mer än en gång i Tyresö Centrum? Slinker igenom snurrdörrarna och pustar ut. Jag klarade det. Nu tar jag bussen upp Fader Fourah för en ny gåta.

Det finns många fördelar med att vara kille. Vi kan (som sagt) få mustasch och högre lön. Våra telefonsamtal är över på 30 sekunder. Vi kan ha bekväma skor. Vi slipper raka benen, om man inte är från Italien och heter Francesco Totti, vill säga. Vi slipper stå i toalettkön på krogen, om man inte ska bajsa, vill säga.

Men det finns nackdelar med att vara kille. Eller det finns nackdelar med att ha snopp, rättare sagt. Låt oss kalla det pissoarnoja. Vissa har det inte, andra ibland och en tredje jämt. Det handlar alltså om att man inte lyckas urinera när det gäller. Man har svept 10 öl och springer sedan till pissoaren för att släppa på trycket. Oftast är man inte själv vid pissoaren, och det är då kärvar. Trots att man är pissnödig som en kamel(?) går det inte att pissa. Ord som nervositet, torgskräck och homofobi är sammankopplade med pissoarnoja. De som har kronisk pissoarnoja har ofta lärt sig att leva med eländet och accepterar att de får förpassa sig till den gigantiska kön till de få låsbara toalettbåsen. Vilket å andra sidan kan bli olidligt om man just har svept 10 öl och det verkligen trycker på. Man vill ju gärna inte bli stämplad som killen som gör tvåan på krogen.

Det har hänt mig en gång. Firmafest på Spy Bar, where the beer flows like wine (eller är det på Gröne Jägarn?), hur som helst, jag blev inte helt oväntat pissnödig, vilket jag blir efter ungefär två klunkar öl, och måste inta Spy Bars pissoar. Att stå i pissoarkön tar inte särskilt lång tid, men den korta stunden i kön gjorde mig ändå så där ruskigt pissnödig som man blir när man vet att det inte finns en toalett eller buske på flera hundra mils avstånd. Men när jag väl kom in, knäppte upp byxorna och äntligen skulle få pusta ut så hände inget. Det är ungefär som när bilen inte vill starta, man vrider på tändningen men bilen vägrar. Du vill men den vill inte. Efter ett tag inser man att man måste ge upp. Man kan ju inte stå med byxorna nere hur länge som helst utan att leverera. Så man får svälja stoltheten (oj, vad fel det där lät!) och gå en vända för att sedan ställa sig i "tjej/bajs-kön".
Nä, men jag gick in och låtsaskissade bara. Jag bara skämtade att jag var pissnödig, egentligen var jag inte alls pissnödig.
Vissa kan ju tro att man går in för att glutta på diverse krog-penis när man bara står där utan att det händer någon. Det klassiska sätta-på-kranen-tricket fungerar ju inte heller eftersom handfatet inte är anslutet till pissoaren.
Jag anser att alla krogar eller ställen som har pissoarer borde sätta upp speciella toaletter till dem med pissoarnoja, med strängt bajsförbund. Förbjudet att bajsa i toaletten! eller så kan man avleda de bajsnödiga med en lapp som Var vänlig bajsa ej i toaletten, det blir stopp. Men kissa går bra, varsågod!

När man var liten fanns det bra barnprogram och dåliga barnprogram. De bra programmen såg man ju såklart på. Men ibland (läs:ofta) såg man även på de dåliga barnprogrammen. Ett av de dåliga var Kommissarie Gadget. Ett totalt värdelöst program med en superkorkad poliskommissarie med massa konstiga prylar inopererade i kroppen. Kom igen Gadget-paraply så fälldes ett paraply fram ur ena armen eller kanske ur hatten. Kom igen Gadget-penis! Den som egentligen klarade av alla fall var ju hans brorsdotterna Penny.

Detta tittade man på även om det var bedrövligt. Ung och dum skulle jag säga att man var.

Den onde Dr. Claw som man aldrig fick se. Han behövde bara trycka på en stor röd knapp så hände det något otäckt med våra kära kommissarie Gadget, och sen klappade han sin katt som alla onda människor gör. Men Kommissarie Gadget lyckades alltid på något turligt sätt klara sig undan faran, inte med flit såklart, utan bara med rent jävla flax, eller kanske med hjälp av Penny.

I morgon granskar jag Sailer Moon. Måntiara, FÖRVANDLA MIG!