Slut...
570 sidor på drygt två veckor. Jag har läst jämt och överallt. I sängen, på bussen, i duschen, under fotbollsträningen, på arbetsintervjun, ja jämt. Jag är fortfarande helt uppslukad. Alla i min omgivning vet om att jag har läst den här boken eftersom det enda jag pratar om är Mötley Crüe och Tommy Lee. Men nu är det slut med det. Nästa gång vi ses kommer jag bara prata yoga och chi-gong eftersom jag tänkte läsa 1000 sidor "Yoga & Chi-gong på ovanliga ställen", Anna Skipper säger att den är bra. Allt Anna Skipper säger är fan bra.
ps. Tack Karim för att du lånade boken till mig. Jag kan överraska dig nästa gång vi ses med en bok som jag gillar som du kan läsa.
palindrom vs anagram
Världens roligaste litterära form. Palindrom är fantastiskt. Ord och meningar som blir samma sak (eller andra ord och meningar) fram som baklänges.
Nej leta i ateljén
Ni talar bra latin
Ni rakar bra Karin
Du har bra hud
och klassiker som Ola Salo, naturrutan och kuk.
Anagram är också roligt, ord och meningar som man kan kasta om bokstäverna så blir det andra ord och meningar. Kul!
Hostanfall - Hallonsaft
Axl Rose - Oralsex
Rådhus - Dårhus
Världens bästa Hassan!
IS
Det bästa med att sätta i is i halsen är att det smälter. Jag har fan kommit på det själv.
Exotisk
Det är väldigt mycket som är exotiskt!
Exotisk frukt
Exotisk ö
Exotisk mat
En exotisk kvinna gissningsvis från Hawaii
Sen finns det ju mängder med andra exotiska saker, exotisk dans till exempel. Jag undrar om jag kan dansa exotiskt, jag kanske ska prova det i morgon. Vad mer kan vara exotiskt? Om jag får tillräckligt många förslag så kanske jag anordnar en exotisk fest!
Hat(t)
Jag har upptäckt att jag har extremt svårt för folk som har basker. Jag tycker att det känns påklistrat. "Jag har basker för jag vill vara en blandning mellan en bohem och en skojig söderkis och jag bär alltid tweedkavaj när baskern är på". Lite så kan jag känna att de försöker vara. Det är inte äkta. Det är ännu värre när de har sin kangol-basker bak och fram, då får jag spader (obs! internt: som Matte Ramos snabbt trollar till ruter).
Sen det här med hatt, det krävs en man att bära upp en hatt. Där känner jag också att alla inte riktigt har den förmågan att känna om man kan bära upp en hatt eller inte. Om man kan det blir man genast jävligt cool och en avslappnad person, kan man däremot inte bära upp sin hatt, ja då ser man ut om en förvirrad korean som har irrat bort sig i skogen. Jag tror de flesta vet om de kan bära hatt eller inte.
Hattifnattarna vet när de kan ta på sig muminpappas stora hatt.
Benji och jag
Eftersom jag är yngst i familjen med två äldre systrar var det naturligt att jag fick ärva deras kläder. Problemet var bara att tjejer gillade rosa och lila kläder, så alla de kläder jag fick ärva var lite åt det feminina hållet. Jag hade till exempel en lila träningsoverall från Panter och rosa-lila skor till. Snyggt!
Eftersom min äldsta syster, Tanja, gick på ridning ville mamma att jag också skulle prova på det. Jag var väl lite skeptisk till det men jag hade egentligen inget val, mamma bestämmer. Jag började och tyckte väl att när man väl red så var det inte så farligt, däremot var teorin komplicerad och ointressant. Eftersom Tanja var en rutinerad ryttare visste hon vilka de snälla och elaka hästarna var, hon sa till mig. >>Viktor, bara du inte får hästen Benjamin, han är den elakaste av dem alla<< eller något i den stilen.
När jag kom till stallet gången efter och tittade på tavlan som visade vilken häst man skulle rida på fick jag en chock.
VIKTOR = BENJAMIN
Det som inte fick hända hände. När jag gick fram till Benjamin såg han för en sekund ut som en korsning mellan en belgian blue och en sabeltandad tiger. Hur som helst började ridturen med Benjamin helt okej, han var lite ryckig och envis men det var inget som jag inte kunde hantera. Dock var detta mitt i vintern och en hel del snö hade lagt sig på taket av ridhuset. Plötsligt sker ett snöras på taket och hästarna blir som galna, speciellt Benjamin. Benjamin stegrar och kastar av mig, men jag lyckas ändå med ena handen hänga mig kvar i tyglarna, och medans Benjamin springer runt som en skållad bäver dras jag med efter backen, efter ett tag släpper jag taget och ligger där på marken bland sågspån och hästskit, tårarna rann. Efter det hade inte mamma makten att tvinga med mig till ridningen längre och jag slutade kort där efter. Men det var helt klart en upplevelse att minnas.
Jippie!
Vem fan säger "jippie" egentligen? Ett högt och gällt Jippie, på riktigt alltså.
- Jippie! Gnaget gjorde mål! - Man skulle ju bli mördad av firman om man sa så.
- Jippie!! Vad kul det är med guitar hero!
- Jippie! Jag klarade tentan.
Säger folk så här? Någon kanske känner sig träffad, det vore kul. Säger du Jippie?
(Observera tre inlägg från kl 09.47 till 11.19 - det snurrar i min skalle)
Don't go away mad, just go away
Just nu är jag oerhört inspirerad av Mötley Crüe's självbiografi The Dirt (Tack Karim för att du introducerade boken för mig). Jag äter, dricker och andas Mötley Crüe. Så i morse när jag vaknade var jag en riktigt rockstar.
Jag klev upp totalt söndertrasad (läs: ganska pigg), och tog fyra stora klunkar Jack Daniel's (läs: fyra bitar marabou apelsinkrokant) och tog en cigg (läs: stoppade in en tops i örat), sedan sparkade jag på en livlös dansk strippa (läs: en opumpad fotboll) som låg utslagen på golvet. Jag hackade upp sju rockestjärnestora linor koks (läs: sopade ihop grus och damm från golvet) och sniffade (läs: dammsög) upp allt i ett svep.
Jag klev upp totalt söndertrasad (läs: ganska pigg), och tog fyra stora klunkar Jack Daniel's (läs: fyra bitar marabou apelsinkrokant) och tog en cigg (läs: stoppade in en tops i örat), sedan sparkade jag på en livlös dansk strippa (läs: en opumpad fotboll) som låg utslagen på golvet. Jag hackade upp sju rockestjärnestora linor koks (läs: sopade ihop grus och damm från golvet) och sniffade (läs: dammsög) upp allt i ett svep.
Dolmiodag
Jag är trött på folk som hela tiden ska glänsa och visa att de är så himla duktiga. Det gäller speciellt i skolan. Visst är det tillåtet att räcka upp handen att tillägga något. Men ibland känns det så jävla onödigt och bara som rent rövslickeri. De räcker upp handen och viftar ivrigt för att fånga lärarens uppmärksamhet och sedan säger de något helt onödigt bara för att visa att "jag kan faktiskt jätte mycket om det här". Eller, när någon har läst i boken inför en lektionen och sedan måste visa det genom att räcka upp handen och ta orden ur lärarens mun, som om man var jävligt allmänbildad, vi kan ju skita i läraren och låta den bästa eleven föreläsa.
Vilken dag är din dolmiodag? JAG HAR INGEN..
TV(i)
Vilken skit det är på tv. Det är fan aldrig något bra, jag går in på text-tv sida 600 flera gånger per dag för att med spänning titta vad som kommer, men näe, inte ett enda roligt program eller en hyfsat bra film. Inte ens på helgerna kan de förmå att visa en bra film. I lördags, TV4 visar Pearl harbor, man kan lätt tro att det är en actionfilm, men icke, det är nått jävla romantiskt skit med två, jag upprepar, två stycken sidenhunkar: Josh Hartnett och Ben Affleck. Jag såg såklart inte filmen, den gick jag och såg på bio när den kom för kanske sju år sedan. Man kan säga att jag kastade 100 kronor i sjön.
Söndag kanal5 klockan 20:00: En prinsessas dagbok 2. De visade ettan förra helgen, trean kommer säkert nu till helgen, fyran efter det osv.
Men det finns hopp, på onsdag 22.00 på Canal+ är det premiär för HBO's nya serie Generation Kill med Alexander Skarsgård. Vad vore livet utan Canal+? Just nu är det min luft.
Observera världens bästa rubrik!! Tack på förhand...
Stenhård!
Kanske ett av världens fyndigaste namn!
Fantastiska konversationer
De allra flesta gånger jag åker buss så lyssnar jag på musik. Men i fredags gjorde jag det inte. Vid busshållsplatsen i Öringe, där jag bor, kliver jag på bussen tillsammans med två kvinnliga thailändska svampplockare och en genomsvettig man 50+. Mannen och thailändskorna känner inte varandra men börjar redan innan bussen kommit språka lite med varandra. På bussen så sätter de sig mitt emot varandra vid barnvagnsplatsen. Jag sitter precis bakom dem och hör hela konversationen. Det är ju omöjligt att inte lyssna!
Det är är en axplock ur konversationen och berättelsen om hur man kan träffa sin stora kärlek.
Mannen, som heter Jan, börjar med att fråga om de hittat någon svamp och kikar nyfiket ner i damernas påse. Kvinnorna har en kraftig thailändsk brytning.
- Har ni hittat någon svamp?
- Aaaåå, vi itta lite kantaelleer.
- Ni kanske hittade någon annan svamp, Karl-Johan kanske?
- Aaaåå, Ka-joan, aaåå vi itta, aaaåå.
Sedan börjar en fantastisk konversation. Jan bor på söder hos en kompis och har alltså tagit bussen cirka 30 minuter till Tyresö för att jogga, för att sedan åka hem, helt genomblöt av svett, med bussen igen. Jan berättar att han gillar den friska luften i Tyresö och att han joggar fem gånger i veckan. Den ena thai-kvinnan frågar vad han jobba med. Jan berättar att han nu ska åka till Kina och lära ut engelska, vilket thailändskorna fascineras av, de vill också lära sig bättre engelska. Den ena thailändskan, som pratar mest med mannen, frågar om han har någon familj:
- Ha du inge famil?
- Njae, mamma och pappa är döda nu.
- Mee, ha du inga barn elle fu?
- Näe, men jag har många kompisar som jag bor hos.
Det är otroligt svårt att återge denna fantastiska konversation. Det var svårt att inte stirra på dem. När bussen kommer till Tyresö centrum händer det fantastiska eller kanske något läskiga. Mannen blir lite förvirrad när Thailändskorna ska kliva av.
- Ja, det var trevligt att träffas, synd att det blev så kort bara. Mannen ser lite ledsen ut.
- Aaaååå, mee, du kane kliva av hä, vi pata mee?
- Ja, det vore ju jätte trevligt. Ja men då går jag också av här.
Så går den genomsvettiga Jan av bussen tillsammans med två svampplockande kvinnor från Thailand.
Texmex
Jag har slut på parfym. Den parfym som jag brukar använda har slutat tillverkas. Nu måste jag hitta en ny, men jag har inte ork att lukta mig fram till en ny favorit. Nu använder jag en egen blandning: tacokrydda och tequila, som jag har i en tom sprayflaska. Den doftar inte, den luktar, men mexarna gillar det, de blir som galna och vill slicka på mig. De är lite jobbiga mexarna, de är ju så våldsamma.
Kategorin: Världens bästa bandnamn
Jag har hört rykten om att de är, om inte värre, lika sviniga som Mötley Crüe; Koks, Jack Daniel's, quaaludes, heroin, snabba bilar, sönderslagna hotellrum och oändligt med brudar. Herr Marmelad och hans skorpor är Rock'n'roll...
Superduperkille!
Dessa hunkar har verkligen lyckats hitta den rätta looken. 4-in-one-frilla, linne och löst knuten slips, strypsnara och uppfälld krage, vilka modegudar! Hur gör jag för att se ut som dem?
Jag tror att de kommer ifrån Jönköping, jag vet inte säkert men det känns bara lite som det... Vad tror du?
Drömjobbet!
Jag har ett drömjobb som jag egentligen inte vill ha. Jag vill inte ha det eftersom arbetstiderna är usla, arbetsmiljön är flottig och stressig och någon vidare bra lön är det nog inte heller. Jag skulle ändå vilja jobba som kock. Inte en sådan kock som smygsveper glasen med rödvinsslattar som blivit över, som servitörerna eller servitriserna ställer i disken i väntan på att bli diskade. Nä, jag vill vara en skicklig kock som recensenterna hyllar i tidningen. Kanske öppnar jag en egen restaurang. När det börjar bli sent och gästerna börjar tänka på refrängen tar man en öl med diskaren Mamadou samtidigt som man delar dagens dricks som servitörerna och servitriserna dragit in under kvällen. Kocken ska ju ha sin del av kakan.
Som ung arbetade jag i en affär/bar/restaurang, jag jobbade länge och sent. De hade inga utsatta stängningstider utan slog igen portarna när de lokala gubbarna var så pass fulla att att de inte kunde få fram ett "en starköl" eller "en gintonic" längre. Jag och kocken brukade ta en öl i köket och titta ut genom det runda fönstret på svängdörren mellan baren och köket, vi skrattade och skakade på våra huvuden över hur fulla gubbarna var.
Gubbarna kom strax efter klockan elva på förmiddagen. Innan klockan elva var det inte tillåtet att servera starksprit. Det började med ett par starköl till maten, sedan var det dags för jackblack-maskinen. Vissa kunde sitta vid den i timmar. Ibland vann de 500 kronor, tog ut dem, och stoppade genast in femhundralappen i maskinen igen. Från fredag klockan elva till söndag klockan ett på natten drack de. Många kunde inte stå ordentligt framåt midnatt, men insisterade ändå på att de skulle köra hem med bilen. Då brukade vi skjutsa hem dem istället, så fick de hämta bilen dagen efter. Nästa dag var de där lika pigga och glada. Först in med en Harryboy och sedan lusläsa travsidorna inför dagens lopp, när klockan slog elva kom första starkölen.
Valfri rubrik
Jag har kommit på mig själv med att titta för mycket på tv. Jag har börjat fastna för serien Gossip Girl på femman. Vad är det som händer med mig? Men det som är problemet är att jag börjat fylla i de sista orden i olika reklamers slogan.
Till exempel: "Byt inte bank, skaffa en till", "Mycket för pengarna, det är rusta det", eller "svenska spel, med engelska odds". Även om jag är själv eller tittar med någon annan så säger jag den sista frasen högt synkat med speakern i reklamen. Det är inte okej. Men nu börjar skolan, då kommer jag inte ha tid med tven. Nu är det jag och Buddha.
Just nu lyssnar jag på Familjen - Hög luft
SUNDAY BLOODY SUNDAY
KESO
Om man först käkar en antipasto och sen en pasta, betyder det att man fortfarande kommer vara hungrig då? Tar de ut varandra?
Stokolm
Jag kanske har sagt det förut, men jag har faktiskt ett magiskt ansiktsminne. För tio år sedan, när jag var tolv år, flyttade jag från Sundsvall till Stockholm. Jag minns det tydligt när Mattias (Karlsson) kläckte nyheten om att han hade sett att vårt hus var till salu. Jag hade inte berättat något till någon. Tanken var först att vi skulle flytta till Spanien, men det blev Stockholm. Jag vågade inte riktigt berätta det för någon, ville dra ut på det så länge som möjligt. Det var i kapprummet som Mattias ställde mig väggen inför alla kompisar. Det var sjukt jobbigt att lämna alla, samtidigt som det var spännande att göra något så crazy som att flytta till en tjugotvå gånger större stad. Innan jag flyttade fick jag ett häfte där de flesta i klassen hade klistrat in bilder på sig själva och skrivit en hälsning och ett lycka till.
Många kallade mig för Ville på den tiden; "Hej då Ville, vi kommer sakna dig". Niklas Winlöf skrev det sentimentala "PS/ forever friends". De flesta skrev Stockholm utan H eller utan C. En annan skrev "Jag kommer sakna dina sjuka skämt". Det är som man blir tårögd.
Nu kom jag helt ifrån min inledning. Ansiktsminne. Efter att jag flyttat så hälsade jag på ett par gånger, men med tiden blev det allt för sällan som jag åkte de dryga 40 milen till min barndomsstad. Men efter ett glapp på några år började jag återigen åka dit varje sommar, och när jag än i dag träffar kompisar som jag inte sett på tio år så tycker jag att de ser exakt likadana ut, fast lite större. De känner inte alltid igen mig, så det är därför jag tror att jag har ett grymt ansiktsminne, eller så har de kanske bara glömt mig.
1986-1987 Vällingby, Stockholm
1987-1998 Alnö, Sundsvall
1998- Tyresö, Stockholm
Efter att ha varit Sundsvallsbo i 11 år går jag nu detta år över till att bli Stockholmare. Fan, jag vill inte. Jag vill fortfarande vara norrlänning. Men Sundsvall har fortfarande satt sina spår i mig. Be mig säga; "ananas", "senap" eller "tallrik" så hör ni!
Jag har fortfarande snöat in mig i Expressen fredag-träsket. Undrar hur många som skrattar. Jag vet att Camensky
och Jonas skrattar. Högt.
Weller-medleyt, Yäss, alltså...
