Monolog
När man träffar en person som man känner mindre bra, en halvbekant men tillräckligt bekant för att prata med, är det naturligt att säga "Hej, hur är läget?". Det är en standardfras. Standardsvaret på den frågan är något i stil med "Jo tack, det är bra! Hur är det själv?". Även om man mår piss, man har blivit bedragen, dumpad, osv så svarar man "Det är bra". Det är naturligt. Jag anser även att det är bra.
För det är ju så jobbigt när man stöter på en halvbekant på till exempel bussen så svara denne "Nej, det är inte så bra", och så rabblar de deras livs historia, misären på jobbet, problemet med pojk/flickvännen, att de gjort slut hundra gånger.
Vissa personer älskar att berätta om deras liv, gärna i offentliga miljöer så som på bussen eller i affären. På affären kan man visserligen smita undan eftersom man är på språng att handla och skylla på att ugnen står på, eller att gästerna väntar. Men på bussen då är man fast tills man ska gå av.
Om man träffar en sådan person redan på Gullmarsplan och ska till Öringe, då har man 25 minuters livsproblem att lyssna på. 25 minuter livsproblem känns ungefär som att titta på alla säsonger av Hem till gården. Ännu värre är det om det är nattbussen, då ska man stå ut med över 45 minuter. Det kan mäta sig med alla säsonger av Hem till gården plus alla avsnitt av Tillbaka till Aidensfield. Det är extra jobbigt om man tänkt lyssna på lite bra musik under resan, istället får man lyssna till motsatsen till bra musik, en helt ointressant persons problem. Att kliva av innan man egentligen ska av kan kännas frestande men man är ändå på väg hem så man sitter där snällt och lyssnar, nickar och säger "Nämen oj, ajdå, ojdå, det var som fasen, är det sant? Sa han/hon det? ". Sen efter en enda lång mening, utan att andas, med problem bollar de tillbaka frågan; "Men hur är det med dig då?". Vad fan svarar man då? "Jo tack, den hänger och dinglar". Där har personen fört en monolog, "Jo det är bra" känns något torftigt då.
För några år sedan var detta dilemma på väg att hända mig. På bussen stöter jag på en erkänd problempratare á la "mitt-liv-är-skit-eftersom-mitt-kk-har-skaffat-flickvän". Jag såg framför mig hur tung bussresan skulle bli. Men istället för att ta emot alla problem tänkte jag svara något oväntat. Jag vet inte varför men när den erkända problemprataren frågade "Hej! Hur är läget?" svarade jag "Jo, det är förjävla bra, jag har precis vunnit 10 000 på trav!!". Problemprataren hade ju förväntat sig ett "Det är bra, hur är det själv?" och tänkt att "äntligen ska jag få prata privata problem med någon jag bara känner halvbra". Men icke sa nicke. Hon förblev tyst hela bussresan hem. Och även om jag inte hade vunnit några 10 000 på trav så var glädjen över att ha lyckats slippa undan hennes privata problem snudd på en 10 000 kronors-vinst.
För det är ju så jobbigt när man stöter på en halvbekant på till exempel bussen så svara denne "Nej, det är inte så bra", och så rabblar de deras livs historia, misären på jobbet, problemet med pojk/flickvännen, att de gjort slut hundra gånger.
Vissa personer älskar att berätta om deras liv, gärna i offentliga miljöer så som på bussen eller i affären. På affären kan man visserligen smita undan eftersom man är på språng att handla och skylla på att ugnen står på, eller att gästerna väntar. Men på bussen då är man fast tills man ska gå av.
Om man träffar en sådan person redan på Gullmarsplan och ska till Öringe, då har man 25 minuters livsproblem att lyssna på. 25 minuter livsproblem känns ungefär som att titta på alla säsonger av Hem till gården. Ännu värre är det om det är nattbussen, då ska man stå ut med över 45 minuter. Det kan mäta sig med alla säsonger av Hem till gården plus alla avsnitt av Tillbaka till Aidensfield. Det är extra jobbigt om man tänkt lyssna på lite bra musik under resan, istället får man lyssna till motsatsen till bra musik, en helt ointressant persons problem. Att kliva av innan man egentligen ska av kan kännas frestande men man är ändå på väg hem så man sitter där snällt och lyssnar, nickar och säger "Nämen oj, ajdå, ojdå, det var som fasen, är det sant? Sa han/hon det? ". Sen efter en enda lång mening, utan att andas, med problem bollar de tillbaka frågan; "Men hur är det med dig då?". Vad fan svarar man då? "Jo tack, den hänger och dinglar". Där har personen fört en monolog, "Jo det är bra" känns något torftigt då.
För några år sedan var detta dilemma på väg att hända mig. På bussen stöter jag på en erkänd problempratare á la "mitt-liv-är-skit-eftersom-mitt-kk-har-skaffat-flickvän". Jag såg framför mig hur tung bussresan skulle bli. Men istället för att ta emot alla problem tänkte jag svara något oväntat. Jag vet inte varför men när den erkända problemprataren frågade "Hej! Hur är läget?" svarade jag "Jo, det är förjävla bra, jag har precis vunnit 10 000 på trav!!". Problemprataren hade ju förväntat sig ett "Det är bra, hur är det själv?" och tänkt att "äntligen ska jag få prata privata problem med någon jag bara känner halvbra". Men icke sa nicke. Hon förblev tyst hela bussresan hem. Och även om jag inte hade vunnit några 10 000 på trav så var glädjen över att ha lyckats slippa undan hennes privata problem snudd på en 10 000 kronors-vinst.
Nyburgare med extra ost
Känner ni till gynnsamhetsprincipen? Ni som läst Alkemisten av Paulo Coelho gör det antagligen. Han för ett jävligt intressant resonemang om just den principen, eller för att tala klarspråk: nybörjartur.
Många tror på gud, andra ber till Allah, många i öst strävar efter att komma till Nirvana.
Att tro på ödet är ett alternativ. Det är här Coelhos resonemang kommer in. Han menar att nybörjartur, gynnsamhetsprincipen, finns till för att livet vill att du ska följa ditt levnadsöde. Du ska fortsätta med något. Det här kan man ju tolka lite som man vill. Men nybörjartur är något som ska få dig att fortsätta med aktivitet. Första gången jag kastade en basketboll mot korgen, den satt, jag började på basket (sen var jag jävligt lång också men det behöver vi inte blanda in i detta). Varje gång jag är på casino och spelar på roulette, jag satsar alltid rött först, vad blir det? Rött såklart! Här vill levnadsödet att jag ska fortsätta, sen är det upp till mig att fortsätta eller inte. Kan man inte avgöra själv när man ska sluta eller fortsätta så får man leta efter tecken, enligt Coelho. Som nu, jag tänkte ta en bit choklad från min nyinköpta chokladkaka som jag lagt i kylen. På grund av kylan i kylskåpet var det omöjligt att utan slägga bryta en bit choklad, och tanken att lägga chokladkakan på spåret utanför min tillfälliga lägenhet kändes lite "walk on the wild side". Alltså, jag skulle inte ha någon choklad, skulle jag trotsa detta livstecken skulle jag antagligen vakna upp med en gigantisk, ja nästan abnorm finne på nästippen. Det är ödet som avgör.
Smaka på detta citat ur Alkemisten:
"När du vill någonting verkar hela universum för att du ska kunna uppnå det", det är gynnsamhetsprincipen eller nybörjartur (Enligt Coelho och nu även enligt mig).
Jävlar vad jag snöar in mig på detta, kanske totalt obegripligt. Jag kanske har fattat hela principen fel, men som sagt man får ju tolka det lite som man vill. Nu ska jag leta efter ett tecken som säger att jag ska gå och lägga mig, men om mitt livsöde är att vara vaken så att jag är trött i morgon kanske det har en mening.
Många tror på gud, andra ber till Allah, många i öst strävar efter att komma till Nirvana.
Att tro på ödet är ett alternativ. Det är här Coelhos resonemang kommer in. Han menar att nybörjartur, gynnsamhetsprincipen, finns till för att livet vill att du ska följa ditt levnadsöde. Du ska fortsätta med något. Det här kan man ju tolka lite som man vill. Men nybörjartur är något som ska få dig att fortsätta med aktivitet. Första gången jag kastade en basketboll mot korgen, den satt, jag började på basket (sen var jag jävligt lång också men det behöver vi inte blanda in i detta). Varje gång jag är på casino och spelar på roulette, jag satsar alltid rött först, vad blir det? Rött såklart! Här vill levnadsödet att jag ska fortsätta, sen är det upp till mig att fortsätta eller inte. Kan man inte avgöra själv när man ska sluta eller fortsätta så får man leta efter tecken, enligt Coelho. Som nu, jag tänkte ta en bit choklad från min nyinköpta chokladkaka som jag lagt i kylen. På grund av kylan i kylskåpet var det omöjligt att utan slägga bryta en bit choklad, och tanken att lägga chokladkakan på spåret utanför min tillfälliga lägenhet kändes lite "walk on the wild side". Alltså, jag skulle inte ha någon choklad, skulle jag trotsa detta livstecken skulle jag antagligen vakna upp med en gigantisk, ja nästan abnorm finne på nästippen. Det är ödet som avgör.
Smaka på detta citat ur Alkemisten:
"När du vill någonting verkar hela universum för att du ska kunna uppnå det", det är gynnsamhetsprincipen eller nybörjartur (Enligt Coelho och nu även enligt mig).
Jävlar vad jag snöar in mig på detta, kanske totalt obegripligt. Jag kanske har fattat hela principen fel, men som sagt man får ju tolka det lite som man vill. Nu ska jag leta efter ett tecken som säger att jag ska gå och lägga mig, men om mitt livsöde är att vara vaken så att jag är trött i morgon kanske det har en mening.
Praktikbilder
"maiquelyasun", det spanska bidraget är bra! Svänger, man vill bara göra el roboto och spara ut till långt bin laden-skägg. Fyndigt, ironiskt och spanskt! Mc-dagen bjöd på mycket muller, jag såg mitt namn tre gånger i Dagbladet. Jag och Sofia hittade ett billigt thaiställe, en rejäl portion thaimat för 50 coronas!
Roddan i en fräsig silverkavaj!
Tjuvtitt på Roddan!
En skön kombination, liknande som finns i dalarna "Olles skoter och gardiner"!
Modelling in S-vall! Observera min mini-mohikan under bokstaven D. Det osar morgonfrilla!
Mina appelprylar. MacBook, MacClock, MacSunnies, MacLamp
EKIPAGE
I dag är det den traditionella mc-dagen. 600 motorcyklar kommer invadera stan. Och även om jag är totalt ointresserad av bågar, hojar, vrålåk, ekipage, så är det antalet som lockar mig ner på stan för att kolla in evenemanget. Sen har jag ju skrivit en artikel "inför" mc-dagen. Jag måste gå och köpa Dagbladet för att få se min egna byline. Det är lite som en drog. Jag kommer med abstinens på morgonen, rycker åt mig dagens tidning, letar snabbt i genom tidningens alla rubriker, och tillslut hittar jag den. Jag läser artikeln, som jag kan utantill, och sen läser jag min byline 5 gånger. Nöjd! Nu ska jag ta med mig mitt ekipage (Sofia) och gå ner på stan och försöka smälta in bland alla skinnbeklädda mc-knuttar. Nu skulle "vårens skinnjacka" från RIX FM-festivalen passat fint.
- I mean, it's real hard to be free when you are bought and sold in the marketplace. (George Hanson, Easy Rider, 1969)
Byline
Min första publicerade artikel. Om vad? Jo, något så spännande som lågenergiasfalt! I idag blev det en sväng ut på Alnö med en fotograf för att gå på musikal på Vibackeskolan. Årskurs 2, 3 och särskolan! Bra drag. Nu har jag fått min festivaldos för detta år. Den artikeln kommer med i morgon.
Jag har försökt halva kvällen med att lägga upp en bild på min lunch, men mobilen vill inte koppla samman med datorn. Lunchen var hur som helst en "Specialare"! Korv med bröd, mos, räksallad och hemlagad senap. Dryck: Trocadero. Gott!
Skippa hälsokost
Tittade på det fantastiska programmet "Du är vad du äter" med hälsokostens motsvarighet till vad Nelson Mandela var för kampen mot apartheid, Anna Skipper(s kamp mot ohälsa och fetma).
Hon är ett totalt hälsokostfreak. Tittar man på synonymer i till exempel word på ordet "hälsokostfreak" så kommer Anna Skipper upp som alternativ.
Hon erbjuder de feta deltagarna den mest egendomliga, knappt ätbara, födan som existerar i detta solsystem. NAMEDROP - Bengaliska ruccolabönor, bibelpressad örtmarmelad, kikärtsblodpudding (vegetarisk), socker som innehåller varken aspartam eller socker(!), honungsslungad linjedomare eller varför inte sötpotatis á la In to the Wild.
Tänk om Christopher "Alexander Supertramp" McCandless från filmen "In to the Wild" skulle delta i "Du är vad du äter"! Tänk när Anna Skipper ska presentera allt som han ätit under en vecka på ett bord, och den där rullande texten som kommer synkat med en spik (speaker i bakgrunden, han TV3-reporten utan hår).
Alexander har under den senaste veckan ätit:
(tänk rullande text)
4 dl ris
en hare
knastertorra barr
jord
sötpotatis
sötpotatis (giftig)
Hon är ett totalt hälsokostfreak. Tittar man på synonymer i till exempel word på ordet "hälsokostfreak" så kommer Anna Skipper upp som alternativ.
Hon erbjuder de feta deltagarna den mest egendomliga, knappt ätbara, födan som existerar i detta solsystem. NAMEDROP - Bengaliska ruccolabönor, bibelpressad örtmarmelad, kikärtsblodpudding (vegetarisk), socker som innehåller varken aspartam eller socker(!), honungsslungad linjedomare eller varför inte sötpotatis á la In to the Wild.
Tänk om Christopher "Alexander Supertramp" McCandless från filmen "In to the Wild" skulle delta i "Du är vad du äter"! Tänk när Anna Skipper ska presentera allt som han ätit under en vecka på ett bord, och den där rullande texten som kommer synkat med en spik (speaker i bakgrunden, han TV3-reporten utan hår).
Alexander har under den senaste veckan ätit:
(tänk rullande text)
4 dl ris
en hare
knastertorra barr
jord
sötpotatis
sötpotatis (giftig)
Det är bra TV.
Skrev en artikel om kritik mot kyrkans jämställdhetsarbete idag. Hoppas att jag får debutera i morgondagens tidning. På kvällen kom Zacke och Fredrik Danielsson förbi på lite kaffe och choklad. Mycket trevligt!
I-landsproblem (uppföljaren till "min första bloggroman")
Tittar på klassiska fotbollsmatcher, Portugal-England EM 2000, på TV4sport. Härlig match. Vet inte om det är matchen eller ensamheten som gör att fingrarna knappar lika fort på tangenterna som Martin Mutumba gör överstegsfinter? Kom att tänka på I-landsproblem. Tror det var Hipp Hipp! som myntade det uttrycket med deras roliga sketcher.
Det är roligt med I-landsproblem. Det är inget fel att ha dem. Vem går och tänker på fattigdom och allt elände i världen VARJE dag? Om någon gör det så är den personen en väldigt fin människa.
I-landsproblem är som nyheter. Handgemänget utanför pressbyrån i Tyresö Centrum är mer "nyhet" än en politisk konflikt i Djibouti. Ja, ungefär så är det. Ju närmare oss saker och ting sker desto mer intressant är det. Alltså är I-landsproblem värre än att inte ha mat för dagen eller inget tak över huvudet. Trist men sant.
- När någon ställt in ett nästintill tomt mjölkpaket. Åh, nä, ska jag äta flingorna med vatten eller?
- När man glömt fälla ner toalettsitsen när man ska sätta sig, burr vad kallt och otäckt.
- När man sätter sig på bussen och ska slå på sin Ipod för att avnjuta lite färdmusik så upptäcker man att batterierna är slut. En bussresa utan musik är värre än att bli våldtagen på San Pedro fängelset i La Paz i Bolivia.
- Reklam mitt under pågående hockeymatch. En enorm suck, är livet värt att leva?
- Att man försent upptäcker att man missat en skäggtuss på hakan när man rakat sig. Man måste på olika, helst någorlunda normala, sätt dölja denna katastrof under dagen.
- Att msn, just i skrivandets stund, inte fungerar. Men vafan, är det värre än jordbävningarna i Sichuanprovinsen? Näe. Tänk globlat. Tänk Global Fussball.
Min första bloggroman...
Då är jag stationerad i Sundsvall för två veckors praktik på dagstidningen Dagbladet. Lägenheten som jag hyr är mycket trevlig och ligger centralt, bara några hundra meter från min arbetsplats. Jag fick åka med min klasskamrat Hanna och hennes farmor och farfar! Mycket snällt av dem. De skulle vidare till Ö-vik.
I bilen lyssnade vi på radio. Strax efter Gävle kommer, som enda svenska kvinnliga artist som någonsin gjort en EM-låt, Linda Bengtzing med sin EM-låt "Det första guldet". Linda sjunger alltså om att Sverige ska ta EM-guld (!). Vad fan vet Linda Bengtzing om fotboll? Ja, antagligen ingenting, nada, zero. Sverige kommer som bäst ta sig till kvartsfinal. Men jag ska betta lite med Linda! Om Linda har rätt, Sverige vinner EM, då ska jag springa genom Tyresö Centrum endast iförd en strumpa på paketet samtidigt som jag sjunger Lindas låt "Jag ljuger så bra" fast byta ut "ljuger" mot "suger". Deal.
Annars är jag rätt imponerad av en sådan tuff brud som Linda Bengtzing och många andra svenska artister, speciellt schlagerartister. Deras låtar handlar om vanliga ting som man gör i vardagen. Som till exempel Orup: Jag har matat katterna, jag har rastat alla hundarna". Musikgeni?
Nu har jag snöat in mig på ämnet musik, så jag fortsätter med EM-musik. Det vore ju bättre om alla EM-låtarna var lite mer ärliga. Istället för att sjunga om guld och gröna skogar så kan de väl sjunga om att Sverige har ett ålderstiget lag, bänkade målvakter eller varför inte Anders Svenssons favorit mat: Taco-pizza. VM 2002 inofficiella låt "Global Fussball OK" med Tyskarna från Lund (Varan-TV), där har vi en riktig fotbollslåt.
Niclas Alexandersson, Daniel Andersson och Marcus Allbäck. Vafan! TJERNA TILL EM!!
I bilen lyssnade vi på radio. Strax efter Gävle kommer, som enda svenska kvinnliga artist som någonsin gjort en EM-låt, Linda Bengtzing med sin EM-låt "Det första guldet". Linda sjunger alltså om att Sverige ska ta EM-guld (!). Vad fan vet Linda Bengtzing om fotboll? Ja, antagligen ingenting, nada, zero. Sverige kommer som bäst ta sig till kvartsfinal. Men jag ska betta lite med Linda! Om Linda har rätt, Sverige vinner EM, då ska jag springa genom Tyresö Centrum endast iförd en strumpa på paketet samtidigt som jag sjunger Lindas låt "Jag ljuger så bra" fast byta ut "ljuger" mot "suger". Deal.
Annars är jag rätt imponerad av en sådan tuff brud som Linda Bengtzing och många andra svenska artister, speciellt schlagerartister. Deras låtar handlar om vanliga ting som man gör i vardagen. Som till exempel Orup: Jag har matat katterna, jag har rastat alla hundarna". Musikgeni?
Nu har jag snöat in mig på ämnet musik, så jag fortsätter med EM-musik. Det vore ju bättre om alla EM-låtarna var lite mer ärliga. Istället för att sjunga om guld och gröna skogar så kan de väl sjunga om att Sverige har ett ålderstiget lag, bänkade målvakter eller varför inte Anders Svenssons favorit mat: Taco-pizza. VM 2002 inofficiella låt "Global Fussball OK" med Tyskarna från Lund (Varan-TV), där har vi en riktig fotbollslåt.
Niclas Alexandersson, Daniel Andersson och Marcus Allbäck. Vafan! TJERNA TILL EM!!
Jag åker nu Karim, jag plockar upp dig vid Vi(vo)-butiken.
Det känns som om jag borde skriva något. Men jag hinner inte, jag måste hämta Karim.
Jag kan skriva en rolig sak sen som hände för länge sen, några år sedan kanske. Om barn på McDonalds och tvekan om vilken juice man ska välja!
Jag kan skriva en rolig sak sen som hände för länge sen, några år sedan kanske. Om barn på McDonalds och tvekan om vilken juice man ska välja!
Krig i slottsparken
Eftersom en person med ett visst litet krig skrivit om dagens händelse, "le pique nique" i slottsparken, så får väl jag kontra med att lägga upp en bild!
The little war in action
Jag drömde förövrigt om att jag var i krig i natt. Jag sköt många. Men värst var Jonnie H. Han kastade in en handgranat i en latino-danslokal med kvinnor och barn i. Hemsk dröm.
The little war in action
Jag drömde förövrigt om att jag var i krig i natt. Jag sköt många. Men värst var Jonnie H. Han kastade in en handgranat i en latino-danslokal med kvinnor och barn i. Hemsk dröm.
Coral Bay
Alla har sina favoritställen på jorden. Det här är mitt (än så länge).
Coral Bay, ligger på Australiens västkust (Western Australia). Revet Ningaloo Ref går precis utanför och är visserligen mindre än östkustens Stora barriärrevet men mycket bättre och mer lättillgängligt. Man tar några steg ut från stranden så är man på revet. Grymt! Att knappt några svenskar hittat dit gör ju allt tusen gånger bättre. En strand och ett rev helt för sig själv! Oslagbart.
Skicka in dina smultronställen och förklara varför just ditt ställe är bäst. Märk kuvertet "Smultronstället" och skicka till Pillisnoppvägen 2 i Ballefjongberga!
How much?
Jag har klippt mig eller rättare sagt trimmat håret. Inte riktigt rakat, men det är kort. Mor och far gillar det inte. De anser att det ska vara lite längre, men jag håller inte med. Att köra trimmern istället för att gå till en frisör har sina fördelar (och nackdelar).
Det är gratis (man känner sig jävligt snål)
Det är skönt att ha kort på sommaren (man ser ut som en rasist)
Efter 3-4 veckor har man en perfekt frisyr (efter 7-8 veckor har man den klassiska tennisbollsfrillan)
Igår diskuterade vi (jag, Sanna och till viss del Nille och Sofia) om att få betalt för att ligga med någon. Samtalet kom på tal då jag hyllade den engelska serien "En callgirls dagbok" som går på femman på söndagskvällar. Nille tyckte ämnet var pinsamt, men jag och Sanna har diskuterat liknande ämnen förut. Frågan löd om en hyfsat snygg tjej/kille erbjuder en summa pengar, låt oss säga 4000 kr, för att ligga med dig. Skulle du göra det? Det är en riktigt bra timlön. Vi lämnar det ämnet så länge.
Nu ska jag ut och bojkotta klimathotet genom att spraya en hel flaska hårspray samtidigt som jag äter oekologiska tomater som transporterats med en koldioxidutsläppande lastbil ända från Spanska solkusten.
Stolpskott!
Efter en veckas intensivt tentaplugg är det äntligen över. Hur det gick? Ja, svårt att säga. Om läraren uppskattar att jag skrev hela tentan på spanska så får jag nog VG, annars vet jag inte.
Efter tentan så väntade den prestigefyllda klasskampen i fotboll. JMS mot JMM. Det såg smått mörkt ut på förhand då vi i JMS endast lyckades skrapa ihop sju spelare. Vart var alla andra? (då menar jag inte vår fantastiska publik). Trots det skrala manskapet lyckas vi spöa JMM med 2-0. JMM var bra, men de som jag hade allra svårast med var deras stolpar. Inte mindre än tre gånger skjuter lyckas jag träffa stolpen innan bollen, något turligt, hamnar i mål. JMS-laget gör en gedigen insats och jag blev imponerad av alla medspelare. Kul!
Nu ska jag poppa popcorn, som jag egentligen inte tycker om, och sträckläsa bloggen "Karim och det lilla kriget". Den är som en nyare variant av Fjodor Dostojevskijs "Bröderna Karamazov", det är bröderna Aljosja, Ivan och Dimitrij på samma gång. Förstår ni?
Premiäråk!
Thomas "Stacy Peralta" Ringqvist åker downhill
Ingen backhoppsbacke...
Jag fick svar på tal angående den luxuösa sportanläggningen.
En kuriös ung dam konstaterar "att tomten som du avundas i din blogg inte äger backhoppsbacke, men däremot en jacuzzi på taket där man kan bubbla under stjärnorna och en utslagsbana framför huset där man kan slå ut golfbollar till den lilla ön dom byggt upp mitt ute i Öringesjön".
Helt sanslöst! Jag är mållös.. En sportnörds våta dröm, och det ligger bara en sjö emellan oss. Ta mig till detta paradis. Nej, nu ska jag åka longboard. Premiäråket kommer att åkas i Beach downhill-backen!
Gubbens IP
I morse var jag hurtig nog att ge mig ut på en morgonpromenad i vårvädret för att bli pigg inför pluggandet. Jag gick till Gubbens berg och tillbaka. På vägen till Gubbens berg passerar man denna luxuösa sportanläggning (se nedan). Man kan lätt tro att anläggningen tillhör ett NHL-lag, men så är inte fallet. Hockeyrink med sarg (!), basketkorgar samt två fotbollsmål med nät intill rinken. Helt makalöst. Det står alltså på någons tomt. Visserligen är jag uppväxt med en tomt med fotbollsplan och mål (på Alnön, Sundsvall), men då ingick även två tallar som med- eller motspelare, vare sig man ville eller inte. Detta är något helt annat. Undra om de hyr ut rinken? Jag och Thomas har diskuterat och konstaterat att familjen som äger anläggningen säkerligen har en backhoppsbacke någonstans på tomten!
So you're telling me there's a chance... Yeaaah!
När jag fyllde 22 så blev det konstaterat att det inte blir något U21-landslag för min del. Livet kändes surt. Men, som en blixt från klar himmel så dimper det ner ett brev i brevlådan. Brevet är postat i Helsingfors. Jag öppnar brevet med stor nyfikenhen och läser. Där står det att jag vid 22 års ålder behåller mitt finska (!) medborgarskap. Jag har alltså dubbelt medborgarskap. Det betyder att jag har chansen att spela i både finska och svenska landslaget. Det är ju fantastiskt. Nu gäller det att charma Stuart Baxter (Finlands förbundskapten) då jag tycker att Lars-Roland inte riktigt visat mig den respekt jag förtjänat. Jag blev inte ens uttagen till EM-kvalet.
I går på matchen så blev jag crosscheckad i ryggen. Hur han lyckades med det på en fotbollsmatch vet jag inte, men jag har magiskt ont i ryggen. Jag tror att ett revben kan vara av. Men jag är inte säker. Nu är det fokus på plugg som gäller. Sen ska jag basta som en sann finne som belöning för mitt hårda arbete.
Moi moi
Sanslös kvinnomidja
Kvällens behållning. Thomas håller låda med en för liten skinnjacka. Kanske inte låter så mycket för världen men publiken både jublade och kastade in en och annan trosa.
Här bjuder Thomas på sin patenterade blue steel min samtidigt som han kör robotdance. Enastående!
Lerigt och roligt
Gårdagen började med en lerinpackning på spat i Gallerian. Jag och Sofia blev inkletade med lera och sedan inbäddade i plast och handdukar. Det var som om man var en bit kött som blev marinerad. Men det var riktigt skönt, och tydligen ska kroppen och huden må bra av det. Jag frågade huden om den mådde bra och den svarade:
- Ja, det känns skönt.
Dock blev Sofia dålig och magsjuk. Jag sa åt henne att man inte skulle äta leran, men hon ville inte lyssna på mig. Som man bäddar får man ligga. Som tur är så bäddar jag aldrig min säng så jag får inte ligga, ner alltså.
Kvällen avslutades med en fest där kvällens behållning var när Thomas tog på sig en väldigt åtsmitande skinnjacka. Mycket kuriöst! Han har en riktig kvinnomidja den pojken.
Idag blir det plugg kombinerat med fotboll på TV. En riktigt dålig kombination, men ack så trevlig. Match med BoIS ikväll klockan 20.00 på B-vallen.
Over and out
"Här sitter jag och känner in rummet"
"Det är som att ute och inne vill varandra någonting"
Ja, här sitter jag och matar duvor med mandelskorpor. Tänk om man kunde tala med samma mjuka ton som Ernst. Om jag fick önska vore min röst en blandning mellan Ernst mjuka, samtidigt välformulerade röst, tillsammans med Jonatan i Börderna Lejonhjärta, lite hes och bränd av Katla.. Det skulle ni gilla va?
Idag slog det till på riktigt. Jag började känna av det redan igår, men idag är det ett faktum. Jag som trodde jag skulle klara mig ifrån det som vanligt. Men icke. Jag är förkyld, trots att jag äter C-vitminer nätan varje dag. Vad hade Ernst gjort?