En mycket begåvad och klok man beskrev livets gång med endast sex ord.
Sex ord var allt som behövdes: "Wursten ska ut, cashen ska in"
Klassiker
Nu ska jag väcka lite minnen till liv. Angelique Kodjo med låten Agolo är en klassiker utan dess like. Tyvärr finns inte videon på YT men låten är det viktigaste.
(Tydligen är klippet sammansvetsat med en Cardigans låt! Det är ju precis samma genre så det kanske är därför, de finns på samma skiva: Africans hits 1994!)
Den här ultradynamiska three-in-one apparaten är det inte många som har. Tyvärr har jag inte kvar den eftersom en afrikansk madam köpte den av mig för 20 kronor. Den är säkert värd minst det dubbla!
Jag hör, jag läser, jag ser när PC-datorer förfaller, hänger sig, får virus, installerar totalt onödiga program av sig själv. Folk svär, knyter näven, suckar, spottar av ilska åt sin PC. Jag är inget teknikfreak men hänger ändå med i IT-karusellen. Alla jag känner som har en Mac svär, spottar, knyter sin näve, suckar aldrig åt sin mac. Den är felfri, vacker och kvick. Alla som har mac är coola. Jonas "Schödda", Robban, Karim, Stina, Tobbe från Kalmar, en kille i min parallelklass, Ola är alla coola: De har Mac. Fan va vi är bra. En klass för sig, there the air is crisp. Det är som om vi dricker fet röd mjölk medan de andra dricker vattnig minimjölk.
Århundradets skönaste tabbe bjöd en kille i min klass och fotbollslag på under gymnasietiden. Jag nämner inga namn.
Han trodde att man blev extra lång om man spelade basket. När vi förklarade att det inte var så utbrast han "Men varför är alla basketspelare så långa då?". Klockrent. Det är ju därför jag mäter 193 centimeter, jag har ju spelat basket!
När jag kom till flygplatsen i Bangkok fick jag stå på en låda medan den väldans lilla thailändskan visiterade mig. Jag undrar än i dag varför jag skulle stå på den dära lådan, det borde varit hon som ställde sig på lådan. Jag blev helt enkelt gubben PÅ lådan!
Tom Bergeron från AFV är fan jävligt oskön. Han tror att det är han som är rolig och inte videorna. Han ska alltid dra massa sanslöst tråkiga torra skämt som publiken tvingas skratta till.
Min kompis Fredde är matvaruexpert, han undrar också varför denna butik har en bord med tomater runt hela butiken. Det kanske triggar kunderna att handla mer, speciellt tomater. Själv behöver jag aldrig handla tomater mer, eftersom jag har planterat tre tomatplantor.
Den här gamla dängan med Christian Falk kommer jag ihåg. Spelades varm då ZTV. Jag saknar ZTV. EN ungdomskanal som gjorde lite vad den ville. Teves motsvarighet till P3. Kanalen innehöll bra musik och roliga program. Wimans var ju helt fantastiskt. Varje morgon innan skolan satte jag på ZTV på teven och dansade igång morgonen med veckans färsking eller två låtar av samma artist i Kaksi. Men sen tog pengarna över och man bytte ut musiken mot spel. Hur tänkte de då? "Nej men, vafan jag tror kidsen skulle gilla en ung tjej med en jobbig gäll röst stå och säga samma sak i fyra timmar, det kommer ta över musiken. Snart kommer kidsen lyssna på det istället för musik". Jag väljer låt i min ipod: "Momento - Bokstavsmixen 46,27 min", ja den ska jag lyssna på när jag åker till skolan, så jävla tung.
Det är enkelt att lockas av extra ord som förgyller en produkt. Det gör att produkten blir bättre, saftigare, färskare och mer exklusiv. Några vanliga uttryck som jag blir lockad av är:
Färskpressad apelsinjuice
Nygräddade kanelbullar
Nybakat bröd
Iskall öl
Färsk frukt
Knaperstekt bacon
Det låter ju mycket godare med färskpressad apelsinjuice än bara apelsinjuice, utan "färskpressad" blir juicen en taskig produkt på extrapris på Lidl. Så nästa gång du lockas av dessa förskönande ord, håll för det förskönande ordet och tänk efter om du verkligen är extremt sugen på till exempel bröd.
När jag är utomlands så försöker jag smälta in i mängden så gott det går. Att stå och fibbla med en stor stadskarta är inte det bästa sättet att smälta in. Då lyser det turist om en. Dock kan det ibland vara nödvändigt att titta på kartan för att komma till sitt hotell, eller den där superba restaurangen man läst om i guideboken. När man är hemma, i mitt fall i Stockholm, så upptäcker man att det faktiskt finns många turister även här och då inte bara utländska utan även svenska som turistar i Stockholm.
Dessa (svenska) turister är otroligt enkla att känna igen:
De ser förvirrade ut
De har trekking-skor alternativt rejäla sandaler som är sköna att gå i
De har strumpor i sandalerna
De har ryggsäck, ofta fjällräven och då inte den gamla retrovarianten utan en nyare
De har en vattenflaska i det där nätfacket på sidan av ryggsäcken
De har magväska för värdesakerna och passet för göra livet hårt för alla ficktjuvar
De har shorts med stora fickor som är fyllda med prylar
och ofta har de en rutig skjorta eller en fliströja på sig
Så ser de ut! De är roliga att lyssna på när man åker tunnelbana. I dag skulle en svensk turistande familj stiga på tunnelbanan och enligt dem var det viktigt att gå till rätt vagn. Familjen bestod av mamma, pappa och ett flickebarn.
Flickan: Snart kommer tunnelbanan! (Exalterad)
Pappan: Det är bäst om vi sätter oss i mitten av tåget där är det minst folk.
Mamman: Jaha?
Pappa: Det är minst folk där eftersom de flesta sätter sig längst fram eller bak för att komma nära utgångarna när de ska kliva av.
Ännu en dag i ekorrhjulet. På semestern. Jag har semester, men i dag klev jag upp lika tidigt som om jag skulle jobba. Strax efter klockan 06.00 var jag uppe. Sömndrucken (som författaren Camilla Läckberg alltid beskriver sina personer i böckerna), lite svullna ögon samt två horn till morgonfrilla. Jag satte igång espressomaskinen och gjorde en macka. Eftersom morgontidningen är avställd då mor och far är bortresta fick jag låtsas läsa tidningen fast det egentligen var ett Lidl reklamblad. Reklamen om två stora juicepaket för 19 kronor låtsades jag vara en artikel om OS i Peking, 20 liter blandad läsk för 59 kronor var en notis om busstrejken. Lidlbladet är en bra morgontidning.
Efter en stund går jag till jobbet. I dag är jag en filmrecensent. Jag hälsar "god morgon" till mina arbetskamrater; Hans Wiklund, Orvar Säfström och Nils-Petter Sundgren. Vi utbyter några fraser, och självklart skämtar vi som vanligt med några hetsiga "you're talkning to me?, YOU'RE TALKING TO ME?", vi skrattar. Orvar spiller lite kaffe och säger att han var på festival över helgen. Jag frågar vilka som var bäst. Han ger mig det vanliga svaret: Slayer såklart! Jag har nog aldrig hört Slayer men jag håller med och säger: Ja de är jävligt tunga!
Första filmen: "Women on top" med Penélope Cruz. Filmen är dålig, inte ens ny, åtta år gammal. Varför ska jag recensera den här gamla filmen?
Oj vad klockan är mycket, snart dags för nästa film, eller nästa jobb. Jag är ju pilot också.
Jag lider av ett extremt svårt problem. Det extremt svåra problemet gäller när jag ska välja saker och ting. Speciellt när det finns många saker att välja mellan. Det kan vara när jag ska välja glass, magnum, sandwich, daim eller nogger? Åh så gott. Oftast så ska jag pröva någon ny sort och blir då besviken och ångrar att jag inte tog ett säkert kort. Ännu värre är det när man ska välja rätt på restaurang, det finns ju så mycket gott. Jag har nyligen varit i Spanien i 10 dagar och där verkar de ha samma problem. Men där har de löst problemet mycket smart och enkelt: Tapas!
När man äter på en tapasrestaurang så beställer man massor av smårätter, till exempel (längst ner i mitten på bilden) en liten oxfilé med lite pommes, två små kebabspett och så vidare. En annan idé som jag ofta röstar på är när man är ett gäng som ska beställa hem pizza, då beställer alla olika pizzor så får man äta av alla, en pizzaslice av varje sort
Tapas på tapasrestaurangen "tapa tapa" i Barcelona. Rekommenderat.
Ett annat av mina favoriter i vårt tillhåll Roses. El Dolmen är oslagbar. Jag har själv aldrig ätit där men det är trots det en personlig favorit. Precis som på bilden är El Dolmen ofta överfullt så boka bord i tid.
Jack Johnson i Barcelona. En mäktig tillställning. Jack Johnson spelar relativt lugn musik. Det är inte rock precis. Men även om Jack spelade den mest stillsamma balad så dansade spanjorerna som om det var DJ-Tiesto som mixade låtar. Man kan undra hur frenetiskt de skulle dansa på ett raveparty.
Jag läser kommentarerna från mina mest hängivna läsare och ber om ursäkt om jag inte talade om att jag rest bort ett tag. Jag hade inte tillgång till internet så jag fick blogga genom att skriva i sanden, dock var mina strand-blogginlägg alltid bortspolade varje morgon. Synd, det var mycket intressanta texter jag skrev med en pinne i sanden.
Sommarens hetaste fluga för min del är Boule. Satana perkele vad roligt det är. Kanske en aning gubbigt, men det blev en mängd heta bouledueller på stranden, så nu i Sverige får det blir mer boulespel på smultronstället Boule & Berså! Grillad mat, öl och tunga metallklot som man svingar i väg med underhandskast! Kan inte bli mycket mer sommar. Fan vad klyschigt. Men vafasen det är inte varje dag det är fredag.
Jag avslutar med att meddela att det blir spelning på Dylan festivalen i Östhammar i morgon.
Nu ska jag byta ut alla proppar i proppskåpet, titta på film och läsa sportbladet på samma gång. Rekommenderat!
Jag valde att ta bort sagan om Thomas eftersom det inte är läge för den ännu. Rättare sagt så har jag inte tid att renskriva den. Den finns bara i ett exemplar på vanligt "fysiskt" papper. Den kommer i Juli, så håll ut ni som tyckte att första delen var helt fantastisk. Den kommer även på film i november!
Midsommar! Nu blir det bara mörkare och mörkare igen, snart är det jul! Vilket är roligt. Jag publicerar endast en bild från midsommarfesten. Den summerar kalaset ganska bra. Mat, dryck, massor av dans och sedan mer dryck. För mycket dryck för vissa.
Nille bokstavligen ramlade av stolen av glädje under midsommarklaset! Fem skrattande minuter senare upptäcker vi att han hade svimmat! Men vad gör det, det är ju svensk midsommar när den är som allra bäst.
Avslutar med ett av svensk films bästa filmcitat
"Majstången vet var den ska in, den ska in i hålet..." "Nej, vänta lite, vänta lite! Det här går ju inte. There are kids here, I don't want them to hear this." "Men dom fattar väl inte det här, majstången..." "Yes, jojojo! They go to dagis förfan."
En magisk kväll på Mosebacke med Robyn som behållning. Sol, öl och Robyn till middag. Det blev faktiskt ingen middag denna måndag. Men det spelade ingen roll.
Kvällens skönaste frisyr á la Gustav Vasa.
(Buss)Ola Granfeldt och Peter Siepen.
Robyn bjuder på Cobrastyle på Letterman tillsammans med Teddybears sthlm. Sjukt synkade björnar till trummisar. Veckans bästa låt. Den går på repeat i min ipod.
Många har någon gång under deras liv något slags ticks eller tvångsbeteende. Det kan vara allt ifrån ständiga blinkningar med ögonen till att man måste låsa dörren åtta gånger innan man kan lämna hemmet.
Min vän och granne Thomas hade en del roliga hyss för sig när han var ett liten barn. Till exempel om någon trampade på hans fot så var han tvungen att dra sina egna fotsulor över varje fot tre gånger. Som om han borstade bort smuts från foten med den andra foten.
Själv har jag ständiga problem med harklingar. Jag harklar mig jämt, speciellt på morgonen. Hör man mig på morgonen tror man nog att jag ska spy upp hela strupen. Jag får tårar i ögonen. Man känner sig nästan så där ynklig som när man är magsjuk eller har druckit på tok för många tequila shots. Ibland harklar jag mig, samt spottar ut en loska, när jag går med annat folk. Jag har flera gånger gått med tjejer från klassen, utfört mitt äckliga ticks, och då fått höra kommentaren "men ööh, vad äcklig du är". Då ångrar jag att jag harklat och spottat. Men jag kan inte riktigt behärska mig. Det måste ut. Jag tror att det är djävulen i mig som vill ut. Är det djävulen så är djävulen grön, ibland lite gul.
På tal om kräkningar. I helgen åt jag massor med ägg, som om det vore påsk. På söndagen valde jag att lägga äggen på mackan, till skillnad från lördagen då jag åt dem med sked. Jag mumsade i mig den första äggmackan och njöt av den fridfulla söndagsmorgonen. Jag började sedan tugga i mig äggmacka nummer två. Efter några tuggor hände det fasansfulla. Ett litet, litet "krasch" lät från ett litet, litet äggskal. Äggskalet var nog inte större än en lillfinger nageln på en nyfödd bebis. Men det räckte. Jag började hulka, gång på gång. Tårarna fyllde mina ögon. Jag flög upp och slängde mig över papperskorgen och lastade av tuggan och det lilla, men ack så kraftfulla, äggskalet som befann sig i min mun. Resten av mackan slängde jag. Jag åt inget mer den morgonen.
Det finns dåliga bloggar, sen finns det dåliga bloggar, sen finns det en blogg som Linda Rosing skriver.
"Dom badade inte jag. Det är för kallt i vattnet för att jag ska våga mig i. Så jag satt och kollade på när dom plaskade och lekte. Jag måste ha 28 grader om jag ska doppa mig. Jag är som gjord för att bo på varmare breddgrader. Men barnen och pappa låg i bra länge(brrr). Så nu är vi hem komna och ny duschade och ligger och tittar på film. Försöker iallafall(ler). Melissa pratar nämligen med sin kille i telefonen(suck). Det har hon gjort nu i ca 1 timma(skratt). Man kommer ju själv ihåg hur det var, så det är bara att låta henne göra det. Jag bodde i min telefon på den tiden(fast det gör jag nu med måste jag säga). Nu ska vi sova för imorgon är det en ny dag med massa aktiviteter(ler)."
"Och sen till efterätt åt vi jordgubbar och vaniljglass(så gott). Vi satt ute på deras tomt under äppelträden(så fridfullt)."
Vad är det med alla dessa paranteser(rynkar pannan)? Jag blir tokig på dessa usla bloggar, fast jag får erkänna att det finns en viss charm i dem. De är så pass dåliga att man vill läsa. Jag kan förundras över det dåliga språket och totalt meningslösa innehållet. Jag ska inte klaga på andras bloggar, men Rosings blogg är något utöver det vanliga. Hon försöker på något sätt skriva som en poet, lite mystiskt och speciellt. Och sedan paranteserna. Det är hon nog nästan ensam om bland bloggeliten.
Nu ska jag äta Ben and Jerrys(gott) Sedan ska jag titta på fotboll(fniss) Men jag måste gå lägga mig i tid(gäsp)
Vid lunchtid i dag skulle jag äta risgrynsgröt. Jag värmde gröten i micron och tog sedan, utan att titta, det jag trodde var kanel för att toppa gröten. Men en hundradel försent insåg jag att jag pudrat gröten med grillkrydda. En orange yta hade lagt sig över den alptoppsvita gröten. Jag fick skrapa bort grillkryddan och ösa på med två ton kanel för att det skulle gå att äta. Gott!
Från grillkryddsgröt till trafik. Jag är i vanliga fall lugn som en filbunke. Men när jag kör bil kan jag bli lite irriterad, vifta med handen, tuta, hojta och sucka. En sak som jag är mest trött på just nu är cyklister. Då menar jag cyklister som envisas att cykla på bilvägen när det finns trottoar eller cykelbana. Det är tillåtet att cykla på bilvägen men varför ska man göra det när det är säkrare och smidigare att cykla på trottoaren både för bilisterna och cyklisterna. Enligt vägverket är det tillåtet att cykla på trottoaren om någon tror att det skulle vara strängt förbjudet.
När jag måste sakta in till 20 km/h för att jag inte kan köra om en cyklist (ofta cyklar de två i bredd) har jag lust att veva ned rutan och skrika "CYKLA PÅ TROTTOAREN FÖR FAN" och sedan preja ner cyklisten i en djungel av brännässlor. Jag har viss förståelse för tävlingscyklister, de cyklar ju ändå nästan lika fort som bilarna kör. Men vanliga glidare ska hålla sig på trottoar och speciellt på cykelvägen när de har byggt en sådan väg enbart för cyklisternas skull.
Det är roligt med studenten. Speciellt de manliga studenterna eftersom alla ser ut som konduktörer. Jag såg själv ut som en ruggig konduktör som var redo att stämpla tågbiljetten. Sen fanns de dem som passade i studentmössan. Men de flesta ser ändå ut som konduktörer. Om man kommer från ett annat land kan man lätt tro att studenten är en konduktörstrejk! Möjligtvis tror de att strejken har gett ett positivt resultat eftersom alla är så glada. Sen tror de även att alla kvinnliga konduktörer har korta, nästan genomskinliga, klänningar. Flygvärdinnor är ju kända att vara lite åt det sexigare hållet, men ni ska se Sveriges kvinnliga konduktörer! berättar de för vänner och bekanta när de kommer tillbaka från semestern i Sverige.
Jag satt och läste lite på internet och läste ordet "Saltlake". Hur man tillagar en saltlake. Jag tänkte vadå Saltlake? Salt Lake City eller? Hur tillagar man den? Jag läste ordet på engelska hela tiden. Saltlake, saltsjö. Men efter ha tänkt i några sekunder slog det mig..
Västergötlands landskapsdjur, Saltlake?
Salt Lake City?
I dag fiskade jag, Sofia, Lammet och Thomas. Jag fick tre mörtar. Jag lyckades rycka upp tre, men fick bara upp en på bryggan som sedan användes som bete utan vidare resultat. jag såg att två abborrar närma sig den lilla livlösa mörten. Jag blev så exalterad att jag skrek "nu nu nu". De hörde, blev rädda och med ett ryck var de borta. Men jag lyckades rycka upp några mörtar i alla fall.
Konstig rubrik? Ja möjligtvis. Men jag känner mig som en HÅKAN, som skriker sitt namn, HÅKAN, med långa vokaler (HÅÅKAAN), men jag vill inte skriva långa vokaler för jag avskyr folk som skriver med långa vokaler. Ungefär så här: Jag är sååååå glaaaaaaaad, för jag ikväll är det paaaaartyyyyy,, wohoooooooo. I morgon ska jag baaaaadaaaaa jipiiiiiii, och sola så jag blir jääääääääätte brun. Men i går var jag såååååå trött. Så jävla patetiskt att skriva så. Prova själv att läsa denna mening högt för dig själv. Är det inte störande? Som fan tycker jag.
Tillbaka till HÅKAN. Håkan är fet, eller han har bara en stor fet mage, åker pickup, äter bara hämtmat och tvättar sina sjukt illaluktande strumpor i duschen(!) samt hänger upp kalsongerna i en provisorisk klädhängare med duschslangen som klädlina. Fyfan. Jag är Håkan nu.
Jag har ätit hämtmat och snabbmat nästan varje dag. Det lilla köket och den minimala stekpannan har gjort mig till en HÅKAN. Mosbricka med räksallad, tunnbrödrulle med räksallad, friterad kyckling, thaimat, kinamat, jag vill inte ens fortsätta. Den mat jag lagat, förutom två gånger då jag lagade korvstroganoff, har varit halvfabrikat. Till exempel Färdiga köttbullar och potatissallad. Nu skrattar Skipper högt åt mig.
Men chips och läsk är inget för mig. Däremot kakor och bullar är gott. Jag är som en gammal kärring i sinnet. Kaffe och kaka är det bästa jag vet. Det blir inte bättre att mina barndomskompisar också är kärringar i sinnet. De älskar också kaffe och kaka, då trivs jag. Mamma och pappa gillar också kaffe och kaka. Det händer alltför ofta att någon köper hem wienerbröd eller munkar som sköljs ner med några koppar kaffe. Jag köpte faktiskt två muffins i dag eftersom mor och far är på besök. De ska vi äta till morgonfikat! Kaffe och kaka kanske är lite av den norrländska mentaliteten, vi har ju faktiskt bott här i 11 år.
Kalsongerna tog slut. Så dåligt planerat.
Duschen har jag kilat fast i schampokorgen. I den gula hinken märkt "Tidningar, flaskor, burkar" tvättade jag mina illaluktande strumpor (eftersom mina skor över huvudtaget inte har någon ventilation) och kalsonger.
Med vänliga hälsningar HÅKAN
Till Martin Camenius: Detta är inte inlägget som jag berättade om på Facebook. Det kommer när tiden är inne.