Veni Vidi Vicious Vic

För ett par veckor sedan deltog jag och min vapendragare Martin i en film/manustävling - Videomarathon.
Tävlingen gick ut på att på 48 timmar skriva manus, filma och klippa. På fredagen klockan 12 fick man ett tema - "syndabock" - och sedan var det bara att sätta igång. Filmen som fick vara max fem minuter skulle vara inne på söndag förmiddag klockan tolv. Filmer från både Sverige, Danmark och Norge deltog i tävlningen.
Jag och Martin antog utamningen och började spåna idéer, skriva manus, filma och till sist klippa ihop allting. Långt in på småtimmarna natten mot söndag satt vi fortfarande och klippte frenetiskt för att få ner filmen till fem minuter. En hel del öl hjälpte oss att orka med utmaningen.

Några veckor senare ringde en representant från Videomarathon och berättade att vi blivit nominerade. Juryn skulle alltså titta på filmen en gång till. Vi blev överlyckliga över nomineringen. Vi var glada för att ha kommit så långt.

I tisdags hörde de återigen av sig - Vår film är en av 36 filmer som är nominerade till finalen! Så den 4:e november beger vi oss, jag och Martin, till Köpenhamn för en oscarsgala i light-version!

Rätt bra utdelning för att vara vår första film. Nybörjartur eller talang?!

God morgon!

I morse lagade jag gröt till frukost. Gott! Faktiskt. Eller det översta lagret med smörklick, socker och kanel var gott. Resten smakade lite som metall. Jag slängde det sista skedarna, eller slevarna ska jag säga. Gröt äter man med slev och inte med sked.
I dag tar jag bilen till skolan. Så jag har gott om tid att ladda upp med bra musik och läsa lite strunt på internet. Men jag borde ha struntat i att läsa struntet, det vill säga jag kollade några bloggar. Jag har kommit fram till att jag läser en blogg som jag irriterar mig över. Det ska jag sluta med. Fast frågan är om jag ska sluta irritera mig eller sluta läsa bloggen?

I dag ska jag vara med i en voxpop i skolan. En tjej som heter Elin ska fråga nån jävla som jag ska svara på framför en kamera. Eftersom jag vet frågan kommer jag ge ett jävligt bra svar! Yäss alltså!

Över och ut

Det har kommit en ny knapp på spotify! Kul tänkte jag, och tryckte på den. När man trycker på den nya knappen kommer det upp en ruta med text. Massa text. En textmassa. Vad är det jag ska Agree? Orka läsa en hel bok på engelska för något man ska godkänna. Jag tryckte på kryss.

Jag: Jag gillar när dom är jävligt hårda och spänstiga!
Julia: Ja, och så ska dom vara jävligt små också...

Jag och Julia om tomater!

Vi gillar även riktigt stora och saftiga...äpplen alltså.

Man kanske skulle köpa den här vindsvåningen på Bondegatan. Alltid bra med fyra terrasser, ifall man skulle bli röksugen i varje rum..

I dag var sotaren här i vårt hus! Jag känner sotaren. Han heter Patrik och vi har känt varandra sedan 1999, typ. Men han har inte alltid varit sotare, eller skorstensfejare som det egentligen heter. Han var ju inte sotare 1999, nej då var han en vanlig sjundeklassare precis som jag (då alltså - 1999. Att man alltid måste förklara allt för er. Suck..).
Hade denna dag utspelad sig i en Slitz-tidnings bekännelsesida så hade jag varit en stekhet snärta som inte bara låtit Sotar-Patrik sota skorstenen, om ni förstår vad jag menar.
Nu är inte denna dag skriven och inskickad till Slitz av någon finnig 14-årig kille som drömmer om att bli sotare och sota hemma hos erotiska strippor med silikonbröst och röda lackstövlar.
Nej, vi pratade lite och drack två koppar espresso. Patrik sotade och jag tittade på. Kontrollerade så att det han sotade väl. Och det gjorde han.

Det blev en vild debatt angående toalttbilds-inlägget. Både här och på facebook strömmade det in kommentarer och faktiskt en och annan toalettbild!! Kul. Jag gillar när det händer saker. Kul när det händer saker på toaletten också.
På tal om toaletthändelser så kom jag på en gång när jag pissade i kors tillsammans med mina vänner Karim, aka Mirak, aka Hakim (kärt barn har många nicknames) och Robert-Robban-Roberto. Vi stod där och, på bondmål, fjölade när Karim plötsligt får ett infall att ta lite papper. Det Karim helt glömt bort var att han hade sin systemkamera hängandes runt halsen. Kameran svingar sig precis under min stråle. Jag hinner säga "Neeeej", men olyckan är redan skedd.
Men lite kiss har väl ingen dött av.
Fast när jag tänker efter så är det faktiskt folk som har dött av kiss. Jag läste i tidningen för något år sedan att ett gäng turister irrat bort sig i en stekande het öken. När vattnet var slut fick de den briljanta idén att de kunde ta en slurk av de medhavda kamelernas urin. Sagt och gjort så drack de det så kallade arabiska tét.
Sen dog de.
Men vad gör man inte för att släcka törsten. Som man brukar säga: Obey your thirst!

För ett tag sedan blev jag intervjuad och fotad för Södertörns utbildningstidning! Det kändes ju faktiskt lite smått fånigt att sitta på den där bänken och le. Och det ser ut som om jag sitter i en japansk trädgård. Vilket jag inte gör, jag sitter i Flemingsberg, mother fucking Flempan och inget annat. Inte Tokyo. Flempan.
Fotografen tog tvåhundra bilder på fyra olika platser och endast två kom med. Vad hände med alla coola bilder som hon tog? När jag hängde upp-och-ner i en klätterställning och körde west-side-tecknet? Eller bilden när jag hoppsparkar en liten buske? Och den bästa bilden av dem alla - när jag går ner i spagat och sjunger "Fame, I'm gonna live forever.." Va fan hände med den??
Ibland blir jag så besviken.. Men så är det med fotografer - You can't live with them, you can't live without them...

Killar och tjejer är ju olika på många sätt, det vet vi. Men jag undrar varför tjejer har en förmåga att ta massa bilder när de är på toaletten, oftast när de går ut på krogen. I vartenda facebook-bildalbum med bilder från diverse utgångar finns det ett par bilder inifrån toaletten, och alltid en eller ett par bilder när någon sitter och kissar.
Vi killar pissar faktiskt också ihop ibland, alltså inte bara i pissoaren utan också på vanliga toaletter. Men vi tar fan inga bilder när vi står där.
Vad är det som gör att tjejer tycker det är så skoj att fota en kompis som kissar? Är det lite crazy kanske?
Fan, såg du kissbilden på Mathilda? Haha, så jävla galen alltså. Hon ba, neeej, jag ba, weeeiiii paparazzi on the toilet!!
Så roligt är det inte. Och vi killar tycker inte att det är speciellt sexigt om det är det ni (tjejer alltså) tror. Lite lår och en lättad min, men that's it.

Sen har jag också observerat att många, framför allt tjejer, alltid gör en speciell min när kameran kommer fram. Samma personer gör samma min på varje bild. Det kan vara att man blinkar med ena ögat, putar med läpparna eller gör något okontrollerbar min som de tror är snygg, men egentligen ser det ut som de bitit i en skiva citron.
Det blir som ett mantra, en konstant pose som de ständigt ska göra så fort någon tar en bild på dem.
Det kan ju vara på det viset att de ser ut så. De kanske har något fel på ena ögat att det ser ut som att de blinkar, eller råkat trycka in på tok för mycket botox i läpparna att de ser ut som de fått fläskläpp på både över- och underläppen.

Jag och min kompis Nille försöker alltid så neutrala ut som möjligt när någon tar kort på oss...

Jag funderar på att förändra mig själv. Jag vet dock inte riktigt vad jag ska göra. Jag har funderat över att skaffa extension för att kunna ha en inbakad fläta, eller raka mitt bröst och klä mig som Peter Siepen, eller bara börja gå lite annorlunda.

I dag när jag satt och hemnet-knarkade så kom jag in på en lägenhetssida med musik. Först förstod jag inte vart musiken kom ifrån. Jag började titta runt i rummet för att se om någon orkester tagit sig in i huset och utan förvarning börjat spela en trudelutt. Men jag kunde inte skåda någon orkester. Spotify var inte boven i dramat och radio hade inte slagit på sig själv.
Det var helt enkelt mäklarsidan som hade en låt som gick igång när man öppnade deras sida.
Affärer brukar ju ha en viss typ av musik för att folk ska köpa mer, men att mäklare försökte med samma metod visste jag inte, och dessutom på internet. Märkligt. Jag blev faktiskt inte speciellt sugen på att köpa den lägenheten. De lyckades alltså inte med sitt musiktrick!

Nu när hösten är här så är det ju så roligt att vara ute. Man är konstant förkyld, det känns på något konstigt vis kallare nu än i januari när det är 15 minusgrader och himlen kastar ner regnet istället för att bara låta det falla.
Men hösten är ändå lite mysig. I alla fall ett tag.
Man får ju äntligen ta på sig sin "höstjacka" och en mysig halsduk. Raggsockorna får komma fram. Man får te-cravings och börjar hålla tekoppen med båda händerna och dricker med uppdragna axlar som om det vore höstkyla även innomhus.
Hösten är en konstig årstid. Jag har någon slags hatkärlek till den. Så himla bra är den ju inte. Det är för kallt för att bada men för varmt för att åka skidor. Men ändå så finns det något som gör att den inte är så pjåkig. Dock kan jag inte sätta fingret på det.
Det jag däremot satt fingret på var min nymålade dörr. Precis innan jag skulle springa till bussen rörde jag vid dörren och fick blå färg på fingrarna. Så jävla typsikt och dåligt tajmat. Jag hade inte gröna fingrar, utan blå. Vad är man bra på när man har blåa fingrar?

Hasse Aro har en playlist på Spotify. Han sa det nyss. Men jag hann inte klicka. Nästa gång så ska jag vara beredd - HASSE ARO SPOTIFY PLAYLIST-CRAVINGS!!

Yes! Nu är jag medlem i STIM, Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå. Det är tur att de har gjort ett förkortning, annars hade det varit jobbigt att säga hela namnet.
- Hej och välkommen till Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå!
- Hej, har jag kommit till Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå?
- Hej, ja du har kommit till Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå.
- Vad bra, jag skulle vilja bli medlem i Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå.
- Javisst det går bra att bli medlem i Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå.

Skulle bli jobbigt, bättre med STIM. fiskSTIM.

Men jag är faktiskt medlem STIM nu. Så nu måste ni betala varje gång ni nynnar någon av mina låtar, och det blir dyrt dyrt dyrt. Fan också! Nu nynnade jag på en av Viktors låtar igen. Jaja, bara att gå till banken och betala in.. suck.. Så gör man om samma misstag när man gått ut från banken..

Ja, det är inte lätt att vara rockstjärna i dessa tider.. Jag säger som man brukar säga tydlighet vara längst!! Har man satt sin sista spik i kistan så får man tacka för kaffet innan maten, annars sjunger man sången utan sista versen och helt utan att tänka på refrängen, och då går man aldrig hem för det är ju bäst att vara borta även om hemma är bra. Som René Nyberg hade sagt "Jag tänker, alltså finns jag"... Men i ärlighetens efternamn, bränt barn smakar bäst med pommes, ja den som lever får se, om man nu inte är blind...

Jag har fått en ny favorit. Han heter Emil. Emil Jensen. Inte han fotbollsspelaren i Halmstad, nej utan någon skåning som sjunger och spelar fint. Det gillar jag, när man spelar fint. Så tråkigt när man spelar fult. Takida spelar fult. Varför är de så kända och inte Emil. Märkligt.

Såg den här statusuppdateringen på facebook nyss! "My new Favorit..." och en länk till Youtube.
Sjukt coolt. Har ni sett youtube? Det är en hemsida med massor av videoklipp. Helt revolutionerande. Satan vad utveckligen går framåt. Vad är nästa grej, kamera i telefonen?!

Varför ser alla så arga ut när de går på bussen? Jag ser också arg ut när jag går på bussen. Jag tror att det grundar sig i att man vill se lite cool ut. Arg-cool, cool-arg. Man är lite av en tuffing som åker blåa bussen till da city.

När jag åker buss så brukar jag låtsas att jag är en engelsk huligan. Jag brukar dra upp luvan. Låta överkroppen lätt svaja fram och tillbaka när jag går och hälsa med en jävligt cool och arrognat nick - bara lyfta lite lätt på huvudet. Are you tryin' to mug me off in front of my pals?

Jag möts av ett hav av stressade människor. Allt rusar förbi i Usain Bolt-fart framför mina ögon. Swisch. Alla verkar ha bråttom och vara på väg någonstans. Plötsligt blir en del av människohavet upplyst, som om en ängel med en lysande aura (min mormor heter förövrigt Aura) landat i detta virrvarr av småspringande personer på väg till något viktigt. Nja, någon ängel är det nog inte, men hon som rör sig i ultrarapid (som faktisk beyder slow motion) tillskillnad från alla andra som skyndar förbi. Hon ser ut som en gigantisk indisk elefant fast med jättestora öron, så då borde hon ju mer likna en afrikansk elefant. Hur som helst så rör hon sin snabel med praktfull precision. Snabeln liksom ålar sig som en supergiftig vattenorm. Jag blir helt betagen av denna jättelika varelse som trots sin storlek glider förbi varje framstormande människa som en rysk elitgymnast.
Jag får plötsligt en knuff i ryggen och spiller kaffe på min nya skjorta. Först blir jag arg över att jag fått en kaffefläck på min nya skjorta. Men när jag ser att fläcken liknar Afrikas kontinent blir jag glad. Jag har Afrika på skjortan tänker jag. Undra om det finns några afrikanska elefanter i Afrika på min skjorta? För några indiska finns det nog inte...