Veni Vidi Vicious Vic

Jag möts av ett hav av stressade människor. Allt rusar förbi i Usain Bolt-fart framför mina ögon. Swisch. Alla verkar ha bråttom och vara på väg någonstans. Plötsligt blir en del av människohavet upplyst, som om en ängel med en lysande aura (min mormor heter förövrigt Aura) landat i detta virrvarr av småspringande personer på väg till något viktigt. Nja, någon ängel är det nog inte, men hon som rör sig i ultrarapid (som faktisk beyder slow motion) tillskillnad från alla andra som skyndar förbi. Hon ser ut som en gigantisk indisk elefant fast med jättestora öron, så då borde hon ju mer likna en afrikansk elefant. Hur som helst så rör hon sin snabel med praktfull precision. Snabeln liksom ålar sig som en supergiftig vattenorm. Jag blir helt betagen av denna jättelika varelse som trots sin storlek glider förbi varje framstormande människa som en rysk elitgymnast.
Jag får plötsligt en knuff i ryggen och spiller kaffe på min nya skjorta. Först blir jag arg över att jag fått en kaffefläck på min nya skjorta. Men när jag ser att fläcken liknar Afrikas kontinent blir jag glad. Jag har Afrika på skjortan tänker jag. Undra om det finns några afrikanska elefanter i Afrika på min skjorta? För några indiska finns det nog inte...