Det händer inte i verkligheten...
I dag var sotaren här i vårt hus! Jag känner sotaren. Han heter Patrik och vi har känt varandra sedan 1999, typ. Men han har inte alltid varit sotare, eller skorstensfejare som det egentligen heter. Han var ju inte sotare 1999, nej då var han en vanlig sjundeklassare precis som jag (då alltså - 1999. Att man alltid måste förklara allt för er. Suck..).
Hade denna dag utspelad sig i en Slitz-tidnings bekännelsesida så hade jag varit en stekhet snärta som inte bara låtit Sotar-Patrik sota skorstenen, om ni förstår vad jag menar.
Nu är inte denna dag skriven och inskickad till Slitz av någon finnig 14-årig kille som drömmer om att bli sotare och sota hemma hos erotiska strippor med silikonbröst och röda lackstövlar.
Nej, vi pratade lite och drack två koppar espresso. Patrik sotade och jag tittade på. Kontrollerade så att det han sotade väl. Och det gjorde han.
Hade denna dag utspelad sig i en Slitz-tidnings bekännelsesida så hade jag varit en stekhet snärta som inte bara låtit Sotar-Patrik sota skorstenen, om ni förstår vad jag menar.
Nu är inte denna dag skriven och inskickad till Slitz av någon finnig 14-årig kille som drömmer om att bli sotare och sota hemma hos erotiska strippor med silikonbröst och röda lackstövlar.
Nej, vi pratade lite och drack två koppar espresso. Patrik sotade och jag tittade på. Kontrollerade så att det han sotade väl. Och det gjorde han.
Kommentarer
Trackback
