Klick, klick

För ett tag sedan blev jag intervjuad och fotad för Södertörns utbildningstidning! Det kändes ju faktiskt lite smått fånigt att sitta på den där bänken och le. Och det ser ut som om jag sitter i en japansk trädgård. Vilket jag inte gör, jag sitter i Flemingsberg, mother fucking Flempan och inget annat. Inte Tokyo. Flempan.
Fotografen tog tvåhundra bilder på fyra olika platser och endast två kom med. Vad hände med alla coola bilder som hon tog? När jag hängde upp-och-ner i en klätterställning och körde west-side-tecknet? Eller bilden när jag hoppsparkar en liten buske? Och den bästa bilden av dem alla - när jag går ner i spagat och sjunger "Fame, I'm gonna live forever.." Va fan hände med den??
Ibland blir jag så besviken.. Men så är det med fotografer - You can't live with them, you can't live without them...

Kommentarer
Postat av: manifestet

snart kommer din arbetsplats att bjuda på det enskillt största manifestet i dess historia. kul

2009-10-12 @ 02:56:47
Postat av: Nadja

Snyggt lillebror! väldigt bra svar har du gett också, stolt jag blir! :) /syster liten

2009-10-13 @ 22:20:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0