Veni Vidi Vicious Vic

Ibland är jag barnsligt grabbig. Ja, till och med töntig
En liten del av min personlighet som ibland letar sig upp till ytan och visar sig.

Viktor: Haru spelat stjärtbingo nån gång?
Sofia: Va? Näe det har jag inte.
V: VA?! HAHA haru inte, det är fan skiiiiitkul! Jag ska visa...
S: Men vadå, nu tänker du slå mig på stjärten och säga BINGO!! Eller hur?
V: HAHAHA FAAAAAN, det var precis så jag skulle göra. Hur visste du det?

Synsk flickvän eller är jag så uppenbar?

På söndag ska jag på barnkalas!
Barnkalas är riktigt jävla roligt. Det är min gudsons storasyster som fyller år och jag är bjuden.
Det bästa med barnkalas är att det alltid är ett jäkla ståhej, i positiv benämning alltså.
Det står alltid en uppdukad tårt- och kakbuffé och sen blir det lek. Lek, lek, lek.
På dom senaste barnkalasen jag har varit på så har vi spelat bandy, hoppat studsmatta, kört en sån där lite elmoppe i plast (eller inte jag, jag är något för tung), spelat pingis, lekt med en skruvdragare i plast (när man är liten lever man i en plastvärld), ätit tårta, bullar och kakor för ett helt år och bara haft det jäkligt, jäkligt skoj. SKOJ!

Varför har inte vi vuxna människor barnkalas längre, för oss själva alltså? Måste det alltid vara hög musik, alkohol och mat som är salt? Vad hände med vardagsrums-bandy, jordgubbssaft och gräddtårta? När tog den tiden slut egentligen?
Tiden går så jäkla fort ibland. Men på söndag åker jag 20 år bakåt i tiden. Då blir jag fem år igen. Mockasinerna på, för nu kör vi!


Barnkalasgott!

I fredags (21/1-2011) tog jag min journalistexamen, så nu är jag redo att ge mig ut i nyhetsdjungeln.
Som journalist är det bra om man är duktig på att göra research. Jag gillar att göra research, så jag gjorde en nu – på Lasse Kronér.

Det kanske låter konstigt att jag gjort research på Lasse K, men det bottnar i en mejlkonversation jag hade med min gode vän Martin.
Vi mejldiskuterade hur vi saknade 90-talets tv-program. Martin gillade 24 Karat med Harald Treutiger och jag tog upp programmet Zesam från 1997. Martin kom dock inte ihåg detta kvalitetsprogram med Lasse Kronér som programledare. Zesam blev aldrig någon hit och sändes bara under en ynka sommar. Enligt högst osäkra källor lades programmet ner eftersom Lasse Kronér lottade ut på tok för mycket grejer och pengar till höger och vänster. Han var nära att ruinera TV4 med sin frikostighet. Detta är som sagt bara något jag hört.
Lasse Kronér fick hur som helst en ny chans att leda ett tävlingsprogram i TV4. Denna gång som efterträdare till Leif "Loket" Olsson i Bingolotto. Bingo-Berra fick en ny parhäst i Lasse K och förväntningarna var skyhöga.
I en intervju av aftonbladets Peter Wennman (i dag en av sportbladets stora) trissar Wennman upp förväntingarna på Lasse: "Det är ändå som att kliva in i ett fotbollslag och ersätta Maradona. Och du måste vara lika bra".
Det är ju jäkligt roligt att jämföra "Loket" med Diego Maradona, men Lasse är cool-lugn: "Precis så, ja. Egentligen vet jag inte vad jag gett mig in på, det är en jävla utmaning". Han var lite den tidens Messi som skulle axla den största av dem alla.
I intervjun berättar Lasse att han också är en specialist på att uppfinna spel. Till Bingolotto uppfann han tydligen fem (5!) nya spel direkt efter att tackat ja till jobbet. Men han gjorde även brädspel och CD-romspel, Lasse berättar han för Peter Wennman att "Det är inte så många som vet det, men jag har ett eget företag som konstruerar olika spel efter mina koncept."

Men vi backar bandet lite, vem är då Lassé Kronér?
Lasse föddes 1962 i Göteborg (såklart) och började sin showbiz-bana i musikgruppen Tripe & touch, han var med i melodifestivalen 1996 (alltså samma år som han var programledare i programmet Zesam), han "tog över" Bingolotto 1999 och 2005 skapade han programmet Doobidoo i STV.
Detta är allmänt känt om Lasse K, det jag inte visste var att han också släppt en bok, och inte vilken bok som helst utan en bok om smörgåsar! 80 väldigt goda mackor heter den.
Lasse Kronér är urtypen av människor som experimenterar med mackor. Testar olika pålägg - funkar ost, kalkon och pastej tillsammans? Jajjamensan och så tar han en bild på den väldigt goda mackan, eller Goa mackan som han skulle ha sagt, och tar med den i hans bok. Fantastiskt!

Roligt också att Lasse Kronér har en myspace-sida. Där har Lasse 1425 "vänner". Bland annat Steve Jobs (eftersom Lasse älskar Apple-produkter), Van Morrison, Sting och en rad andra superkända artiser. Jag tror att Lasse Kronér tror att dessa så kallade vänner också vet vem han är. "Hey Lasse my old buddy old pal" svarar Rod Stewart när Lasse ringer för att snick-snacka lite.

Det jag minns mest av Lasse Kronér är hans medverkan i programmet På rymmen (med Martin Timell som programledare) där han jagade superrymmarna Hjalle & Heavy. Hjalle och Heavy spelade varje vecka in en låt om deras "jägare". Den om Lasse Kronér var den absolut bästa!




Nu är det din tur att välja en person som jag ska göra research på! Skriv en kommentar om vem du vill veta mer om så fixar jag det!

Nu kommer det sjuka!

Jag tar det från början.
I går, torsdag, drack jag och två kompisar öl på creddstället Kellys på Folkungagatan. Hårdrock strömmade ur högtalarna, en fotbollsmatch mellan Japan och Syrien visades på tv-apparaterna och eftersom det var torsdag så var Kellys inte precis fullpackat. Det var nog fler servitriser än öltörstande gäster.
Hur som helst, efter några (för många) öl sa jag tack och adjö till mina vänner och begav mig hemmåt.
Väl hemma gjorde jag mig redo att lägga mig tillsammans med min flickvän. I vanlig ordning lade jag mobilen bredvid sängen och gick och borstade tänderna. Under min tandborstning får jag ett sms som gör min flickvän, vilket jag har full förståelse för, något misstänksam. Vilket jag också hade blivit om det hade varit vice versa.
Sms:et kommer från ett nummer jag inte har i telefonboken och lyder som följande: "God natt, sov gott och dröm sött.kram". Jag blev lika förvånad som min flickvän och svarade personen med "vem är du?".

Morgonen därpå får jag svaret vem det är som sms:at mig - Ronny!
Även om det var en Ronny som sms:at mig så var det ändå misstänksamt. Jag är ute och dricker öl med "mina kompisar", kommer hem, och får ett god natt-sms från ett okänt nummer.

För att bevisa min oskuld och få det svart på vitt att Ronny faktiskt är en Ronny googlar jag på telefonnumret.
På första träffen på google står det "hejsan jag är en trevlig kille på 37 år som söker en bbw kvinna o ha lite skönt med älskar bbw hoppas du finns hör av dig på 076-numret som sms:at mig".
För det första visste jag inte vad BBW stod för.
Jag googlade även detta lite senare, BBW=Big Beautiful Woman!
För att läsa lite mer om Ronny så klickar jag på länken. Måste bara inflika att jag gör detta på en öppen redaktion där min datorskärm är fullt synlig för övriga medarbetare.
På en millisekund får jag upp en stor bild på min skärm. En bild på en SNOPP! I erigerat tillstånd. Bilden är tagen med en mobilkamera av en man i blåställ med snorren uthängd.
Snabbt som attan stänger jag ner fönstret. Jag tittar mig omkring för att försäkra mig om att jag var den enda som såg denna förskräckliga syn. Som tur var var det ingen bakom mig.
Om någon hade sett att jag "tittade" på snoppar på arbetstid så hade det nog äventyrat min journalistkarriär.

Även om jag fick en chock så kunde jag med väldigt stor säkerhet bevisa att Ronny faktiskt var en Ronny. En Ronny som gillar stora kvinnor och genom att ta bilder på sin snopp försöka locka de stora kvinnorna till sig.

När jag kom hem visade jag Ronny för min flickvän och hemsidan visade sig även innehålla fler bilder på Ronny. Bland annat Ronny naken i en mörkblå skinnsoffa, en påklädd Ronny på bussen och Ronny i badbyxor i en solstol på någon medelhavsstrand.

Med tanke på Ronnys god natt-sms (som av misstag kom till mig) så måste hans snoppbilder varit framgångsrika. Han hade förmodligen uppfyllt sin dröm och träffat en stor, vacker kvinna som han ville önska en god natts sömn.

När jag kommer hem ska jag skriva om en av de sjukaste grejerna jag har varit med om! Helt jävla stört alltså.
Håll till godo!

Med risk för att låta som en surgubbe, men det finns faktiskt (oskrivna) regler för hur man för sig i tunnelbanan!
Jag kan väl erkänna att det finns vissa saker i vardagen som gör mig något irriterad. Jag skrev till exempel i somras om att jag störde mig något outhärdligt på folk som går långsamt.
Nu har jag upptäckt en till sak som gör mig näst intill vansinnig.

Jag har under en tid klagat på människor som inte låter avstigande passagerare kliva av tunnelbanan innan de själva går på. De bara kastar sig in i tunnelbanevagnen utan att tänka på att det finns folk som ska gå av. De vet inte om att det är ungefär samma vett och etikett som gäller i rulltrappan: stående till höger och gående till vänster. Låt avstignade gå av först innan du går på tunnelbanan. Det vet väl alla?
Folk verkar ha så jäkla bråttom hela tiden. De vill helst gå på tunnelbanan innan tåget ens har stannat. Lite som äldre människor som ställer sig vid bussutgången åtta hållplatser innan den de egentligen ska gå av vid.

Efter att jag upprepade gånger stört mig på folk som kastar sig på tunnelbanan innan jag fått gå av så har jag börjat brösta upp mig. Jag har helt enkelt satt ner foten, slagit näven i bordet, nu får det fanimej vara nog!

Den första gången var för några veckor sen när en ung man var så sugen på att åka tunnelbana att han bara inte kunde hålla sig. Han var bara tvungen att gå på först av alla. Men det han inte visste var att han skulle få en närbild på tunnelbanekartan som sitter på glasväggen intill dörrarna. DONK! lät det när jag gav honom en ordentlig tryckare så han åkte in i "sargen".
Det kanske kan låta lite bryskt, men jag ville liksom markera att "så där gör man inte, det funkar inte så". Så nästa gång vet han att först låter man avstigande gå av sen är det helt okej att kliva in i tågvagnen.

Den andra incidenten var för bara några dagar sedan.
Slussens tunnelbana sjuder av stress på mornarna och folk tänker att ju snabbare man kommer på tunnelbanan desto snabbare kommer man till jobbet, skolan eller vart man nu är på väg.
När tunnelbanan stannat in stod jag tålmodigt och väntade på att dörrarna skulle öppnas. Helt plötsligt dyker en liten spillevink upp och ställer sig snett framför mig. Han går liksom före i kön. Jag som trodde att svenskar var världsbäst på att köa? Tydlingen inte bland snorungar.
När tunnelbanedörrarna öppnas och lillkillen precis ska gå på tar jag ett av mina berömda älgkliv vilket ger mig en perfekt vinkel att ge killen en riktig Douglas Murray-tackling. BAM! Jag kommer på tåget före honom, men det är inte det som är det viktiga utan det är principen. Man går fan inte före Vicious Vic i kön. Eller rättare sagt man går inte före någon i kön. I Sverige köar man, punkt slut.
Killen blir något förskräckt över min markering och försvinner in i tunnelbanans långa kropp. När jag satt mig ner märker jag att jag får berömmande nickar av folket omkring mig som i ett tyst "bra jobbat, bekämpa avskummen".
Jag gav en långsam bekräftande nick tillbaka och lutade mig nöjt tillbaka...

För snart tre år sedan skrev jag ett blogginlägg med rubriken HÅKAN där jag bland annat förklarade att jag är en kärring i sinnet, eller rättare sagt att jag har faiblesse för så att säga "kaffebröd". Så jag tänkte lista mina favoriter.

På första plats kommer en något ny pjäs på spelbrickan. Bisca Karen Volf's brownies ha förmodligen sin härkomst från tyska Lidl men har genom sin gudomliga smak (dessutom i flera olika smakvariationer) och smarta entuggs-storlek även letat sig in i de mer originella matbutikerna. Bisca Karen Volf's brownies är lite av kaffebrödets tabloider – snaskig men jäkligt god!

Avnjuts bäst, precis som på förpackningen, med en kopp espresso.


På andra plats kommer klassikern och allas vår favorit – Göteborgskex Ballerina. Ballerinakex får mig att minnas bardomens utflykter i skolan. Eftersom det var utflykter, ofta ut i skogen, var och varannan dag så glömde mina föräldrar många gånger att köpa matsäck till mig, eller massäck som man uttalar det. Detta resulterade i att jag fick med mig smörgåsar, varm oboy och digestivekex. Smörgåsar och varm oboy är ju gott men digestivekex kan inte riktigt fylla ut kostymen som ett riktigt kaffebröd. Digestive är ju mer av ett ostbrickekex. Jag minns att jag med avundsjuk blick såg alla andra i klassen snaska på sina ballerinakex och smutta på en cocacola i flaska medan jag motvilligt tuggade i mig mina något gamla och sega digestivekex.
I dag glömmer jag ALDRIG att köpa ballerinakex när jag ska på utflykt.

Ballerinakex är ett måste på kakfatet och inte att förglömma på utflykten.

Trea på listan är också en klassiker och lite av kungen av skolcafeterian - Delicatobollen.
Delicatobollen som också går under namnet "negerbollen" men som på senare år fått det mer rumsrena namnet "chokladbollen" är helt enkelt en perfekt kombination med en kopp hett bryggkaffe. Delicatobollen kan få det mest vidriga snabbkaffe att faktiskt smaka ganska gott.


Delicatobollen är hård, kompakt och jättegod!

På fjärde plats kommer något av en outsider och en riktig kärringkaka – Mandelkubb.
Mandelkubb är kanske inte något jag äter varje dag, inte ens en gång varannan månad, men varje gång jag äter en mandelkubb till en kopp termoskaffe (mandelkubb passar bäst ute i friska luften) så förstår jag dess storhet och populäritet.
Visst, kubben är torr som sanden i gobiöknen (om den inte är helt färsk) men till kaffet på en brygga vid havet så visar mandelkubben sitt rätta jag. Inget kaffebröd har så mycket karaktär som mandelkubb.

Mandelkubben må vara ett kärringfika,
men vilken smak och karaktär!

Jumbon! Den som inte ens kvalar in på kaffebrödets topp-100-lista är Rulltårtan.
Jag har nog aldrig ätit en god rulltårta. Förbannat torr, sladdrig och smaklös. Värst är rulltårtan med någon slags smörkräm i, den med sylt är inte mycket bättre. Inte ens det bästa av kaffe kan få en rulltårta att smaka gott.

Rulltårta? Nej Tack!

I morse när jag skulle gå på tunnelbanan i Slussen så klev Sven Wollter av tåget. Det första som slog mig var "åker Sven Wollter tubleros?", det andra som slog mig var "vilken lustig mössa han har på sig!". Han hade liksom en sån där jordgubbsmössa fast den var inte röd och grön utan helt grå. Men den hade formen av en jordgubbsmössa.


Sven Wollter i jordgubbsmössa.

Väl på tunnelbanan upptäckte jag en man som hade en elegant duffel på sig. Men det var något som gjorde att hans stil inte blev lika elegant som hans duffel. Efter en stund insåg jag vad det var. Han hade nämligen ett vitt Nike-pannband på huvudet samt en scarf med döskallar på runt halsen. Scarfen kan jag väl ha en viss förståelse för, det är ju ändå vinter men Nike-pannbandet? Precis där pannan möter håret satt det vita nike-pannbandet. Kanske en ny trend?