Den förtjusande... Veronica Maggio


Foto: Simon Bergfors

Gud hör bön!

JAAAAAAAAAAAAAA!!!!
Plötsligt händer det! Det här är inget skämt! This is not a joke! Helt otroligt nog så är jag den 11,387,678,559:e som såg bannern nedan. Alltså det finns ju inte. Hur kan det bli just jag? GUD HÖR BÖN!
Bara att skriva in kontonumret så för de över pengarna!
Nu ska jag kolla mitt saldo ifall pengarna har kommit! Wohoo!

DN i sitt esse!

Bästa artikeln jag läst på jävligt länge!

NRG

För att orka med vår småtråkiga vardag måste vi inhämta energi. Sömn, föda och kärlek är några viktiga ingredienser för att vi ska orka gå till jobbet eller skolan. Från måndag till fredag gnetar vi på tills det äntligen blir helg. Och det är under helgen som vi ska hämta den största delen energi för att orka med nästa vecka. Och så fortsätter det.
Hur ska man då hämta sig energi för att orka med alla fem veckodagar?
Loka-reklamen påstår att det är från Hälsokällan i Bergslagen som vi ska hämta vår energi. Yasuragi är ett annat ställe som sägs ge kraft och energi.

Där jag bor i stockholmsförorten Tyresö finns dock lösningen på energifrågan. Vi har nämligen en helt egen energikälla!


Detta, låt oss säga kuriösa, ställe ska alltså bringa tillräckligt med energi för att klara hela veckan tills nästa helg.
Frågan är nu om Energikällan lever upp till sitt namn. Jag är ytterst osäker på det.
Att dansa tätt inpå 40 stycken Typiska Tyresökillar och 20 stycken frånskilda, ångloksblossande medelålders mammor med leopardtights och platinablont alternativt korpsvart stripit hår är kanske inte speciellt erergiberikande.
Är liveband som 250 kg kärlek eller svenska wanna be-reggeajamaicaner med dreads och bockskägg energi?
Är spritfeta go-go-dansare med nät-stay ups energi?
Är yes-gröna drinkar i plastglas energi?

Om det är energi för dig så föreslår jag att du tar den helt kostnadsfria källan-bussen från Centrum till Solkraftsvägen! Mycket nöje.

Papier Maché live på Liffey

I kväll spelar Papier Maché på Liffey i Gamla stan! vi går på runt klockan 23. Räkna med Röj och Ruy!

Beat it

Schödda la upp det här svincoola klippet!



Jag ryser! Tänk om man kunde dansa spontant lite oftare. Det ska jag börja med, hoppas någon hänger med i dansen!

Sí claro, moi moi

Efter en tre veckor lång bloggtystnad är jag åter tillbaka i (blogg)etern. Jag har varken rört en dator eller tittat på en tv (om man bortser från sporten på spanska) under tre veckors tid.
Först två veckor i livets stad - Barcelona. Strandhäng, sangria, pingis(!), tunga svartklubbar, Pepino, jagad av spanska horor, uppätet kontokort, "pakis", patatas bravas. Listan kan göras lång, längre än mig (alltså längre än 193 cm).

Kontrast.

Har träsmak i ena skinkan hela ryan air-resan hem från Spanien. Landar försenade och känner en viss stress. Kommer till Tyresö. Tar ett tio-minuters adjö av en god vän (som även myntat "lång och skön") som ska tillbringa nästkommande sex månader i Australien. Får skjuts av en hjälpsam Sofiproppen som kör som en indisk taxichaufför. Brassar (inte portugiser) hem till en stressad familj som packat en ny väska till mig.  Kastar oss till värtahamnen (där det satt en rysk sjöman och metade) och kliver ombord på Silja Galaxy. Blir besviken på båten - inte en enda rymdvarelse på hela båten. Äter, spelar kort, somnar. Vaknar i landet där jag också har medborgarskap - Suomi, Finland.
Kör de 70 milen till stugan.
Det är nu jag upplever kontrasten. Från ett pulserande, hettande och galet Barcelona till ett medvetslöst, lagom varmt och tidlöst Pyhäntä. En spegelblank sjö, utedass och en konstant tystnad - Pyhäntä är inte kravlöst men kranlöst - här pumpar man upp vattnet för hand. I Pyhäntä badar man bastu, spelar kort, fiskar och grillar finsk korv och spelar kort igen. Ordet stress finns inte i lokalbefolkningens ordlista. Om det ens finns någon lokalbefolkning?
Efter 15 omgångar vänd-tia, 8 vändor poker och otaliga matcher plump börjar man inse att man trots allt är en stadsmänniska. Men visst är det skönt med lugnet.

Är nöjd efter några dagar i lugnet och två uppdragna gäddor. Jag ser fram emot att komma hem. Men först får jag uppleva Finlandsbåt på riktigt. Jag finns ombord på Silja Europa för att jag på något sätt måste ta mig över östersjön. Bara därför.
Inne på taxi free-butiken är folk lyriska över de fantastiska "sjöpriserna". Jättebilligt, verkligen. De vuxna männen hopar sig lyriska kring bordet med provsmakning av Whiskey (jag tog tre huttar). Barnen är istället lyriska över sjöpriserna på läsk och godis. De är bleka, feta, kepsbeprydda och upp-speedade av 10 kg godis och 15 liter läsk. De är så hajpade att de är lite smått svettiga. Deras ögon lyser. Energidryck, godis och spelautomater. Livet för ett barn. Överallt ser jag barn springa med en klubba i ena handen och läsk eller energidryck i den andra.
Jag får panik av alla galna sockerstinna barn och går ner till hytten. Pustar ut och blir lite lullig tillsammans med min far. Vi dricker Vana Tallinn, 45 procentig likör från Estland. Den bränner i halsen, men efter några huttar blir strupen van och det smakar ganska gott.

Hela familjen beslutar sig för att bege sig till baren. Väl där utspelar sig någon slags brasiliansk show. Brasilianarna hoppar, skuttar och vickar på rumpan till snabba trummor och maraccas.
Folket i baren verkar trivas. På finlandsbåtarna regerar någon slags egen klädtrend. Den är inte alls samma som på land. Killarna ska tydligen ha färgglada, randiga skjortor instoppade i blåjeans med ett stort cowboyskärp, gärna spetsiga skinnskor till detta. Håret ska helst vara inspirerat av Tintin. Tjejerna ska vara extremt stylade. Det är det som gäller. Mycket hårspray, många lager smink och kläderna får gärna innehålla zebra- eller leopardmönster!

Drinkarna i baren är heller inte samma som på land. Här är det Mumin-vodka, Drunk Captain eller Singapore Swing som gäller. Frågar man efter en "vanlig" drink får man något helt annat.

The kids aren't alright

Kriminaliteten ökar och kryper allt längre ner i åldrarna. I dag är inte busen att slänga nypon på bussen eller tjuvringa på folks dörrklockor. Nej, i dag är ett barnbus en riktig kriminell handling. Redan på dagis börjar de gadda ihop sig till våldsamma och organiserade gäng. Hierarkin är tydlig; de äldsta styr över de yngre. Bossen är oftast någon från sexårs och handlar som en envåldshärskare.
De allra yngsta börjar med att måla graffiti med vattenfärg och sedan fortsätter det med mystiska saker i kuddrummet och kidnappade dockor. Dagisfröknarna har ingen kontroll. Troligen är de flesta korrumperade - barnen lovar att äta upp maten inklusive sallad om fröknarna ser mellan fingrarna.

En av de största kriminella dagisgängen är KFL - Kids For Life - som härjar på ett flertal förskolor runt om i landet. Verksamheten spänner från olaglig trehjuling- och kickbike-uthyrning till utsmuggling av leksaker från förskolorna.
Om barnen inte gör som KFL säger så blir det problem. I förra veckan fick en 4-åring en spade sand i ansiktet när han inte ville ge ifrån sig grävskopan som stod i sandlådan. På ett annat dagis blev en 3-årig tjej fast satt i bäbisgungan när hon vägrade pussas i kuddrummet.

Man kan tro att dessa västbeklädda, oskyldiga små barn är harmlösa. Men man ska inte underskatta deras förmåga. Barn är smartare än vad vi vuxna tror. Om vi inte handlar nu kan det vara försent.
I en intervju berättar en tidigare KFL-medlem att den största kriminella aktiviteten pågick under sovstunden. Då fröknarna trodde att barnen sov passade ungarna på att smida elaka planer och sprida illegal propaganda.

Vi tror att det går lugnt till på våra dagis. Att barnen leker och har det roligt. Vi tror fel. Bakom staketet pågår något helt annat, något kriminellt och brutalt.


Who let the dogs out?

07.00 - Jag älskar deras ansiktsuttryck. Hundägarnas alltså. När de står där på gångvägen i ottan med ett slakt koppel i handen. Hjärnan är kvar i sängen medan kroppen är på promenad med jycken.
Semester, sovmorgon eller helg spelar ingen roll. I samma ögonblick som de njuter av att kunna sova ut och dra sig i sängen raseras lyckan av en blöt och varm tunga som säger: VAKNA! Det är dags att gå ut med mig, jag är kiss- och bajsnödig!
Det är ju så underbart med en hund. Gosiga, mysiga, mjuka, söta, lufsiga, gulli-gull-gull.
Som man bäddar får man ligga, dock inte ligga kvar i sängen.
Jag tvivlar på om de är lika gosiga och gulliga 07.00 en söndag. Ansiktsuttrycket visar i alla fall inte på någon lycka en tidig morgon. Det visar mer något i stil med: Bajsa då hundjävel så vi kan gå hem igen.
Människans bästa vän!

Gravad hund!

Stämningen var på topp på företaget när de plötsligt blev stämda. Stämningen gick såklart ner då det inte var något som stämde. Det som inte stämde och varför företaget hade blivit stämda var för att de inte hade betalat in någon skatt. Företaget hade istället gömt skatten på ett hemligt ställe och ritat en skattkarta. Denna skattkarta hade tydligen inte skatteverket fått, vilket är konstigt eftersom de ska vara experter på skatter.
Stämningen, alltså inte den stämningen som var på topp, kom som en chock för hela företaget och chefen skrek av ilska så att hans stämband blev dåliga.
Ett annat utryck för att något inte stämmer är att här ligger en hund begraven. Det var precis vad det gjorde också. Företaget var nämligen en djurkyrkogård. Frågan var då om skatten var nergrävd tillsammans med hunden?
Det fick skattkartan visa. Dock påstod skatteverket att de aldrig fått någon skattkarta, vilket också var sant. Chefen på företaget hade nämligen lagt skattkartan i en flaska och skickat den som flaskpost i hopp om att skatteverket skulle få den. Men eftersom chefen glömde att sätta frimärken på flaskposten kom den aldrig fram. Den kom varken fram eller bak. Fast det blev ändå kaffebröd på fredagen eftersom Ulla ordnat torsdagsbak och bakat både kanelbullar och sockerkaka.
Fredagsfikat blev en lyckad tillställning och trots stämningen och att stämingen inte var på topp så kunde man skymta några små leenden bland arbetarna.
På måndagen gick arbetarna till facket som bara var ett enkelt postfack och protesterade. De hade skrivit stora skyltar som de skyltade med. Även klädaffären hade skyltat i sitt skyltfönster. Fast inte med arga budskap utan med de senaste trenderna.
Snipp, snapp, snut, där var sagan slut!

Så jävla pinsam!

Regn och rusk. Gud vilket tråkigt väder! Varför pratar man alltid om vädret när man inte har något att prata om och det blir lite stelt?
Så fort en pinsam tystnad uppstår drar man till med något om vädret. Fint, dåligt, trist och så vidare.
Den pinsamma tystnaden. Vi hatar den pinsamma tystnaden. För det blir ju så himla pinsamt när man inte har något att säga till varandra. Under de få tysta sekunderna arbetar hjärnan på högvarv för att hitta något intressant att prata om, eller något att fråga om. När Vad jobbar du med? Vart bor du? Ska du göra i sommar?-frågorna är ställda gäller det att komma på nya frågor. Eller ställa följdfrågor. Men ibland finns det absolut inget att prata om. Den där konversations-kemin finns inte riktigt. Det är då man tar sin sista livlina och kommenterar vädret. Jäklar vad det regnar hurru!
Men när väderkommentaren är sagt återfinner den pinsamma tystnaden sin plats. Att dra upp mobilen och pilla lite är ett alternativ, men tystanden består. En sån jävla pinsam tysnad. För det är ju så obegripligt pinsamt med tystnad. Sekunder känns som minuter i detta tysta pinsamma vakuum. Så jääävla pinsamt!

BAM! PAAO!

Hörde den här på P3 i dag. Obligatorisk ringsignal för coola killarna i Motorola-V3-klubben!


Rotavdrag...

Jag är nere på samhällets botten. Bland smuts, gräs och jord. Bokstavligt talat. Jag sommarjobbar på kommunen med att klippa gräs, plantera blommor och göra annat roligt (som att plocka skräp). I dag har jag planterat blommor hela dagen. Stått på knä i jorden och grävt. Beblandat mig med maskar och rötter.
Tanterna som får förbi tror att jag är en kriminell som betar av min samhällstjänst. Jag tror det är de neongula kläderna med reflexer som gör det. Tanterna tittar surt på mig när jag ligger där i rabatten; Rätt åt dig din lymmel! tänker de och drar åt sig handväskan lite extra hårt ifall jag skulle gå till attack. Jag är ju trots allt kriminell.
Men det är helt okej att vara kriminell och avtjäna mitt straff genom att göra lite samhällsnytta. Jag får ju trots allt vara ute i det vackra vädret. Hade solen visat sig i dag hade det blivit vackra regnbågar över himlen.
Jargongen är som den ska vara på en arbetsplats dominerad av svettiga män med ölmagar. Nakenbilder på skåpsdörrarna, förnedra varandra och reta de få kvinnliga arbetarna med att tjejer är dumma och borde stå och laga mat och städa hela dagarna.
I ytterligare sju veckor ska jag kliva upp kvart i sex för att sedan se till att Tyresö kommun ser respektabelt ut. Jag kan ju erkänna att jag ibland skäms en aning över att stå och lysa med sin neongula overall. Jag brukar dra ner kepsen extra långt när bussen glider förbi. Men å andra sidan är det rätt trevligt att lyssna på P3 och trimma lite gräs.

Val


Promoe's har släppt en ny solo-skiva vid namn Kråksången. Men det ingen vet är att han släppt en tillhörande demo-kassett för att snärja de allra yngsta. Jag hittade den bland mamma mu- och Madicken-kassetter på ett dagis.


Dagiset hade inte bara Promoe-for-kids-kassetter utan även blindas motsvarighet till porrfilm - ljudporr - i sin kassetthylla!


ps. Jag jobbade som röstmottagare i söndagens EU-val, därav befann jag mig på ett dagis. Mellan varven hann jag med att bygga med lego, lägga ett träpussel samt leka lite i kuddrummet. ds.

Ankarsvik vi gillar dig...

Sommarlov! Underbart. Jag vaknade av solens ljuva strålar som letade sig in mellan persiennerna och kittlade mig i ansiktet. Klev upp utsövd med ett stort leende på läpparna. Det var nämligen sista dagen i skolan - skolavslutning!
Tog på mig mina nya fina avslutningskläder i sjömansstil och skuttade glatt till bussen.
I skolan var alla jättefint klädda och flickorna hade blommor i håret. Sen ritade alla i klassen blommor och skrev "Sommarlov" jättestort på tavlan. Det blev fint.
Efter det fick vi bullar och saft. Det var gott.
När vi ätit upp bullarna och druckit upp saften, eller så var det tvärtom, så gick vi ut på skolgården för att sjunga in sommaren. Och som vi sjöng! Vi sjöng Den blomstertid nu kommer, Idas sommarvisa, nu grönskar det och läste några dikter. Sen gick vi tillbaka till klassrummet och kramades och sa hej då och trevlig sommar.

I morgon ska jag ta min blåa cykel och åka ut och cykla lite. När man var liten kunde man åka ut och cykla utan att vara på väg någonstans. Bara cykla. Mamma! Jag drar ut och cyklar lite!
I dag (som vuxen) måste man ha ett mål med cyklingen. Cykla till affären eller till träningen. Så i morgon ska jag bara ut och planlöst cykla runt. Kanske åka över någon rolig kulle, försöka stegra och sladda på grusplanen. Nu fick jag en idé! Jag ska sätta fast några kort (pappas kreditkort eller bara några spelkort) med en klädnypa vid ekrarna. Då låter cykeln som en riktig motorcykel. Då kommer jag få allas blickar på mig när jag dundrar in i Centrum. Wruum wruum...

PS. Fotbollsturneringen gick bra, vi kom tvåa och jag var jättesnäll på planen. Jag var rena motsatsen till Cattermole. Inga tjejer fick smalbenen avsparkade.

Someone's gonna die tonight, oi oi oi

I morgon är det journalist-fotbollsturnering i skolan! Satan vad jag ska vara bra. Jag ska nog vara en blandning mellan Andrea Pirlo i Milan, John Obi Mikel i Chelsea och Pizarro i Roma. Kan bli bra. Jag ska käka upp motståndarna. Tacklas hårt och skitfult, speciellt tjejerna. Ni som tittar på Premier League vet säkert vem Lee Cattermole är. Så som han tacklas ska jag tackla tjejerna i morgon. De ska få veta att de lever, eller rättare sagt veta att de har smalben.

Med en glass i min mun, och sandaler av plast...

Sol, avslappning och bekvämlighet är tre ord som man förknippar med semestern. Under den kalla och mörka vintern drömmer vi om hur vi ska slappa i en solstol på altanen eller vid sommarstugan under semestern. Lata dagar med ett grässtrå i mungipan. Vi föreställer oss hur vi gör precis ingenting under semetern. Total avslappning.
Vinter blir till vår och vår blir tillslut till sommar. Den totala avslappningen knackar på dörren. Äntligen är det dags att glida ner i brassestolen och försvinna i någon slags tidlös drömvärld.

Så mycket semester är ungefär vad den vanliga svensken får. Alltså bara en dröm av hur underbar och skön semestern är. När den första semesterdagen anländer så är det inte läge att ligga på latsidan. Nej, nej. I kväll ska det ju grillas. In i bilen och köra ut till ett smockfullt Ica Maxi. Armbåga sig fram till köttdisken för att få tag i ett par flintastekar. Grillkol, tändvätska, sallad, bea, bröd, potatis. Här ska grillas. Skynda, stressa, fortare, fortare, måste hem och tända grilljäveln.

Drömmen om lathet ute på landet har länge varit nära men nu är dagen här. Nu kan man äntligen läsa en bok under ett träd eller glida ut med roddbåren och meta. Ta ett djupt andetag och andas ut stressen och stadslivet. Eller ta ett djupt andetag för taket ska lagas, stugan ska målas, fram med lien, grästrimmen, gräsklipparen och häcksaxen...

Svensk sommar är ändå det bästa. Lagom varmt, grilla, umgås med familj och vänner, spela kubb, jordgubbar och sist men inte minst: bygga om altanen! Aah, livet! Åka till statoil och hyra släp. Därefter till Bauhaus nya drive in och köpa bräder. Fram med kofoten bort med det gamla, på med det nya.

Semester var det visst!

Glöm inte den uppblåsbara krokodilen! Ett måste på semestern.

Babar

Babar chillar på min fot! 
Nu går han runt på golvet och inspekterar varje vrå, pickar lite varstans samt läser aktier och fonder i DN Ekonomi som ligger på golvet!

Friendo!

Det här är Babar från Rågsved! Han (alternativt hon) bor hos mig nu. Han är en skön lirare. Sjunger och visslar hela tiden och badar i sin pool. En dag ska han bli en tupp (om han nu är en kille). Han brukar berätta om hur det är att växa upp i Råggan. Leva på soc-bidrag och råna värdetransporter.
"In the hoods är det ingen jävla lek, fattaru, pip-pip-pip!", sa han till mig. "Chill out", sa jag! Han ba; "Det är lugnt brosan, jag är chill, fattaru, pip-pip-pip!", Jag ba; "Men öööh", han ba; "Fuck off motherfucker! pip-pip-pip"!
Det är en hård jargong, men han är faktiskt jävligt trevlig.

Babar i sitt esse! Står och häckar i gräset och spanar in myror. Fattaru?!


Made of Sweden!

Ibland blir man så himla stolt över att vara svensk. Vi svenskar är ju så bra hela tiden. Titta bara på alla våra celebriteter! I alla (kända) sammanhang finns det en svensk med på ett hörn.

Malin Åkerman, skådespelerska. Vårt senaste stjärskott i Hollywood. Hon medverkar bland annat i Entourage, 27 Dresses, Watchmen och The Heartbreak Kid. När jag såg filmen 27 Dresses förstod jag inte att hon var svensk. Vilket inte är så jävla konstigt eftersom hon knappt är svensk. När hon var två år flyttade hon till Kanada (vilket är jävligt tidigt, jag är fan 23 och bor fortfarande hemma). Hon kan ju knappast klassas som svensk om hon endast tillbringat två ynka år i Sverige, och dessutom hennes två första år i livet.

Steven Soderbergh, filmregissör. Svensk, eller hur! Han heter ju för fan Soderbergh men har bara amerikaniserat sitt efternamn genom att ta bort prickarna på ö:et.

Tiger Woods, golfproffs. Svensk fru! Som dessutom är Jesper Parneviks föredetta barnflicka.

Luis Figo, Fotbollsproffs. Svensk fru!

Will Ferrell, skådespelare. Svensk fru!

Svenskar överallt. Och alla uppfinningar vi har kommit på. Dynamit, musen (till datorn), skype, el-tandborsten, leverpastej etc etc etc.

It feels good to be Svensk!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0