Veni Vidi Vicious Vic

Efter en tre veckor lång bloggtystnad är jag åter tillbaka i (blogg)etern. Jag har varken rört en dator eller tittat på en tv (om man bortser från sporten på spanska) under tre veckors tid.
Först två veckor i livets stad - Barcelona. Strandhäng, sangria, pingis(!), tunga svartklubbar, Pepino, jagad av spanska horor, uppätet kontokort, "pakis", patatas bravas. Listan kan göras lång, längre än mig (alltså längre än 193 cm).

Kontrast.

Har träsmak i ena skinkan hela ryan air-resan hem från Spanien. Landar försenade och känner en viss stress. Kommer till Tyresö. Tar ett tio-minuters adjö av en god vän (som även myntat "lång och skön") som ska tillbringa nästkommande sex månader i Australien. Får skjuts av en hjälpsam Sofiproppen som kör som en indisk taxichaufför. Brassar (inte portugiser) hem till en stressad familj som packat en ny väska till mig.  Kastar oss till värtahamnen (där det satt en rysk sjöman och metade) och kliver ombord på Silja Galaxy. Blir besviken på båten - inte en enda rymdvarelse på hela båten. Äter, spelar kort, somnar. Vaknar i landet där jag också har medborgarskap - Suomi, Finland.
Kör de 70 milen till stugan.
Det är nu jag upplever kontrasten. Från ett pulserande, hettande och galet Barcelona till ett medvetslöst, lagom varmt och tidlöst Pyhäntä. En spegelblank sjö, utedass och en konstant tystnad - Pyhäntä är inte kravlöst men kranlöst - här pumpar man upp vattnet för hand. I Pyhäntä badar man bastu, spelar kort, fiskar och grillar finsk korv och spelar kort igen. Ordet stress finns inte i lokalbefolkningens ordlista. Om det ens finns någon lokalbefolkning?
Efter 15 omgångar vänd-tia, 8 vändor poker och otaliga matcher plump börjar man inse att man trots allt är en stadsmänniska. Men visst är det skönt med lugnet.

Är nöjd efter några dagar i lugnet och två uppdragna gäddor. Jag ser fram emot att komma hem. Men först får jag uppleva Finlandsbåt på riktigt. Jag finns ombord på Silja Europa för att jag på något sätt måste ta mig över östersjön. Bara därför.
Inne på taxi free-butiken är folk lyriska över de fantastiska "sjöpriserna". Jättebilligt, verkligen. De vuxna männen hopar sig lyriska kring bordet med provsmakning av Whiskey (jag tog tre huttar). Barnen är istället lyriska över sjöpriserna på läsk och godis. De är bleka, feta, kepsbeprydda och upp-speedade av 10 kg godis och 15 liter läsk. De är så hajpade att de är lite smått svettiga. Deras ögon lyser. Energidryck, godis och spelautomater. Livet för ett barn. Överallt ser jag barn springa med en klubba i ena handen och läsk eller energidryck i den andra.
Jag får panik av alla galna sockerstinna barn och går ner till hytten. Pustar ut och blir lite lullig tillsammans med min far. Vi dricker Vana Tallinn, 45 procentig likör från Estland. Den bränner i halsen, men efter några huttar blir strupen van och det smakar ganska gott.

Hela familjen beslutar sig för att bege sig till baren. Väl där utspelar sig någon slags brasiliansk show. Brasilianarna hoppar, skuttar och vickar på rumpan till snabba trummor och maraccas.
Folket i baren verkar trivas. På finlandsbåtarna regerar någon slags egen klädtrend. Den är inte alls samma som på land. Killarna ska tydligen ha färgglada, randiga skjortor instoppade i blåjeans med ett stort cowboyskärp, gärna spetsiga skinnskor till detta. Håret ska helst vara inspirerat av Tintin. Tjejerna ska vara extremt stylade. Det är det som gäller. Mycket hårspray, många lager smink och kläderna får gärna innehålla zebra- eller leopardmönster!

Drinkarna i baren är heller inte samma som på land. Här är det Mumin-vodka, Drunk Captain eller Singapore Swing som gäller. Frågar man efter en "vanlig" drink får man något helt annat.