Veni Vidi Vicious Vic

Regn och rusk. Gud vilket tråkigt väder! Varför pratar man alltid om vädret när man inte har något att prata om och det blir lite stelt?
Så fort en pinsam tystnad uppstår drar man till med något om vädret. Fint, dåligt, trist och så vidare.
Den pinsamma tystnaden. Vi hatar den pinsamma tystnaden. För det blir ju så himla pinsamt när man inte har något att säga till varandra. Under de få tysta sekunderna arbetar hjärnan på högvarv för att hitta något intressant att prata om, eller något att fråga om. När Vad jobbar du med? Vart bor du? Ska du göra i sommar?-frågorna är ställda gäller det att komma på nya frågor. Eller ställa följdfrågor. Men ibland finns det absolut inget att prata om. Den där konversations-kemin finns inte riktigt. Det är då man tar sin sista livlina och kommenterar vädret. Jäklar vad det regnar hurru!
Men när väderkommentaren är sagt återfinner den pinsamma tystnaden sin plats. Att dra upp mobilen och pilla lite är ett alternativ, men tystanden består. En sån jävla pinsam tysnad. För det är ju så obegripligt pinsamt med tystnad. Sekunder känns som minuter i detta tysta pinsamma vakuum. Så jääävla pinsamt!