Habe!

En sak jag tänker på nästan varje dag är om jag ska spara ut mitt skägg som modellen i Cafés Jeansguide (eller som andra med ett ståtligt skägg).
Kommer det vara coolt, eller bara äckligt?


Jag tycker det skulle vara djävligt ballt. Jag är ju fascinerad av skägg, mycket på grund av att min far har och ALLTID har haft ett ståtligt skägg. Skägg går faktiskt i arv, både skäggväxten och fascinationen.


Min far, alltid med ett ordentligt
skägg och viktigt kuvert
i skjortans bröstficka.

Jag älskar Killinggängets film Ben & Gunnar som delvis handlar om skägg – "Habe! – skägg på estniska".
Men ett stort skägg är inte alltid så trevligt. Som när det fastnar räksallad i skägget när man äter korv toppad med en klick räksallad. Eller när polkagrisgodisarna fastnar i skägget – då blir det mer julgranspyntkänsla än ett coolt skäggkänsla.
Och gränsen mellan ovårdat skägg och ståtligt skägg är hårfin, eller skäggfin kanske man ska säga.
Innan man når det där härliga, maffiga, respektingivande skägget så kommer man se ut som Tom Hanks i filmen Cast Away. Men det kanske det är värt? Som sagt, jag tänker på det varje dag.

Habe!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0