Gö de'ba!
Jag har precis läst några av mina gamla blogginlägg från 2009. Jag skrev mycket mer ofta då. Förstår inte varför jag inte kan skriva lika ofta nu. Har jag fått skrivkramp? Eller prestationsångest? Eller har jag bara tröttnat?
Ja, jag vet faktiskt inte riktigt. Jag har ju sagt det flera gånger förut att NU, nu ska jag börja skriva mer frekvent, och så gör jag det i en vecka och sen blir det lika glest mellan inläggen som innan jag bestämde mig.
Det är lite som med träning. Man sätter som nyårslöfte att "i år då ska jag träna fem gånger i veckan hela jävla året", man köper gymkort, klippkort på spinningpass, köper nya löpardojor, laddar ipoden/iphonen med bra peppande träningsmusik (eye of the tiger etcetera), börjar äta GI-mat, köper kokböcker skrivna av maratonlöpare eller bodybuilders och börjar skriva en träningsdagbok.
Och sen sättar man igång. Sallad till lunch, promenerar istället för att ta bussen, ut och springer efter jobbet, skippar den där fredagsölen och går istället direkt till spinningpasset, väger sig fem gånger per dag och antecknar detta och intalar sig själv att "fy fan vad jag mår bra nu".
Sen efter maximum två veckor så sitter man där igen med chipsskålen i ena handen och ett stort glas cocacola i den andra och tittar på en repris av vänner.
Men nu, nu ska jag faktiskt börja på allvar. Nu ska jag skriva. Gör det bara. Eller som min australiska göteborgarvän Kalle brukade säga "Gö de'ba, gö de'ba" när man velade om man skulle eller inte skulle göra något.
Ja, jag vet faktiskt inte riktigt. Jag har ju sagt det flera gånger förut att NU, nu ska jag börja skriva mer frekvent, och så gör jag det i en vecka och sen blir det lika glest mellan inläggen som innan jag bestämde mig.
Det är lite som med träning. Man sätter som nyårslöfte att "i år då ska jag träna fem gånger i veckan hela jävla året", man köper gymkort, klippkort på spinningpass, köper nya löpardojor, laddar ipoden/iphonen med bra peppande träningsmusik (eye of the tiger etcetera), börjar äta GI-mat, köper kokböcker skrivna av maratonlöpare eller bodybuilders och börjar skriva en träningsdagbok.
Och sen sättar man igång. Sallad till lunch, promenerar istället för att ta bussen, ut och springer efter jobbet, skippar den där fredagsölen och går istället direkt till spinningpasset, väger sig fem gånger per dag och antecknar detta och intalar sig själv att "fy fan vad jag mår bra nu".
Sen efter maximum två veckor så sitter man där igen med chipsskålen i ena handen och ett stort glas cocacola i den andra och tittar på en repris av vänner.
Men nu, nu ska jag faktiskt börja på allvar. Nu ska jag skriva. Gör det bara. Eller som min australiska göteborgarvän Kalle brukade säga "Gö de'ba, gö de'ba" när man velade om man skulle eller inte skulle göra något.
Kommentarer
Postat av: elli
Heja Victor!
Trackback
