Vafan trodde ni egentligen?
"Ett 20-tal viktväktare i Växjö samlades igår för att väga sig i föreningens lokaler och se hur mycket övervikt de blivit av med. Då brakade det till – det var golvet som rasade. Ingen skadades. Rasorsaken är okänd."
Detta skrev Sydsvenskan för ganska precis två år sedan. Då var rasorsaken okänd, men jag tror jag har listat ut det!
Lösingen är enkel – julen. Att undvika att äta på tok för mycket mat, choklad, pepparkakor, lussebullar, bälja i sig glögg och julöl är ungefär som att försöka undvika solen i Saharaöknen, vilket i sin tur är ungefär lika svårt som att undvika att bli blöt när man badar – så Sydsvenskan, rasorsak okänd? Vafan trodde ni egentligen??
När jag väl är inne på julen kommer jag ihåg en julafton för många år sedan. På den tiden hade min familj en svart labrador som hette Zacki. Zacki var som många andra hundar väldigt glad i mat.
Framåt julaftonskvällen när vi återigen började bli hungriga tänkte vi att en skinkmacka inte skulle sitta helt fel. Eftersom julskinkan var en riktig bjässe låg den ute i kylan utanför ytterdörren då kylskåpet var fullproppat med annan mat. När vi, så där öppna-julklappar-förväntansfulla, öppnade ytterdörren för att ta in julskinkan var den borta – dock inte helt spårlöst. Runt om i trädgården låg blänkande foliebitar utspridda samt en överjäst och otroligt skamsen labrador som med sina allra snällaste och mjukaste hundögon sade "förlåt".
Men jag vet att han egentligen menade "Vafan trodde ni egentligen?!!".
Detta skrev Sydsvenskan för ganska precis två år sedan. Då var rasorsaken okänd, men jag tror jag har listat ut det!
Lösingen är enkel – julen. Att undvika att äta på tok för mycket mat, choklad, pepparkakor, lussebullar, bälja i sig glögg och julöl är ungefär som att försöka undvika solen i Saharaöknen, vilket i sin tur är ungefär lika svårt som att undvika att bli blöt när man badar – så Sydsvenskan, rasorsak okänd? Vafan trodde ni egentligen??
När jag väl är inne på julen kommer jag ihåg en julafton för många år sedan. På den tiden hade min familj en svart labrador som hette Zacki. Zacki var som många andra hundar väldigt glad i mat.
Framåt julaftonskvällen när vi återigen började bli hungriga tänkte vi att en skinkmacka inte skulle sitta helt fel. Eftersom julskinkan var en riktig bjässe låg den ute i kylan utanför ytterdörren då kylskåpet var fullproppat med annan mat. När vi, så där öppna-julklappar-förväntansfulla, öppnade ytterdörren för att ta in julskinkan var den borta – dock inte helt spårlöst. Runt om i trädgården låg blänkande foliebitar utspridda samt en överjäst och otroligt skamsen labrador som med sina allra snällaste och mjukaste hundögon sade "förlåt".
Men jag vet att han egentligen menade "Vafan trodde ni egentligen?!!".
Kommentarer
Trackback
