Veni Vidi Vicious Vic

Det är ganska märkligt att det var förra året igår. Det låter ju så jäkla länge sen. Det var liksom förra året som jag gjorde tvåtusenelvas sista bad. Och man kan väl inte komma mycket närmare "årets sista dopp" om man badar den 31 december. 2,6 grader var det i vattnet. 70 grader i bastun. Vid det andra doppet tänkte jag ta några simtag för att sedan vända tillbaka till stegen. Det gick inte. Det gick liksom bara att gå ner och sedan gå upp igen och sen springa tillbaka in i bastun.

Det vi, fyra 25-åringar, inte visste när vi bestämde oss för att basta och bada på nyårsafton var att det verkar vara någon slags tradition bland män över 50 år. Bastun var fullproppad. Inte en enda ledig plats på träbänkarna. Säkert 30 svettiga, nakna och röda 50+are satt där och blev grillade. När vi väl fått oss en plats längst upp i bastun, där det är som varmast, så kom en finne in i bastun. Jag såg direkt att han var från Finland – eftersom han hade en Suomi-tatuering mellan skulderbladen. Det blev liksom tyst i bastun. Finnen, vi döper honom till Jari, tittade på den svettiga massan som tog upp varenda millimeter av bastuträt. Han jublade inte direkt när han fick infinna sig med att stå på golvet där det är som minst varmt. Efter någon minut gick det upp en snilleblixt för honom. Han tog upp bastuhinken och gick ut ur bastun, han fyllde hinken full med vatten, kom in igen och sedan började han skopa på vatten på agregatet. En skopa, två skopor, tre skopor, fyra skopor, fem skopor, sex skopor. Agregaten i bastun ångade som ett ånglok under industrialismen och alla, bland annat vi, som satt längst upp i bastun kände hur värmen klöste oss med sina heta klor över ryggen. Det gick knappt att andas och man var tvungen att grimaschera häftigt för att överleva denna brinnande hetta som svepte över oss. Efter någon minut lugnande värmen ner sig och någon kläckte ur sig: "Nä, men ska vi ta ett dopp eller?". Alla stämde in i ett "Jaaaa, det gör vi" och så skyndade vi oss ut ur bastun för att istället låta vattnets iskalla käftar sätta tänderna i oss.
När vi kom tillbaka in i bastun satt Jari med Suomi-tatueringen längst upp och njöt. Han hade lyckats med sin strategi att grilla ut oss ur bastun. Mitt halvfinska blod och finska medborgarskap (jag ska rösta i finska presidentvalet snart) kändes plötsligt inte lika finskt längre, inte när Jari fanns i bastun.