Kockeliku
I går var jag inne på att byta bana och bli pilot. I dag har jag tittat på Per Morbergs program Vad blire för mat? och är helt övertygad om att kock är mitt drömyrke.
När jag tänker kock så tänker jag inte att man står och steker färdig pyttipanna på nån sylta längst E4:an. Och jag tänker heller inte på att med pincett rensa skrumpna morötter i ett labratorium (Läs mitt inlägg om "Det danska krogundret").
När jag tänker kock så tänker jag att man lagar riktigt gedigen och vällagad mat – från grunden.
Jag har nästan alltid haft drömmen om att få laga mat för lön. Jag var till och med nära på att söka Hotell/restaurang-gymnasiet, men skrotade den idén och läste istället samhäll ekonomi – nästa samma sak.
Men tänk att få ha sin egen restaurang och göra massa människor glada genom god mat. Sen kan man briljera (och griljera) inför kompisarna när man bjuder över dem på middag. Och tänk att kunna hacka lök så där supersnabbt! Helt fantastiskt!
Andra positiva saker med att vara kock är att man blir tjenis med alla försäljare i saluhallen och man får bara de bästa av de bästa råvarorna till sin superpopulära restaurang.
Förmodligen blir man även en hejare på viner när man är kock.
Vad passar bäst till fågel? kanske någon frågar, en Château Haut-Brion, nollsjua, Bordeaux, skulle jag svara. Gästerna skulle imponerat nicka och säga då tar vi en sån!
En av anledningarna till att jag inte sökte till kockgymnasiet var att jag insåg att kockyrket förmodligen inte var så härligt som jag beskrivit det här ovan.
Sena kvällar, stressigt, bli utskälld av en mer erfaren kock när man gjort såsen en aning för tunn, få finnar i hela ansiktet av allt stekflott och kanske till och med bli trött på att laga mat.
Vägen till att ha en egen restaurang är lång, jättelång. Man får förmodligen stå där ett bra tag och skala potatis innan man ens får börja laga mat på riktigt.
Jag tror helt enkelt att jag nöjer mig med att vara en glad amatörkock som mellan varven (försöker) imponerar på mina vänner med mina få, men ack så goda, paradrätter.
Smaklig spis!
När jag tänker kock så tänker jag inte att man står och steker färdig pyttipanna på nån sylta längst E4:an. Och jag tänker heller inte på att med pincett rensa skrumpna morötter i ett labratorium (Läs mitt inlägg om "Det danska krogundret").
När jag tänker kock så tänker jag att man lagar riktigt gedigen och vällagad mat – från grunden.
Jag har nästan alltid haft drömmen om att få laga mat för lön. Jag var till och med nära på att söka Hotell/restaurang-gymnasiet, men skrotade den idén och läste istället samhäll ekonomi – nästa samma sak.
Men tänk att få ha sin egen restaurang och göra massa människor glada genom god mat. Sen kan man briljera (och griljera) inför kompisarna när man bjuder över dem på middag. Och tänk att kunna hacka lök så där supersnabbt! Helt fantastiskt!
Andra positiva saker med att vara kock är att man blir tjenis med alla försäljare i saluhallen och man får bara de bästa av de bästa råvarorna till sin superpopulära restaurang.
Förmodligen blir man även en hejare på viner när man är kock.
Vad passar bäst till fågel? kanske någon frågar, en Château Haut-Brion, nollsjua, Bordeaux, skulle jag svara. Gästerna skulle imponerat nicka och säga då tar vi en sån!
En av anledningarna till att jag inte sökte till kockgymnasiet var att jag insåg att kockyrket förmodligen inte var så härligt som jag beskrivit det här ovan.
Sena kvällar, stressigt, bli utskälld av en mer erfaren kock när man gjort såsen en aning för tunn, få finnar i hela ansiktet av allt stekflott och kanske till och med bli trött på att laga mat.
Vägen till att ha en egen restaurang är lång, jättelång. Man får förmodligen stå där ett bra tag och skala potatis innan man ens får börja laga mat på riktigt.
Jag tror helt enkelt att jag nöjer mig med att vara en glad amatörkock som mellan varven (försöker) imponerar på mina vänner med mina få, men ack så goda, paradrätter.
Smaklig spis!
Kommentarer
Trackback
