Pilotprojekt
Jag tänkte gå igenom några av mina drömyrken. Och då menar jag verkligen dröm, alltså yrken som jag ibland drömmer om att ha men kanske egentligen inte skulle vilja arbeta med hela livet.
I dag börjar vi med det första, nämligen pilot.
Pilot var ett riktigt statusyrke för cirka 30 år sedan men är i dag inte alls lika häftigt, tyvärr. Förr i tiden så var ju piloterna inte bara luftens kungar utan även kungar i största allmänhet. Som pilot kunde man komma in på de trendigaste klubbarna, få bord på den kändaste och mest fullbokade restaurangen i världen, samt ha ett följe av vackra damer som liksom skuttade efter en när man drog sin rullväska genom flygplatsen.
Men även om det inte är lika hög status på piloter i dag så tycker jag ändå att det är ett jädrans coolt yrke. Speciellt om man är långdistanspilot. Dom är ju så sjukt beresta och världsvana.
Jag läste en gång en intervju med en svensk pilot i nån flygplanstidning där de frågade vilken flygplats han gillade bäst att landa på, eller liknande. Piloten svarade: Det bästa är att landa på Nairobis flygplats i Kenya i gryningen, när man ser den stora rödgula solen sakta stiga upp. Jag blev helt såld på hans svar. Jag vill också bli pilot och avsluta dagen med att landa till en kenyansk soluppgång.
För väldigt länge sen blev jag lustigt nog spådd att bli pilot – men den spådamen (vem det nu var?) kunde visst inte sina kort, kaffesump eller spåkula.
Men en gång tittade jag faktiskt i en utbildningskatalog där det fanns pilotutbildningar. Men jag saknade en hel del skolämnen för att ens få söka. Men min syn är det inge fel på. Just bra syn har jag hört ska vara ett grundkrav för att få utbilda sig till pilot.
Men å andra sidan är jag ganska glad över att inte vara pilot. Man är borta mest hela tiden, man har väldigt konstiga och oregelbundna arbetstider och jag klagar ibland över att det är tråkigt att bara stirra in i en datorskärm hela dagarna, men det måste fanimej vara ännu tråkigare att stirra rakt ut i luften hela dagarna.
Fast det vore ändå mäkigt att kunna svara "jag är pilot" när någon frågar vad man sysslar med. Eller ännu mäktigare att säga "nä jag kan tyvärr inte spela innebandy ikväll, jag ska flyga ett Boeing 747 till Rio de Janeiro om några timmar" när något innebandykorplag frågar om man kan hoppa in och spela.
I morgon tar jag mig an mitt andra drömjobb – kock.
I dag börjar vi med det första, nämligen pilot.
Pilot var ett riktigt statusyrke för cirka 30 år sedan men är i dag inte alls lika häftigt, tyvärr. Förr i tiden så var ju piloterna inte bara luftens kungar utan även kungar i största allmänhet. Som pilot kunde man komma in på de trendigaste klubbarna, få bord på den kändaste och mest fullbokade restaurangen i världen, samt ha ett följe av vackra damer som liksom skuttade efter en när man drog sin rullväska genom flygplatsen.
Men även om det inte är lika hög status på piloter i dag så tycker jag ändå att det är ett jädrans coolt yrke. Speciellt om man är långdistanspilot. Dom är ju så sjukt beresta och världsvana.
Jag läste en gång en intervju med en svensk pilot i nån flygplanstidning där de frågade vilken flygplats han gillade bäst att landa på, eller liknande. Piloten svarade: Det bästa är att landa på Nairobis flygplats i Kenya i gryningen, när man ser den stora rödgula solen sakta stiga upp. Jag blev helt såld på hans svar. Jag vill också bli pilot och avsluta dagen med att landa till en kenyansk soluppgång.
För väldigt länge sen blev jag lustigt nog spådd att bli pilot – men den spådamen (vem det nu var?) kunde visst inte sina kort, kaffesump eller spåkula.
Men en gång tittade jag faktiskt i en utbildningskatalog där det fanns pilotutbildningar. Men jag saknade en hel del skolämnen för att ens få söka. Men min syn är det inge fel på. Just bra syn har jag hört ska vara ett grundkrav för att få utbilda sig till pilot.
Men å andra sidan är jag ganska glad över att inte vara pilot. Man är borta mest hela tiden, man har väldigt konstiga och oregelbundna arbetstider och jag klagar ibland över att det är tråkigt att bara stirra in i en datorskärm hela dagarna, men det måste fanimej vara ännu tråkigare att stirra rakt ut i luften hela dagarna.
Fast det vore ändå mäkigt att kunna svara "jag är pilot" när någon frågar vad man sysslar med. Eller ännu mäktigare att säga "nä jag kan tyvärr inte spela innebandy ikväll, jag ska flyga ett Boeing 747 till Rio de Janeiro om några timmar" när något innebandykorplag frågar om man kan hoppa in och spela.
I morgon tar jag mig an mitt andra drömjobb – kock.
Kommentarer
Trackback
