Livet som möbel
För cirka tre år sedan skrev jag om hur livet som mått vore. Nu har jag flyttat mitt fokus från köket till hela hemmet. Alltså, hur vore livet som möbel? Vilken möbel vore roligast att förvandlas till?
En stol kanske. Man har sin givna plats i hemmet, man är ganska omtyckt, men det är ofta folk sätter sig på en. Det är däremot inte så roligt. Då kan man visserligen hämnas genom att stå i vägen för människors lilltår. Det gör ont att slå i lilltån i en stol.
En hylla kanske vore roligt att vara. Man innehar ett mindre bibliotek att sysselsätta sig med. Man är lång (eller hög rättare sakt) och ståtlig. Ofta är man flexibel i och med att man kan flytta runt sina hyllplan. Däremot så får man inte så mycket kärlek. Det är ju inte ofta någon ligger och myser i en hylla. När jag var lite brukade i och för sig min pappa sätta mig högst upp på en bokhylla som ett litet practical joke. Kul tyckte jag, ända tills jag insåg att jag inte kunde komma ner på egen hand och att pappa gått ut och skottat snö. "Hallååå? Jag vill komma ner nu! Pappa? PAPPA!". Men det var lika kul nästa gång jag blev uppsatt på hyllan – återigen tills jag insåg problemet med att komma ner själv och ingen hörde mig ropa att jag ville komma ner.
Men en möbel som får desto mer kärlek är ju soffan. Soffan är ju lite som hemmets barbapappa. Formbar med alla dess kuddar och man kan både sitta och ligga på soffan. Ett stort plus är att man ofta är placerad precis framför TV:n. Jobbigt bara att man inte kan hantera TV-kontrollen själv, trots att den ligger på ens mage (sitt/liggdelen kan definieras som soffans mage). En nackdel är när hemmets ägare har folk på besök. Då är det ju så många som ska sitta på ens mage. Blir liksom svårt att andas.
Vilken möbel skulle du vara om du fick välja?
En stol kanske. Man har sin givna plats i hemmet, man är ganska omtyckt, men det är ofta folk sätter sig på en. Det är däremot inte så roligt. Då kan man visserligen hämnas genom att stå i vägen för människors lilltår. Det gör ont att slå i lilltån i en stol.
En hylla kanske vore roligt att vara. Man innehar ett mindre bibliotek att sysselsätta sig med. Man är lång (eller hög rättare sakt) och ståtlig. Ofta är man flexibel i och med att man kan flytta runt sina hyllplan. Däremot så får man inte så mycket kärlek. Det är ju inte ofta någon ligger och myser i en hylla. När jag var lite brukade i och för sig min pappa sätta mig högst upp på en bokhylla som ett litet practical joke. Kul tyckte jag, ända tills jag insåg att jag inte kunde komma ner på egen hand och att pappa gått ut och skottat snö. "Hallååå? Jag vill komma ner nu! Pappa? PAPPA!". Men det var lika kul nästa gång jag blev uppsatt på hyllan – återigen tills jag insåg problemet med att komma ner själv och ingen hörde mig ropa att jag ville komma ner.
Men en möbel som får desto mer kärlek är ju soffan. Soffan är ju lite som hemmets barbapappa. Formbar med alla dess kuddar och man kan både sitta och ligga på soffan. Ett stort plus är att man ofta är placerad precis framför TV:n. Jobbigt bara att man inte kan hantera TV-kontrollen själv, trots att den ligger på ens mage (sitt/liggdelen kan definieras som soffans mage). En nackdel är när hemmets ägare har folk på besök. Då är det ju så många som ska sitta på ens mage. Blir liksom svårt att andas.
Vilken möbel skulle du vara om du fick välja?
Kommentarer
Trackback
