Veni Vidi Vicious Vic

Jag och min flickvän Sofia har för någon månad sedan bokat en semesterresa till Turkiet i sommar. Ingen sista minuten här inte. Men jag är lite av en analytiker när det gäller resor så jag vet liksom när man ska köra sista minuten eller när man ska vara ute i god tid.
Jag älskar att resa och jag är urtypen som skulle svara "det blir nog en resa" på frågan "vad ska du göra för pengarna?" om jag skulle vara med i trisskrapet i TV.
Eftersom jag bara har 12 dagars semester i sommar så kan jag inte genomföra någon av mina drömresor. Den senaste i raden är att bila från New Orleans till Florida.

Men nu blir det alltså Turkiet. Jag har varit i Turkiet en gång tidigare. Jag var väl en 14-15 år och åkte med min bästa kompis Thomas och hans föräldrar. Det var en resa att minnas det. Vi såg delfiner på väldigt lång avstånd, vi såg en bajskorv komma åkande i vattnet när vi badade och vi blev nästan tvingade att köpa varsin svindyr fotbollströja av en pengakåt turkisk försäljare. Jag och Thomas förstod liksom inte att det ingick i dealen att även köpa tröjorna när vi satt där med varsin tröja på oss och blev bjudna på turkiskt te. Säljaren var till och med så sugen på att sälja tröjorna till oss att han erbjöd (läs: nästan tvingade) oss att ta en taxi till vårt hotell för att hämta pengar, eftersom vi inte hade tillräckligt med pengar på oss. Inte nog med detta så fastnade Thomas tröja runt huvudet när han skulle ta av sig den så att en söm sprack. Men vi lyckades tillslut lämna butiken utan fotbollströjorna. Efter denna traumatiska upplevelse fick det bli en omväg till stranden reseten av resan för att slippa möta denna galna försäljare igen.

Men snart vill jag göra en något mer spektakulär resa än att åka en vecka till Turkiet. Som att rida kamel genom Gobiöknen (eller gå i Sven Hedins fotspår), volontärjobba som sherpa i Nepal (dom som bär bergsbestigarnas packning till typ sista baslägret), snorkla över Atlanten eller cykla Dakarrallyt.
I dag räcker det inte med att åka till Autralien eller Sydostasien för att vara en riktig backpacker, för det gör typ alla, det är liksom mainstream. Så det gäller att ta den svåra vägen, helst den omöjliga, om man vill kunna imponera på andra.
Eller så skiter man i att imponera på andra och bokar första bästa charter och dricker pilsner på balkongen i en hel vecka. Det funkar tamej fan det också! Det är ju semester.