Home Sweet Home
Mötley Crüe dånar i mina hörlurar. Enda sedan jag läste Mötley Cruë's självbiografi The Dirt lyssnar jag alltid på dem när jag städer. När jag dammsuger så maxar jag volymen på min iPod för att överrösta dammsugarens dån.
Det är kul att dammsuga till Mötley Crüe. Ibland drar jag upp dammsugarröret som en gitarr och lägger ett solo. Det känns som om jag står på scen med platåskor, en väldigt fluffig och kuriös frisyr samt kläder i skinn och nitar. När jag tittar ut genom fönstret ser jag min publik - träden utanför headbangar i takt till musiken. Jag antar att de också lyssnar på Mötley Crüe. När vinden mojnar slutar träden headbanga och börjar svaja fram och tillbaka. De svajar till en rockballad.
Kanske den här rockballaden:
Det är kul att dammsuga till Mötley Crüe. Ibland drar jag upp dammsugarröret som en gitarr och lägger ett solo. Det känns som om jag står på scen med platåskor, en väldigt fluffig och kuriös frisyr samt kläder i skinn och nitar. När jag tittar ut genom fönstret ser jag min publik - träden utanför headbangar i takt till musiken. Jag antar att de också lyssnar på Mötley Crüe. När vinden mojnar slutar träden headbanga och börjar svaja fram och tillbaka. De svajar till en rockballad.
Kanske den här rockballaden:
Kommentarer
Postat av: Veronika
Vet du! Nu har jag kommit på att jag också såg dig! Den där gången vid töresjövägen då du körde på de fashionabla neonkläderna, I remember now ;)
Trackback
