Gud hör bön!

JAAAAAAAAAAAAAA!!!!
Plötsligt händer det! Det här är inget skämt! This is not a joke! Helt otroligt nog så är jag den 11,387,678,559:e som såg bannern nedan. Alltså det finns ju inte. Hur kan det bli just jag? GUD HÖR BÖN!
Bara att skriva in kontonumret så för de över pengarna!
Nu ska jag kolla mitt saldo ifall pengarna har kommit! Wohoo!

DN i sitt esse!

Bästa artikeln jag läst på jävligt länge!

NRG

För att orka med vår småtråkiga vardag måste vi inhämta energi. Sömn, föda och kärlek är några viktiga ingredienser för att vi ska orka gå till jobbet eller skolan. Från måndag till fredag gnetar vi på tills det äntligen blir helg. Och det är under helgen som vi ska hämta den största delen energi för att orka med nästa vecka. Och så fortsätter det.
Hur ska man då hämta sig energi för att orka med alla fem veckodagar?
Loka-reklamen påstår att det är från Hälsokällan i Bergslagen som vi ska hämta vår energi. Yasuragi är ett annat ställe som sägs ge kraft och energi.

Där jag bor i stockholmsförorten Tyresö finns dock lösningen på energifrågan. Vi har nämligen en helt egen energikälla!


Detta, låt oss säga kuriösa, ställe ska alltså bringa tillräckligt med energi för att klara hela veckan tills nästa helg.
Frågan är nu om Energikällan lever upp till sitt namn. Jag är ytterst osäker på det.
Att dansa tätt inpå 40 stycken Typiska Tyresökillar och 20 stycken frånskilda, ångloksblossande medelålders mammor med leopardtights och platinablont alternativt korpsvart stripit hår är kanske inte speciellt erergiberikande.
Är liveband som 250 kg kärlek eller svenska wanna be-reggeajamaicaner med dreads och bockskägg energi?
Är spritfeta go-go-dansare med nät-stay ups energi?
Är yes-gröna drinkar i plastglas energi?

Om det är energi för dig så föreslår jag att du tar den helt kostnadsfria källan-bussen från Centrum till Solkraftsvägen! Mycket nöje.

Papier Maché live på Liffey

I kväll spelar Papier Maché på Liffey i Gamla stan! vi går på runt klockan 23. Räkna med Röj och Ruy!

Beat it

Schödda la upp det här svincoola klippet!



Jag ryser! Tänk om man kunde dansa spontant lite oftare. Det ska jag börja med, hoppas någon hänger med i dansen!

Sí claro, moi moi

Efter en tre veckor lång bloggtystnad är jag åter tillbaka i (blogg)etern. Jag har varken rört en dator eller tittat på en tv (om man bortser från sporten på spanska) under tre veckors tid.
Först två veckor i livets stad - Barcelona. Strandhäng, sangria, pingis(!), tunga svartklubbar, Pepino, jagad av spanska horor, uppätet kontokort, "pakis", patatas bravas. Listan kan göras lång, längre än mig (alltså längre än 193 cm).

Kontrast.

Har träsmak i ena skinkan hela ryan air-resan hem från Spanien. Landar försenade och känner en viss stress. Kommer till Tyresö. Tar ett tio-minuters adjö av en god vän (som även myntat "lång och skön") som ska tillbringa nästkommande sex månader i Australien. Får skjuts av en hjälpsam Sofiproppen som kör som en indisk taxichaufför. Brassar (inte portugiser) hem till en stressad familj som packat en ny väska till mig.  Kastar oss till värtahamnen (där det satt en rysk sjöman och metade) och kliver ombord på Silja Galaxy. Blir besviken på båten - inte en enda rymdvarelse på hela båten. Äter, spelar kort, somnar. Vaknar i landet där jag också har medborgarskap - Suomi, Finland.
Kör de 70 milen till stugan.
Det är nu jag upplever kontrasten. Från ett pulserande, hettande och galet Barcelona till ett medvetslöst, lagom varmt och tidlöst Pyhäntä. En spegelblank sjö, utedass och en konstant tystnad - Pyhäntä är inte kravlöst men kranlöst - här pumpar man upp vattnet för hand. I Pyhäntä badar man bastu, spelar kort, fiskar och grillar finsk korv och spelar kort igen. Ordet stress finns inte i lokalbefolkningens ordlista. Om det ens finns någon lokalbefolkning?
Efter 15 omgångar vänd-tia, 8 vändor poker och otaliga matcher plump börjar man inse att man trots allt är en stadsmänniska. Men visst är det skönt med lugnet.

Är nöjd efter några dagar i lugnet och två uppdragna gäddor. Jag ser fram emot att komma hem. Men först får jag uppleva Finlandsbåt på riktigt. Jag finns ombord på Silja Europa för att jag på något sätt måste ta mig över östersjön. Bara därför.
Inne på taxi free-butiken är folk lyriska över de fantastiska "sjöpriserna". Jättebilligt, verkligen. De vuxna männen hopar sig lyriska kring bordet med provsmakning av Whiskey (jag tog tre huttar). Barnen är istället lyriska över sjöpriserna på läsk och godis. De är bleka, feta, kepsbeprydda och upp-speedade av 10 kg godis och 15 liter läsk. De är så hajpade att de är lite smått svettiga. Deras ögon lyser. Energidryck, godis och spelautomater. Livet för ett barn. Överallt ser jag barn springa med en klubba i ena handen och läsk eller energidryck i den andra.
Jag får panik av alla galna sockerstinna barn och går ner till hytten. Pustar ut och blir lite lullig tillsammans med min far. Vi dricker Vana Tallinn, 45 procentig likör från Estland. Den bränner i halsen, men efter några huttar blir strupen van och det smakar ganska gott.

Hela familjen beslutar sig för att bege sig till baren. Väl där utspelar sig någon slags brasiliansk show. Brasilianarna hoppar, skuttar och vickar på rumpan till snabba trummor och maraccas.
Folket i baren verkar trivas. På finlandsbåtarna regerar någon slags egen klädtrend. Den är inte alls samma som på land. Killarna ska tydligen ha färgglada, randiga skjortor instoppade i blåjeans med ett stort cowboyskärp, gärna spetsiga skinnskor till detta. Håret ska helst vara inspirerat av Tintin. Tjejerna ska vara extremt stylade. Det är det som gäller. Mycket hårspray, många lager smink och kläderna får gärna innehålla zebra- eller leopardmönster!

Drinkarna i baren är heller inte samma som på land. Här är det Mumin-vodka, Drunk Captain eller Singapore Swing som gäller. Frågar man efter en "vanlig" drink får man något helt annat.

RSS 2.0