Kulturkrock
Idag började jag en ny kurs i skolan. En Foucault-kurs. För er som inte vet vem Michel Foucault (uttalas Fåkåå) är, vilket inte många vet om man inte är kulturintresserad, så är han en av 1900-talets största filosofer. Googla om ni vill veta mer.
Det var inte Foucault som var intressant i detta fall, utan alla nya studenter som läser kursen fristående. Det fanns en hel del kulturprofiler.
Den första var en medelålders kvinna, eller yngre medelåldern skulle jag nog säga. Hon såg snäll ut. Jag vet inte vad hon heter, men kanske Lena, hon såg i alla fall ut som en Lena. Det som drog min uppmärksamhet till Lena var hennes minst sagt otäckt färgglada kofta. Sannolikt självstickad och med fler färger än en dators färgpalett. Den var stickad så att små ögglor skapade en slags päls. Man kan nästan jämföra koftan med en färgglad ryamatta. Jag kommer hädanefter kalla henne för Lena the rainbow eller för ryamattan. Utan hennes vetskap såklart!
Person nummer två var en ung herre med ett ståtligt skägg. Kolsvart skägg. Det var svårt att få en bild av hur ung/gammal han egentligen var eller hur han egentligen såg ut bakom sitt oerhört stora skägg. Han såg lite ut som Tom Hanks i filmen Cast Away. Jag kan inte garantera att det inte fanns ett fågelbo eller ett rävgryt bland de svarta skäggstråna. Han verkade dock mycket intresserad och den gången han öppnade munnen sa han något mycket bra och smart. Vad han sa det vet jag inte, eftersom jag var i full färd med att studera hans stora skägg.
Brevid skägg-mannen satt en stor kvinna med en väldigt kuriös frisyr. Hon hade utländskt påbrå och den kuriösa frisyren hade inspiration av Gustav Vasa. Eftersom skägg-mannens gigantiska skägg skymde henne kunde jag inte få en ordentlig bild av henne, förutom den svarta Gustav Vasa-frisyren.
Den sista personen som analyserades under dagens lektion hade egentligen inget egendomligt utseende eller några karaktäristiska kläder. Däremot hade han en personlighet som jag sällan stött på. Han tog lika stor plats i klassrummet som en grävmaskin i en sandlåda. Han kände alla i klassen trots att det var första gången han träffade dem. Han är även en sådan person som pratar extremt högt i telefon, samtidigt som han har benen så brett isär som om han var på en gynekologundersökning.
Det ska bli intressant att följa utvecklingen av denna skara av kulturella personer. Det kan bli intressanta seminarier framöver.
Det var inte Foucault som var intressant i detta fall, utan alla nya studenter som läser kursen fristående. Det fanns en hel del kulturprofiler.
Den första var en medelålders kvinna, eller yngre medelåldern skulle jag nog säga. Hon såg snäll ut. Jag vet inte vad hon heter, men kanske Lena, hon såg i alla fall ut som en Lena. Det som drog min uppmärksamhet till Lena var hennes minst sagt otäckt färgglada kofta. Sannolikt självstickad och med fler färger än en dators färgpalett. Den var stickad så att små ögglor skapade en slags päls. Man kan nästan jämföra koftan med en färgglad ryamatta. Jag kommer hädanefter kalla henne för Lena the rainbow eller för ryamattan. Utan hennes vetskap såklart!
Person nummer två var en ung herre med ett ståtligt skägg. Kolsvart skägg. Det var svårt att få en bild av hur ung/gammal han egentligen var eller hur han egentligen såg ut bakom sitt oerhört stora skägg. Han såg lite ut som Tom Hanks i filmen Cast Away. Jag kan inte garantera att det inte fanns ett fågelbo eller ett rävgryt bland de svarta skäggstråna. Han verkade dock mycket intresserad och den gången han öppnade munnen sa han något mycket bra och smart. Vad han sa det vet jag inte, eftersom jag var i full färd med att studera hans stora skägg.
Brevid skägg-mannen satt en stor kvinna med en väldigt kuriös frisyr. Hon hade utländskt påbrå och den kuriösa frisyren hade inspiration av Gustav Vasa. Eftersom skägg-mannens gigantiska skägg skymde henne kunde jag inte få en ordentlig bild av henne, förutom den svarta Gustav Vasa-frisyren.
Den sista personen som analyserades under dagens lektion hade egentligen inget egendomligt utseende eller några karaktäristiska kläder. Däremot hade han en personlighet som jag sällan stött på. Han tog lika stor plats i klassrummet som en grävmaskin i en sandlåda. Han kände alla i klassen trots att det var första gången han träffade dem. Han är även en sådan person som pratar extremt högt i telefon, samtidigt som han har benen så brett isär som om han var på en gynekologundersökning.
Det ska bli intressant att följa utvecklingen av denna skara av kulturella personer. Det kan bli intressanta seminarier framöver.
Kommentarer
Postat av: Anna
Oj, spännande. Nu måste du ge alla namn så vi kan följa deras karaktärer genom kursen. Hur de utvecklas, gärna några smaskiga intriger. Typ mellan färgtanten och skäggsnubben eller något.
Postat av: Monica
Kan meddela att han med den stora personligheten och jag har utbytt nummer, samt har hunnit smsas lite - så ja, han "känner" mig redan ;)
Hehe jag tycker annars att de nya är riktigt sköna, sätter färg på det annars ganska så torra klassrummet.
Trackback
