Eremitkräfte-hypen

Det måste varit runt 1995-96 som eremitkräftan erövrade varje pojkrum. Det är ju ett känt faktum att alla barn i tioårsåldern vill ha ett eget husdjur.

Mamma, mamma, kan jag inte få en hundvalp? En kattunge då? Men maaammaa, jag vill, jag vill, jag vill...

Ni minns säkert själva hur det var. Ett barn i tioårsåldern kan ju inte få en hund, en hund skaffar hela familjen, och många är ju allergiska mot katter och kaniner är ju för tjejer, så det passar ju inte för en tuff kille på tio bast. Och en orm kommer absolut inte på frågan! Men man ville ju ha ett djur. Alla ville ha ett djur, och ett nej accepterades inte. Varje tioåring skulle ha något slags djur annars skulle de inte äta upp salladen eller bädda sängen på en hel månad.

Men runt 1995-96 kom någon på den geniala idén att eremitkräftan var det perfekta husdjuret för en tioåring. Jag vet inte om det var djuraffären som gjorde en grym reklamkampanj om eremitkräftan som det perfekta husdjuret. Eller om det bara var en slump att alla ungar helt plötsligt släppte hundar, katter och ormar och istället tjatade på sina föräldrar om att få en eremitkräfta.

Föräldrarna var inte sena med att acceptera barnens förfrågan om en eremitkräfta. Ett harmlöst djur som knappt rör sig. Inga ljud, inget ekorrhjul som snurrar på nätterna, behöver inte rastas eller släppas ut, man kan utan problem resa bort ett par dagar utan att djuret dör. Det enda man behöver göra är att se till att kräftan byter till ett större skal efter en tid och slänga ner lite mat då och då.

Barnen blev jublande glada. Hypen var ett faktum. Ett terrarium installerades i varje pojkrum. Barnen sov, lekte och pluggade tätt in till en äkta death-crab. Men skenet bedrar. Trots eremitkärftans brutala utseende med monster-claw och pansarskal var kräftan ett sanslöst tråkigt djur. Efter en knappt vecka hade alla tröttnat på sina death-crabs. Även om man stirrade på kräftan i en timme i sträck så hände inget. Ingen fight, ingen förstörelse, inte en gnutta våld. Mahatma Ghandi framstår som en ultimatefighter i jämförelse med eremitkräftan.

Efter ett par månader försvann eremitkräftan och tjatet om hund, katt och orm fortsatte...

Mamma, kan jag inte få en hund? En liten hund, jag lovar att gå ut med den varje dag, och jag lovar att bädda sängen och äta upp salladen för evigt. Snälla mamma...


Death-Crab with monster-claw!! Very, very dangerous...

Kommentarer
Postat av: pronto

Vafan! Jag hade två eremitkräftor, jag är ingen kille!?

2009-02-02 @ 18:15:45
URL: http://vadsaduatt.blogg.se/
Postat av: Camensky

Du vet barn, runt åtta år kanske, nåt sånt, går till mamma och så säger de:

"Snälla mamma, jag kan väl få en hund, en liten hundvalp?" Och så säger mamma då:

"Ja, men du måste ge hunden mat och du måste gå ut med den två gånger om dan och så kommer en hund att bli nästan 15 år gammal."

Nu är hundjäveln 22, ska han aldrig trilla av pinn? Va? När ska jag få ett riktigt liv? Va? När ska jag kunna sova över hos en kompis? Poppa popcorn?! När ska jag få gå på bio? När ska jag få chansen att kanske kunna skaffa tjej? Man skulle ha skaffat igelkott istället...!



/ur Anders & Måns

2009-02-03 @ 01:56:17
URL: http://www.camensky.se/blog/
Postat av: Anna

Herregud, jag ville också ha alla djur i hela världen. Nu är jag hjärtligt tacksam att mina föräldrar inte gick på allt mitt tjat. En liten tyst katt som mestadels är ute i skogen är det enda vi har och har haft.

2009-02-04 @ 13:02:11
URL: http://kvinnan.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0