Veni Vidi Vicious Vic

Ibland får jag lust att blogga precis så som alla andra bloggar. Eller åtminstone som nästan alla andra bloggar. Blogga om vad man gjort under dagen, vad man åt, vad man ska göra i helgen, vilket outfit man har på sig eller att man känner sig trött och hängig och tänker ta en lång och varm dusch. Kanske tjata om något man vill ha. Sätter rubriken "Vill ha" och sedan en bild på ett par glasögon eller dylikt.

Men, om jag skulle berätta exakt vad jag gjorde så skulle jag nog inte ha några kompisar kvar. Egentligen är det ingen som känner mig på riktigt. Jag är egentligen helt jävla psykomanicahypnotika. Jag gör helt galna grejer när ingen ser. Jag ballar ur helt och hållet. Living the dream liksom. Det är helt sjukt, jag blir helt crazy när jag pratar om det. Så jävla galen är jag.

I morse så gick jag skitlångt. Jag gick säkert i 25 minuter. I RASK TAKT. Lät armarna leva sitt egna liv, bara svingades fram och tillbaka. Mina ben bara gick och gick och gick. Alla som jag mötte kollade skitkonstigt på mig. De tänkte säkert att shit vilken crazy kille. Men jag bara gick. Walk on the wild side = Jag gick på vägen och inte på trottoaren. Tut-tut sa bilarna. Jag bara gick.

När jag kom hem så borstade jag tänderna innan jag åt frukost. WOOOAAH! Sen åt jag frukost. I och för sig kände jag en sjuk ångest och var tvungen att borsta om tänderna efter frukosten.

Det är fredag idag. Då kan vad som helst hända.

Turn on, tune in, drop out...