Veni Vidi Vicious Vic

I fredags satt jag och zappade mellan kanalerna på teven och fastnade framför det hjärncellsbefriade programmet Färjan 2. Bartendern Håkan satt på en vibrerande träningsmaskin och sjöng Tomas Ledins Sommaren är kort med bokstavligt talat darrande röst. Olyckligtvis fick jag låtjäveln på hjärnan. Inte ett moln, så långt ögat kan nå, inte en droppe regn på flera dar och så vidare tills: i sandaler av plast, då försvann texten i mitt huvud. Jag sjöng om låten, men samma sak hände. Vid sandalerna av plast kom jag av mig. Vad kommer efter plastsandalerna? Är det sanden mellan tårna? Nej, det kommer senare i låten. Orden ville inte komma till mig. Jag låg med dessa ångestfyllda tankar halva natten. Eftersom jag skulle upp efter just halva natten och skjutsa syrran till flygplatsen så blev det ingen sömn den natten. Detta gjorde att min dygnsrytm helt kom av sig. Trots att sommaren var på besök denna lördag så orkade jag inte ta mig ut. Tomas Ledins sommardänga hade mördad alla mina krafter, sugit (påsk)musten ur mig och gjort mig till en bumbibjörn utan bumbibärssaft (inte en droppe på fleeera dar..)

Chewbacca och Han Solo kommer över till mig i morgon för att kolla på Adam & Eva klockan 21.00 på TV4.