Ess i rockärmen..
Då var det dags igen att kläcka ur sig ett nytt blogginlägg som folk kan skratta åt. Just nu i skrivandet stund så har jag inte en enda vettig/rolig idé. I och för sig har jag en ganska rolig bild som jag tog med mobilen i lördags. Men jag måste kunna förvalta den om jag ska lägga upp den. Nu gäller det att komma på ett ämne. Jag gräver för förgäves efter en ny personprofil. Det är helt tomt. Men jag kan ju alltid fortsätta berättelsen om Emanuel!
Jonas "Schödda" Sjödin den eminenta bloggaren och min barndomsvän lade till att Emanuel alltid åker snowblades när han är i fjällen. Jag tycker det var en klockren skildring av Emanuel. Alla kan åka snowblades. Nybörjare ser ut som erfarna slalomproffs, kruxet är bara att man ser fördjävla töntig ut. Men det är inget som Emanuel uppfattat. Han tror att han kan imponera på övriga åkare när han swischar ner för Älgstigen (grön backe). För övrigt har han en sån där flismössa med oranget hår på! Nog om Emanuel i skidbacken.
Emanuel är en sådan person som kan bli sur över småsaker. När han blir sur så blir han sur på riktigt, ni vet så där att underläppen glider över överläppen, pannan förvandlas till bergskedjor av rynkor och armarna i kors. Det handlar oftast om att Emanuel inte får som han vill. Han vill ha det på sitt sätt, annars få det va!
Det gäller att vara snabb, har man gjort Emanuel på dåligt humör får man snabba sig att få honom på gott humör igen. Att dra till med ett Nä, jag bara skämta! efter ett förslag som Emanuel inte gillar är en bra idé. Att säga emot Emanuel är heller ingen bra idé. Helst ska man låta Emanuel bestämma och hylla hans idéer trots att de rent ut sagt är bedrövligt usla. Det gäller att smörja Emanuel för att hålla honom på sin sida.
Emanuel har inte gjort många knop i sitt liv. Det har han sin mamma (Sol-Britt) att skylla (eller tacka). Han har alltid fått saker och ting serverat på silverfat. Jobbet på bokförlaget ordnade Sol-Britt genom en bekant vars man arbetade på bokförlaget. Lägenheten i Sumpan (Stockholmsslang för Sundbyberg) fixade pappa Rune genom diverse gentjänster till bostadsrättsföreningen. Egentligen hade Emanuel inga planer på att lämna sitt pojkrum hos Rune och Sol-Britt. Men Rune tyckte att det var dags för sin 30-åriga son att pröva på livet som vuxen. Emanuel grät ut hos mamma Sol-Britt:
- Mamma, jag vill inte flytta. Jag vill bo här med dig. Rune hatar mig, han vill slänga ut mig på gatan...
Men efter långa diskussioner mellan Rune och Sol-Britt (som var Emanuels språkrör under förhandlingarna, eftersom Emanuel vägrade prata med Rune) så kom de överens om att Emanuel skulle flytta. Dock skulle Sol-Britt tvätta hans kläder och han var ju alltid välkommen över på middag. Efter en tid i lägenheten tyckte Emanuel att det var ganska skönt att vara för sig själv. Blev han hungrig kunde han alltid åka hem till sina föräldrar och be Sol-Britt laga något gott.
Emanuel är inte på något sätt "bakom flötet". Nej, han gick faktiskt ut med bra betyg från gymansiet. Men eftersom hans mamma alltid såg Emanuel som en liten svag fågelunge så har det format hans vidare beteende och sätt att leva. Han har ett väldigt speciellt förhållande till sin mamma, ibland kan han till och med vara väldigt elak mot Sol-Britt. Men Sol-Britt är aldrig elak mot sin lilla pluttesnuttegosse. Hon beskyddar Emanuel i alla lägen. Visserligen gör Rune det inte, han tycker att Emanuel måste kunna klara sig själv, han är ju 30 år för bövelen!
Eventuell fortsättning följer...
Jonas "Schödda" Sjödin den eminenta bloggaren och min barndomsvän lade till att Emanuel alltid åker snowblades när han är i fjällen. Jag tycker det var en klockren skildring av Emanuel. Alla kan åka snowblades. Nybörjare ser ut som erfarna slalomproffs, kruxet är bara att man ser fördjävla töntig ut. Men det är inget som Emanuel uppfattat. Han tror att han kan imponera på övriga åkare när han swischar ner för Älgstigen (grön backe). För övrigt har han en sån där flismössa med oranget hår på! Nog om Emanuel i skidbacken.
Emanuel är en sådan person som kan bli sur över småsaker. När han blir sur så blir han sur på riktigt, ni vet så där att underläppen glider över överläppen, pannan förvandlas till bergskedjor av rynkor och armarna i kors. Det handlar oftast om att Emanuel inte får som han vill. Han vill ha det på sitt sätt, annars få det va!
Det gäller att vara snabb, har man gjort Emanuel på dåligt humör får man snabba sig att få honom på gott humör igen. Att dra till med ett Nä, jag bara skämta! efter ett förslag som Emanuel inte gillar är en bra idé. Att säga emot Emanuel är heller ingen bra idé. Helst ska man låta Emanuel bestämma och hylla hans idéer trots att de rent ut sagt är bedrövligt usla. Det gäller att smörja Emanuel för att hålla honom på sin sida.
Emanuel har inte gjort många knop i sitt liv. Det har han sin mamma (Sol-Britt) att skylla (eller tacka). Han har alltid fått saker och ting serverat på silverfat. Jobbet på bokförlaget ordnade Sol-Britt genom en bekant vars man arbetade på bokförlaget. Lägenheten i Sumpan (Stockholmsslang för Sundbyberg) fixade pappa Rune genom diverse gentjänster till bostadsrättsföreningen. Egentligen hade Emanuel inga planer på att lämna sitt pojkrum hos Rune och Sol-Britt. Men Rune tyckte att det var dags för sin 30-åriga son att pröva på livet som vuxen. Emanuel grät ut hos mamma Sol-Britt:
- Mamma, jag vill inte flytta. Jag vill bo här med dig. Rune hatar mig, han vill slänga ut mig på gatan...
Men efter långa diskussioner mellan Rune och Sol-Britt (som var Emanuels språkrör under förhandlingarna, eftersom Emanuel vägrade prata med Rune) så kom de överens om att Emanuel skulle flytta. Dock skulle Sol-Britt tvätta hans kläder och han var ju alltid välkommen över på middag. Efter en tid i lägenheten tyckte Emanuel att det var ganska skönt att vara för sig själv. Blev han hungrig kunde han alltid åka hem till sina föräldrar och be Sol-Britt laga något gott.
Emanuel är inte på något sätt "bakom flötet". Nej, han gick faktiskt ut med bra betyg från gymansiet. Men eftersom hans mamma alltid såg Emanuel som en liten svag fågelunge så har det format hans vidare beteende och sätt att leva. Han har ett väldigt speciellt förhållande till sin mamma, ibland kan han till och med vara väldigt elak mot Sol-Britt. Men Sol-Britt är aldrig elak mot sin lilla pluttesnuttegosse. Hon beskyddar Emanuel i alla lägen. Visserligen gör Rune det inte, han tycker att Emanuel måste kunna klara sig själv, han är ju 30 år för bövelen!
Eventuell fortsättning följer...
Kommentarer
Postat av: Anna
Herregud, jag ber dig. Skriv en bok!
Okej, andra personprofiler...
Vad sägs om Gösta som bor ensam ute på landet. Bästa vännen är en liten tax som han kallar för gubben. En fru har han haft en gång i tiden. Men hon stack med deras son strax efter att han föddes (sonen alltså, inte Gösta). Gösta är en sån där gubbe som inte tycker mycket om andra människor. Inte verkar det så utåt i alla fall. Berit som sitter i hemköpskassan önskar Gösta att han kunde prata med. Hon verkar så fin och go.
Äh jag vet inte. Kanske kom du på något annat. Brukar funka sådär när folk ger en förslag. Helt plötsligt kommer man på en skitbra idé. Helt annan men det gör inte så mycket.
Nåväl, världens längsta kommentar. Hejdå.
Trackback
