Feg, Fag, Fog
Jag har konstaterat att jag är feg. På engelska kallat "coward". Fegheten sinkar mig i många olika situationer och försämrar mina möjligheter att bli bra på något.
Jag är för feg för att bli bra på snowboard, för feg för att åka riktigt, riktigt snabbt med skate(long)board, jag vågar inte gå in i närkamper när jag spelar fotboll, och trots att jag mäter 193 centimeter är jag skitdålig på att nicka, jag vågar ju aldrig gå upp i nickduellerna.
Jag kör lugnt och har alltid bälte (vilket visserligen är klokt och inte ocoolt), jag vågar inte vara som Fredde som kör som en biltjuv och alltid låter bälteslampan blinka frenetiskt i hans gröna Volvo.
Jag blir rädd av plötsligt höga ljud. På senare dagar går jag allt längre ner på hoppklipporna när man ska bada. Jag är oftast tyst i klassrummet och sitter alltid längst bak, men det handlar nog mer om att jag sällan har något vettigt att säga (om det är en meningslös föreläsning eller seminarium).
För ett par veckor sedan trodde jag, i ögonvrån, att Ralph Lauren märket på mitt bröst var en argsint geting, jag började hejdlöst slå/borsta bort med utsidan av min hand fem gånger över polohästen innan jag förstod att det var märket.
Från en sak till en annan. Varför kommer det alltid en bra låt på radion precis när man ska kliva ur bilen?
Kommentarer
Postat av: Anonym
Haha, fan va bra. "jag vågar inte vara som Fredde som kör som en biltjuv och alltid låter bälteslampan blinka frenetiskt i hans gröna Volvo."
Postat av: prankin´ poet
Hej Meidal, jag är en ny läsare av din eminenta blogg och jag måste säga att du verkligen har lyckats. Dina inlägg ligger i regnbågens alla färger och hamnar sällan i någon gråskala vilket jag anser vara mycket kurant, därav mitt val att gå igenom dina alster från tidernas begynnelse. Ha nu en fortsatt trevlig dag. MVH PP
Postat av: Camensky
Duvor då, är inte de ständiga orosmoment?
Trackback
